söndag 27 juni 2010

Bortskämda hallonbuskar



Jag undrar om jag har världens mest bortskämda hallonbuskar.
Dom har till och med egen bostad.

När vi flyttade hit för nästan tjugo år sen stod det ett, redan då, ganska
gammalt och skrangligt litet växthus.
Har kämpat genom åren för att få nåt att växa där, och oftast så blir det nån enstaka tomatplanta som överlever. Jag har alltså inga gröna fingrar....
Nåväl. Hallon fanns inga när vi flyttade hit, så jag bestämde mig för hallonbuskar. Grävde och fixade efter konstens alla regler och planterade ett antal hallonbuskar en bit från växthuset. Dyra som skam...
Kämpade och slet med att hålla gräset borta, men varje år så ståtade buskarna med några små förkrympta hallon knappt värda namnet.
Däremot... så hade de sakta men säkert skickat in avlöpare i det närbelägna växthuset. Efter några vändor med sekatören tänkte jag "nåja, dom får väl stanna".

Så har vi nu kraftiga fina hallonbuskar boende i växthuset. Och som tack för tak över huvudet så belönas vi med massor av jättstora hallon varje år. Liter efter liter fryses in och vi äter hallonpaj med vaniljsås ofta och gärna. På vintern klipper jag ner de gamla torra grenarna och på våren binder jag upp de nya.
Vintern 2009-2010 var ju extrem hos oss alla, och här hemma lade sig snön meterhög överallt. Så mycket att jag inte ens kunde ta mig ner till växthuset...att skotta var inte att tänka på, för vi hade fullt upp att hålla näsan över vattnet, eller snön.
Så när snösmältningen startat och det gick att ta sig ner till växthuset så insåg jag att det nog gjort sitt. Massor av glas var trasiga eller hade rasat ner.
Nu stod valet att antingen köpa nya glas, riva eländet eller - vi låter det vara som det är helt enkelt.
Har ju läst alla fina bloggar med underbara sittvänliga växthus som är helt fantastiska. Här står jag med mitt gamla, som ser lite tandlöst ut. Men attans vad hallonen växer!!!
Det får stå så här ventilerat ett tag till. Tills jag vet hur jag vill ha det.

I backen upp till hasselsnåret växer vintergrönan, och där är vildrosorna och vildhallonen på god väg. För några år sedan grävde jag upp ett litet, litet skott av en lönn från en grannes utmark. Grävde ett hål och satte den bara rätt ner i jorden, mitt i skogsbacken. Inget duttande med jord här inte. Den börjar ta sig nu, och närmar sig metern. Lönnar har vi nämligen inte här, eller hade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar