onsdag 30 juni 2010

Favorit i repris!


Å vad glad jag blev när jag såg att det fanns en blus kvar. Favoritblusen är vackert rosenmönstrad och ack så bekväm. Inköptes för någon månad sen.
Idag hittade jag samma modell och kvalitet men i en skarp, cerise färg som är en av mina favoritfärger. Och till det facila priset av 99 kr!!! Rea. I vår lilla stad. Man tackar o bugar.
Eller gör helt enkelt "vågen" av glädje. Tänk att det kan vara så roligt att fynda.

Nu var det ju inte loppis denna gången, men jag är lika nöjd ändå. Nu har jag ju gett mitt belöningssysem i hjärnan nåt att gotta sig över ett tag.

I eftermiddag ska vi ta en halvdags-semester-tur med bilen till någon trevlig stad. Kanske man kan hitta nåt roligt där också.
Egentligen borde man sprida ut inköpsglädjen, men som lantlolla så får man vara glad åt stadsbesöken när dom kommer...

tisdag 29 juni 2010

Ett otroligt arbete


Ibland undrar jag hur dom orkat. Orkat sy dessa otroliga underverk. Den stora duken/överkastet/gardinen är ju bara så läcker.
Hittade den på en loppis nånstans. Liggande i en spånkorg.
Ihoprullad till nåt oigenkännerligt.
Bandbroderi och olika sorters vitbroderi på tyll.






Har också en mindre duk med bandbroderi på lite tunnare bomull.


Sådär, nu har jag bjudit på en liten titt i mina skattgömmor.
Ha nu en skön dag i solen.

måndag 28 juni 2010

Woodland eller vildvuxen trädgård?


Till slut kommer man i det läget att man låter skogen ta över.

Minns de där gamla husen på de övergivna plantagerna ute i djungeln. Där murgröna och lianer hade tagit över och klättrade in och ut genom de tomma fönstren. En fläkt av Magnolia och Borta med vinden...

Tillbaks till vår trädgård. Eller woodland om man ska var snäll.
Ett överflöd av växter så som liljekonvalj och backsippor, violer och gullvivor. Och så små sådana som man knappt vet namnet på.

De stora ekarna har stått här hur länge som helst, och vi byggde en uggleholk och satte upp som fristad för den uggla som kamperade i vår lagård. Men den flyttade härifrån och nu bor den hos nån granne, för den flyger förbi här på nätterna och hoar från söder. Holken har huserat andra småfåglar istället.



Inne bland några buskar hittade jag en underdel till ett fågelbad som jag helt glömt bort. Fågelbadet var hemmagjort av cement och knäcktes en vinter. Själva underdelen blev stående kvar. Nu väntar den på ett nytt liv med ett nytt fågelbad. Men eftersom jag inte kommit mig för att gjuta nåt så får det stå där och vänta...

söndag 27 juni 2010

Bortskämda hallonbuskar



Jag undrar om jag har världens mest bortskämda hallonbuskar.
Dom har till och med egen bostad.

När vi flyttade hit för nästan tjugo år sen stod det ett, redan då, ganska
gammalt och skrangligt litet växthus.
Har kämpat genom åren för att få nåt att växa där, och oftast så blir det nån enstaka tomatplanta som överlever. Jag har alltså inga gröna fingrar....
Nåväl. Hallon fanns inga när vi flyttade hit, så jag bestämde mig för hallonbuskar. Grävde och fixade efter konstens alla regler och planterade ett antal hallonbuskar en bit från växthuset. Dyra som skam...
Kämpade och slet med att hålla gräset borta, men varje år så ståtade buskarna med några små förkrympta hallon knappt värda namnet.
Däremot... så hade de sakta men säkert skickat in avlöpare i det närbelägna växthuset. Efter några vändor med sekatören tänkte jag "nåja, dom får väl stanna".

Så har vi nu kraftiga fina hallonbuskar boende i växthuset. Och som tack för tak över huvudet så belönas vi med massor av jättstora hallon varje år. Liter efter liter fryses in och vi äter hallonpaj med vaniljsås ofta och gärna. På vintern klipper jag ner de gamla torra grenarna och på våren binder jag upp de nya.
Vintern 2009-2010 var ju extrem hos oss alla, och här hemma lade sig snön meterhög överallt. Så mycket att jag inte ens kunde ta mig ner till växthuset...att skotta var inte att tänka på, för vi hade fullt upp att hålla näsan över vattnet, eller snön.
Så när snösmältningen startat och det gick att ta sig ner till växthuset så insåg jag att det nog gjort sitt. Massor av glas var trasiga eller hade rasat ner.
Nu stod valet att antingen köpa nya glas, riva eländet eller - vi låter det vara som det är helt enkelt.
Har ju läst alla fina bloggar med underbara sittvänliga växthus som är helt fantastiska. Här står jag med mitt gamla, som ser lite tandlöst ut. Men attans vad hallonen växer!!!
Det får stå så här ventilerat ett tag till. Tills jag vet hur jag vill ha det.

I backen upp till hasselsnåret växer vintergrönan, och där är vildrosorna och vildhallonen på god väg. För några år sedan grävde jag upp ett litet, litet skott av en lönn från en grannes utmark. Grävde ett hål och satte den bara rätt ner i jorden, mitt i skogsbacken. Inget duttande med jord här inte. Den börjar ta sig nu, och närmar sig metern. Lönnar har vi nämligen inte här, eller hade.

lördag 26 juni 2010

Ett arv att förvalta


Syrener, syrener och ännu fler syrener. Var man än vänder sig utomhus så kommer det en doft av syrener.
Bilden från vår extra-uteplats som används i väntan på att hammocken ska torka... vi målade den svart. Vitt är vackert, men inte så praktiskt för en möbel som ska stå utomhus i många månader.
Duken är väldigt speciell. Någon, är inte säker på vem men har mina funderingar, har sytt denna duken. Plötsligt så har broderigarnet tagit slut! Mer än hälften har broderats, och så fattas det broderigarn! Vad gör man? Jo man tar nåt som ser liknande ut, och syr glatt vidare. Avslutar med en fin spets. Lägger den i linneskåpet.
Varje gång jag lägger på den här duken, så tänker jag på hur det skulle kännas att ha gjort detta underverk (alla broderier är underverk) och så se den här ganska märkliga färgsammansättningen. Behöver jag säga att den här duken är en favorit?
Om det var min mormor så kan det förklaras att hon trots rejäl grå starr dagligen handarbetade.
När hon sedan fick båda sina ögon opererade så firade hon med att börja göra ljusmanchetter av små små pärlor. Nu kunde hon ju se hålen...
Det var länge sedan min mormor gick bort. Min lust för textiler har jag fått från henne. Hon lärde mig sticka, virka och brodera. Och hon var mycket duktig på flamskväv och olika märkliga broderisätt-
Hon sa också att det viktigaste var att man tyckte att det var roligt att handarbeta. Nåt fel här och där var ingen katastrof. Om man ville ha perfekta saker så kunde man köpa i affären...
Symaskinens mysterier lärde hon mig också, och jag kan se henne sitta framför den gamla elektriska maskinen som förvarades nerfälld i symaskinsbordet. Man gasade med knäet. Hon fick den elektriska i 50-årspresent, och innan var det en gammal trampmaskin som hon sydde allt på.
Mitt arv efter min mormor är stickor, nålar, tråd, broderigarn, mönster, pärlor, och så givetvis dukar, linnehanddukar och lakan med monogram. Och som sagt, ett intresse för textilier, handarbete, broderier och annat smått o gott att förfärdiga. En guldgruva, en skatt men också en börda. Ett arv att förvalta.
Kan inte låta bli att tänka på hur mormors blogg skulle ha sett ut, ifall hon levat idag.

fredag 25 juni 2010

Midsommarkväll




Nu är det kväller, midsommarkväll och ska väl föreställa årets längsta.
Det är väl inte riktigt sant, för det riktiga sommarsolståndet är
21 juni år 2010. Klockan 13:28 för att vara noga, dvs i stort sett mitt på dagen.

Summer solstice eller Litha, som pagans/wicca firar, Alban Heruin för Druids, Gathering Day, är då slöjan mellan världarna är som tunnast. Om vi håller oss vakna tills soluppgången så kan vi få se magiska saker hända-

Nu har ju sommarsolståndet redan varit och vi firar midsommar lite senare.
Fram till år 1952 så firade vi Midsommardagen den 24 juni, Johannes Döparens Dag, sex månader före Kristi födelse. 1952 reformerade Riksdagen det här med högtidsdagarna.
Midsommar, Marie Bebådelsedag och Allhelgonahelgen berördes.

Från och med 1953 så ska Midsommardagen infalla lördagen närmast 24 juni. Det betyder att Midsommarafton, fredagen, infaller tidigast 19 juni och senast 25 juni, som i år 2010-
Alltså, den tidpunkt då jorden norra halvklot lutar sig mest fördelaktigt mot solen, är den 21 juni, som är den längsta dagen år 2010. Så har det varit sedan 1988, och om vi väntar tills 2020 så kommer sommarsolståndet att infalla 20 juni. För första gången sen 1896.

Matjessill, färskpotatis, gräddfil, gräslök, jordgubbar- det är midsommar.

I år är första gången som jag ser midsommarblomster på midsommar. I vanliga fall är dom överblommade för länge sen. All växtlighet är ungefär två veckor försenad enligt vår lokala handelsträdgård. Däremot så tror jag att dom redan tagit första-skörden hö. Och det är frodigt värre och det gröna nästan överväldigar.

onsdag 23 juni 2010

Ett minne blott

I nästan tjugo år har jag låtit mina rosor växa till en stor häck. Rosor trivs inte så bra här, men vildrosor som jag grävt upp från ödetorp, och härdiga gamlar sorter som jag fått av vänner, hade till slut blivit en enda stor vildvuxen häck.

Så i våras fick jag nog av alla dessa tomma, gamla taggiga spröt. De var bara i vägen hela tiden, förutom den korta tid då de bar blom eller nyponfrukter.

Tog mod och kraft, en kraftig sekatör med långa skänklar, kraftiga handskar och skred till verket. Vet inte hur många skottkärror med kvistar det blev. Fick klippa dem i mindre bitar så att de skulle få plats i skottkärran. Kunde inte sluta klippa heller, eftersom jag börjat i ena änden. Det var bara att klippa på och inte tänka på att jag kanske gjort nåt väldans dumt. Klippt ner tjugo års kämpande mot elementen...

Till slut så var den borta, den stora häcken. Det såg tomt ut och några ensamma korta pinnar vittnade om att nåt växt där.

Det var några månader sen. Kirskålen kastade sig över utrymmet nu när inte rosenhäcken skymde solen. Jag hade gett upp. Kommer att ha en kirskålshäck resten av mitt liv, tänkte jag.

Men så en dag så kikade det upp kraftiga rosengrenar ur allt ogräs. De är på väg! På nytt! Alla de olika sorterna. Till och med Riddarsporrarna, som jag inte sett på år och dag, kikade upp. Starkare o mer gröna och levande än nånsin. Det kanske var bra ändå. Att börja om på nytt. Ett nytt liv.

Nästa sommar kanske jag får se dom igen. Rosorna. Som doftar dyr parfym, citron eller bara fräscht.


tisdag 22 juni 2010

Art Noveau

Mocka-koppar Art Noveau

Underbara mocka-koppar i porslin, som är tunna och glänsande som snäckskal.

Ett halvt dussin har jag. Alla är inte i "mint condition", men det gör inget.

De är ändå väldigt vackra.





måndag 21 juni 2010

Naturens under

Naturens under. Igår kväll så var det ett sånt märkligt sken på himlen. Det hade regnat till och från, och sen kom solen fram. Det var sent, vid nio-tiden, och solen stod väldigt lågt.


Då fick jag se de mest vidunderliga regnbågar! Två stycken! Tänk att det bara är regndroppar....




Passade på att ta ett foto, i detta märkliga ljus, på en av ädelsyrenerna som nu står i knopp. Vi har två likadana, stora buskar på var sida om grusgången. De är olika långt komna i blomningen trots att de bara står några meter från varandra. Den här syren-sorten har nästan ingen doft, och det är inte varje år som vi får så här många blommor på dom. Populära tillhåll för våra småfåglar under vintern är dom i alla fall.



söndag 20 juni 2010

Blomman i närbild
Att fotografera är ett nöje som kommer och går.
Jag fotograferar hellre än bra kan man säga.
Bäst tycker jag om macro-funktionen
så att man kan komma riktigt nära.


Nu har snart alla våra syrener slagit ut. Bara de sista
ädelsyrenerna är fortfarande i knopp.

Sent, kan man tycka, men desto längre
kan man njuta av doft och färg.


Det räcker att vi åker in till den närbelägna staden
så har syrenerna blommat över för länge sedan.
Men här hemma är de i full blom, som sagt,
och doften är förförisk.



Ädelsyren fortfarande i knopp.


Ännu en ädelsyren som kommit lite längre i sin blomning.


lördag 19 juni 2010






Ett av mina absoluta favoritställen i vårt avlånga land är






För några veckor sedan var jag där på besök.
Hela Medevi brunn andas gångna tider.

Det var 330 år sen som Urban Hjärne analyserade vattnet som
kom upp ur marken på Medevi.
Källan har varit en offerkälla sen medeltiden.
På den tiden (1678) var det
naturligt kolsyrat. Och hela stället
var dåtidens Stureplan.

Man kan passa på och dricka lite vatten
ur brunnen när man är där på besök.
Nyttigt och gott, men tyvärr utan bubblor.

Om man läst Alice Lyttkens böcker
så kan man föreställa sig hennes
huvudpersoner komma gående nerför
huvudgatan.

En knyppeldyna på Medevi Brunn.


Lasarettsmuseet är ett sånt härligt ställe.
Gissa vad detta är för något...

Jo det är bowlingkäglor!
Det är minsann inget nytt tidsfördriv med Bowling.
Nyttigt att röra på sig i samband med brunnsdrickandet.
Även förr-förra seklet.

Inne på det gamla apoteket kan man se den allra första
apparaten för behandling av onda leder.
Tillverkad bl a av en stor glasbehållare, ett kattskinn
och en vev. Vevade man så alstrade skinnet
statisk elektricitet i den saken som ser ut som en brandspruta.
Man skulle hålla i den. Dåtidens TENS...
Detta lindrade ledvärken.
Inte konstigt man hade ledvärk förr.
Tänk att tvätta för hand i sjöar och åar.

Ledvärksbehandling á la Medevi Brunn.

Men jag antar att det var folk från de lägre
klasserna som hade mest behov....adeln tvättade sällan...

Kyrkan är jättehäftig, med predikstolen märkligt
placerad bakom koret, och ett skepp i taket
som spår väder.

Har ni vägarna förbi, kika in på Medevi och
njut av de vackra byggnaderna och den härliga atmosfären.
Glöm inte prova den härliga Medevi-salvan, tillverkad av ringblomma,
och de andra härliga hudvårdsprodukterna.



fredag 18 juni 2010

Älvorna dansar



En promenad med hunden. Förbi våra vackra hagar med rullstensåsar.


Varje år tänker jag, att nu kan det inte bli fler växter.


Jo då, i år slogs nog alla rekord av smörbollar i alla fall.



Och så kom jag fram till den lilla vattensamlingen. Där dansade älvorna.


Solen var på väg ner, det allra sista ljuset syntes.


Till och med hunden verkade tagen av kvällens dofter.


Han stod bara och andades stilla.


Annars brukar han flåsa...och dra fram och tillbaks över den lilla grusvägen.




Vi tittade på varandra och började gå sakta hemåt.


Annars hade vi nog stått där


ännu.


torsdag 17 juni 2010

Nån som minns?




Idag är det så där härligt varmt ute. Det var inte så där väldans länge sedan vi nästan begravdes i snö. Och kölden höll oss i ett järngrepp.


Som tur var så hann vi sätta in den nya/begagnade braskaminen och få den godkänd innan termometern föll så drastiskt.


Den gamla rörspisen var i och för sig bra att elda i. Höll värmen över natten och strålade ut ljus och värme. Men den var på väg att rasa ihop och det var bara att bita i det sura äpplet och knacka ner den.


Nu fick vi hjälp av en kille som skulle göra en exakt kopia av den som sitt examensarbete på Da Capo i Mariestad. Han mätte och ritade och räknade och så började han hacka...


Bilderna visar före, under och efter...







Den nuvarande braskaminen är mycket effektiv pga en fläkt som blåser ut varmluften.


Jag saknar den gamla rörspisen. Speciellt vid juletid, då jag lade ris från en, gran eller tall på hyllan, torkade granatäpplen, små tomtar och så den stora gjutjärnsljusstaken med röda ljus.




Men var sak har sin tid...


onsdag 16 juni 2010

Omtapetsering

Jag kände bara att jag var tvungen att tapetsera om hemma hos mig,
dvs här i bloggen.
Den där latte-färgen var ju så trist.
Denna vackra hittade jag hos
Backgroundfairy
Passar mer ihop med några av mina intressen.
Spetsar, textilier och smycken.
Many thanks to Karen!

Så till nåt helt annat.

STF firar 125 år och har genomfört en tävling
"Folkdräkt 2.0", som ska ge Sverige 25 nya folkdräkter, en för varje landskap.

Tävlingen har gått ut på att följa utvalda designers resor genom Sverige via deras bloggar. Ett syftet har varit att upptäcka Sverige och det rika textila arv och hantverkskunskap som vi har. En resa som har lett fram till 25 nya uppdaterade folkdräkter. Det vinnande bidraget ska sys upp och bli en bröllopsgåva till Victoria eller hennes Daniel.
Vinnaren är utsedd:
Dalarna: Hanna Johansson Frostell.
Visst är klänningen helt underbar!

Grattis Hanna och grattis Victoria, som får klänningen...

Sagan om ringen

Silver! Så vackert!
Silversmide. Givetvis måste jag prova på det, som en naturlig utveckling av att Pärla.
En trist höst gick jag varje torsdag kväll hos en gammal guldsmed för att lära mig hur arbeta med silver. Bestämde mig för att göra RINGEN. Det vill säga en ring som skulle vara speciell och bara min. Sagt och gjort. Det tog evig tid att tillverka den. Jag böjde, filade, lödde och filade och lödde och tillslut skulle jag välja sten. Här börjar det bli lite pinsamt... jag minns banne mig inte vad för slags sten det är. Nåväl, så här ser den ut.



Åren gick och jag kände att det där med silver är ju jätteroligt, men att det ändå inte var det som jag ville göra. Så jag fortsatte med pärlandet och lite annat smått o gott- sticka, fritt broderi, prova-på-screentryck-på-tyg, tovning.
Sen hittade jag tillbaks till silvret en kort period och då blev det detta. Inspirerad av allmoge, så klart.



Stämplarna är ortsstämpel, årsstämpel och så "925" och så mina initialer. Och så året i romerska siffror. MMX. Romerska siffror är så vackra, speciellt årets...

Ha en bra dag i solen
önskar elsamarianne

tisdag 15 juni 2010

Pärl-"klåda"

Ibland blir jag så sugen på att pärla, dvs tillverka smycken av tråd och pärlor.
Började med denna hobby för några år sedan, när jag var konvalecens efter en operation och var i stort sett bunden till att vara inomhus. Det var mitt i smällkalla vintern, och jag satt och surfade lite förstrött. Jag fick bara sitta 20 minuter åt gången, sen skulle jag upp och röra på mig.
Så hittade jag Pärl-sidorna! Pärlor, smycken och tips och så web-shoppar! Beställde lite olika pärlor, kedjor och lås och efter några dagar så damp dom ner i brevlådan. Skickade maken till en välkänd slöjdbutik, Slöjddetaljer, för att inhandla bra tänger och verktyg. Så började jag bända, klippa och prova olika kombinationer. Slaktade gamla halsband som låg o skräpade på vinden. Skulle ändå upp och röra på mig med jämna mellanrum...
Resultatet blev bl a

måndag 14 juni 2010

William Morris


William Morris var den som man anser startade upp Arts & Crafts rörelsen i England genom sitt företag med duktiga designers.
Han levde 1834-1896 och hans valspråk var (fritt översatt)

"Ha inget i dina hus
som är oanvändbart eller
som du inte tycker är vackert"

Min inspirationshörna vintertid. Ugglan är min vän som ger mig klokhet.
Arts & Crafts eller varianterna Art Noveau och Jugend, beroende på vilket land man bor i...

I Skottland fanns även Charles Rennie Macintosh (1868-1928) som var den arkitekt, målare och skulptör som "industrialiserade" Arts & Craft´s idéer. Hans design håller än idag.


Intresserad av att läsa mer om Arts & Crafts? Gå in på

och njut av design när den var som bäst.


En resa till Prag är ju höjdpunkten för en som är intresserad av denna tidsanda.
Mer om min resa dit kommer i senare inlägg.


söndag 13 juni 2010

Min första blogg

Ja så är jag då ute i bloggvärlden. Har suttit och kikat på alla proffsiga, vita bloggar, där alla verkar vara vänner och känner varandra.

Detta är ingen Vit blogg, inte särskilt Shabby, även om jag tycker att Shabby Chic är underbart vackert. Speciellt på sommaren.
Men till hösten vill jag ha färg! Och Cosy. Det är svårt att få det ombonat med helt vitt.

När jag ser
    allting
vitmålat, så känner igen det här...

Kistor och färger

För en massa år sen så målades allt brunt! Jag hittade en helt brunmålad, vacker kista som vi sandblästrade. Ursprungligen kom den från en av granngårdarna. När ägarinnan sålde och flyttade till stan, så såldes mycket av inredningen i det nio rum stora huset på auktion. Givetvis var vi där. Kistan inhandlades, tillsammans med ett kryddställ. Som också var brunt! Kistan är nu furufärgad. Den kommer nog inte att bli vit. Nu fungerar den som förvaring till sonsonens alla leksakstraktorer.
Kryddstället laserades vitt och kan med lite fantasi tas för Shabby... men mycket praktiskt är det i alla fall.

Alla mina kistor, trälådor och askar har i fått behålla sin originalmålning.

Nej, det är inte sant... hm... jag målade en gammal kista klarblå för att den skulle passa i det nymålade stallet. Blått för att jag hört att flugorna inte gillar blått. Kan inte landa, för dom tror det är himlen. Vackert, eller hur?

Så stallet blev till hälften blått. Och den gamla kistan som innehöll handdukar för putsning av pållar och tillbehör. Alla gamla, trasiga handdukar hamnade i den kistan. Tills stallet en dag blev ombyggt och målat i rött och vitt, med svarta hästar. Då åkte den himmelsblå kistan ut i det gamla hönshuset för att vänta på ett annat liv. Handukarna ligger numera i en röd skattkista av plast...