lördag 26 juni 2010

Ett arv att förvalta


Syrener, syrener och ännu fler syrener. Var man än vänder sig utomhus så kommer det en doft av syrener.
Bilden från vår extra-uteplats som används i väntan på att hammocken ska torka... vi målade den svart. Vitt är vackert, men inte så praktiskt för en möbel som ska stå utomhus i många månader.
Duken är väldigt speciell. Någon, är inte säker på vem men har mina funderingar, har sytt denna duken. Plötsligt så har broderigarnet tagit slut! Mer än hälften har broderats, och så fattas det broderigarn! Vad gör man? Jo man tar nåt som ser liknande ut, och syr glatt vidare. Avslutar med en fin spets. Lägger den i linneskåpet.
Varje gång jag lägger på den här duken, så tänker jag på hur det skulle kännas att ha gjort detta underverk (alla broderier är underverk) och så se den här ganska märkliga färgsammansättningen. Behöver jag säga att den här duken är en favorit?
Om det var min mormor så kan det förklaras att hon trots rejäl grå starr dagligen handarbetade.
När hon sedan fick båda sina ögon opererade så firade hon med att börja göra ljusmanchetter av små små pärlor. Nu kunde hon ju se hålen...
Det var länge sedan min mormor gick bort. Min lust för textiler har jag fått från henne. Hon lärde mig sticka, virka och brodera. Och hon var mycket duktig på flamskväv och olika märkliga broderisätt-
Hon sa också att det viktigaste var att man tyckte att det var roligt att handarbeta. Nåt fel här och där var ingen katastrof. Om man ville ha perfekta saker så kunde man köpa i affären...
Symaskinens mysterier lärde hon mig också, och jag kan se henne sitta framför den gamla elektriska maskinen som förvarades nerfälld i symaskinsbordet. Man gasade med knäet. Hon fick den elektriska i 50-årspresent, och innan var det en gammal trampmaskin som hon sydde allt på.
Mitt arv efter min mormor är stickor, nålar, tråd, broderigarn, mönster, pärlor, och så givetvis dukar, linnehanddukar och lakan med monogram. Och som sagt, ett intresse för textilier, handarbete, broderier och annat smått o gott att förfärdiga. En guldgruva, en skatt men också en börda. Ett arv att förvalta.
Kan inte låta bli att tänka på hur mormors blogg skulle ha sett ut, ifall hon levat idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar