onsdag 7 juli 2010

Byggnad i vila


När jag ser på vår gamla ladugård, dryga hundra år på nacken, så tänker jag på en gammal herre i vila. Har gjort sitt under lång, lång tid och vilar nu.
Visserligen är den nedre delen (hur konstigt blev inte det här nu då... :-)
välfungerande med stall och bostad för gårdens hästar. Men den övre delen befinner sig i ett kontemplativt stadium fyllt med gamla minnen.
Yttre fasaden har fått ny färg, äkta Falu Röd förra sommaren, men insidan är som vanligt. Skruttig.


Men där gömmer sig som sagt en massa skatter. Som tas fram då och då. Ibland bara ut i solen för att luftas, ibland för att stuvas om och glömmas bort. Och ibland t o m användas.



För länge sen bodde där ett antal kreatur, som mjölkades två gånger om dagen. Vatten drog upp med hjälp av ett pumphantag. Ganska lyxigt. I taket hängde rör, så man kunde koppla in den bärbara mjölkmaskinen/krukan. Idag finns bara några rörhållare kvar. För några decennier sedan rensades allt ut och hela rasket skrubbades rent. Sen började vi samla...
I kätten där vår hushållsgris höll till finns nu bara saker som gamla skidor (vem minns inte miniskidan?), glasburkar, tidningar (ska till återvinningen) och jagvetintevad.
Jag hittar alltid nåt som jag glömt att jag lagt där. Det blir som en slags skattjakt. Och en nostalgitripp. Allt i ett.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar