måndag 27 december 2010

Det var tur att det kom lite snö så det blev ljust och...

...vad jag tjatar. Om det här med snö.
Nu har vi ju haft en Jul- det kunde väl vara roligt att tänka på- hur roligt det var på Jul?

Jo det var jätteroligt att ha barnen hemma. I omgångar. Barnbarnet var också här. Alla sov över. Två extra hundar var med också. I omgångar som tur är...Som ni alla säkert vet, så består då julhelgen(oftast) för en morsa, att laga mat, äta mat, plocka undan, fylla diskmaskinen (så det blir som man vill ha det i maskinen) och så pust! och så börjar vi om från början igen. ("Sitt ni, jag tar det här" känner ni kanske igen?)
Men så roligt det är. Och så fick vi hjälp med att skotta taken!
105 cm uppmätt på ett av stalltaken! Och nu har det kommit ca 5 cm till....

I det här huset så träffas vi inte så ofta alla på en gång. Så man får ta det i omgångar. Och det blir favorit i repris både vad gäller mat o dryck.
Då dukar jag med arveporslinet, och glasen med etsade mönster som är supertunna.

En sak som jag lärt mig i år. Man kan inte göra knutar i hörnen på stora duken för att den inte ska hänga i golvet. Satt i godan ro och smälte julskinkan, då jag märkte att hela dukningen höll på att sakta, sakta försvinna ner i mitt knä...
Under bordet, så duktigt vid mina fötter, låg rottis och tuggade på knuten. Dukens knut alltså. Fick bända upp gapet på besten för att han skulle släppa denna vackra variant på tugg-ben. Kan man skälla på honom i det läget? Nej det är ju jul bevars, så han får en köttbulle som tack för att han till slut släppte en något fuktig duk... Hans bästa grej är ju ett stort tuggben med knut i båda ändar. Skyller mig själv, alltså.

Här är livat nästan jämt, med rottis och katt inne. Hund-gästerna, ingen av dom, är tyvärr inte av den sociala typen, båda har stora rottisar som värsta hat-objektet. Man undrar varför?


 Men så är dom båda såna där mindre hundar med större egon. Så dom bor på övervåningen och rottis på nedre. Sen pysslar vi med dörrar och håller kollen så att de inte träffas. De har gjort det. Båda. En gång var. Aldrig mer, säger jag. Katten kan ta vara på sig själv.



Dottern fick ett par av mina stickade pulsvärmare. De här påminner om blåbär, lingonris och mjölk tycker jag. Svärdottern fick ett par i grått, svart och blått.




Sisådär ja. Nu är det bara nyår kvar. Med fyverkerier. Det är ju så kul... inte. Inte när man har hästar och hund. Även om dom är ganska coola så är det ändå en liiitet orosmoment.

Förresten, så tror jag mannen ska bjuda mig på bio ikväll. Änglagård. Återkommer...

4 kommentarer:

  1. Hej tjejen!!

    Mätt å go är även du förstår jag..

    Ha haa!! Vilken busig rottis ni har..

    Vacker dukning hade du i allafall minsann.. Jag har funderingar över min nyårsdukning jag..

    Kram och ha det gott!

    Mia

    SvaraRadera
  2. Ja,snön verkar ju vara en lång följetong denna vinter.Ni har ju fått alldeles på tok.
    Här har det varit så vackert idag med rimfrost på allt..
    En person har nästan fullt upp med att elda i pannan och spisen.Här har varit-15 nästan hela dan.
    Men din dukning var så fin.Kan tänka mig att knutarna på duken var intressanta när man är hund.Man tager vad man haver....
    Hoppas vi får någon fridag nu med bara uppehåll och lite varmare.

    Ha det bra iallafall!
    Kram margareta

    SvaraRadera
  3. Men va roligt att hunden åt på knuten på duken,ja inte roligt för dig kanske men det lät lite roligt det du skrev,man vet aldrig vad dom små eller stora liven hittar på för bus,men go är dom och man skulle inte vilja vara utan dom.
    Kram o ha en fin dag.
    ninni

    SvaraRadera
  4. Beautiful setting! Can't imagine finding a dog chewing knots under the table! My little sausage is sleeping - snoring and dreaming!
    Lovely knitting! Love homemade gifts!
    God Bless!
    Kathy

    SvaraRadera