tisdag 8 mars 2011

Nytt liv, nya vägar

Jag har berättat att det är stor förändringar på gång i mitt liv.

Det är mitt liv som hästägare som nu är till ände.
Har precis kört iväg min sista häst till nya ägare.

Ett beslut som varit svårt att ta. 
Men när det väl var gjort, så kändes det som slutet på nåt,
och början på nåt nytt.

Det är väldans tomt i hagarna.
Jag har ännu inte kunnat gå ut i stallet för att städa upp.
Magen drar ihop sig när jag tänker på att mina uppfödningar,
de som jag sett komma till
världen
och som jag älskar så, nu har kommit till nya ställen.
Och den gamle, som jag sa att jag aldrig
skulle göra mig av med...

Detta är värre än när barnen flyttar hemifrån.
Det är värre, för hästar har ingen talan.
Men jag har valt de nya ägarna med omsorg
och hoppas nu att de ska få ett förhoppningsvis
ännu bättre liv än hos oss.

När jag såg min äldste häst gå fram till sin nya ägare
 och ta emot hennes klappar så kände jag att jag gjort rätt.

Mina vänner i hästvärlden förundras,
för de kan inte tänka sig ett liv utan hästar.
 Men eftersom jag inte är frisk så kan jag snart inte ge
hästarna det liv de är värda.
Då är det bättre att de får nya hem och nya ägare som älskar dom.
För dom är utvalda.

Bilden på hästarna gjorda av drivved och plåt kommer från konstnärinnan Heather Jansch 

8 kommentarer:

  1. Jag förstår precis hur du känner! Har själv varit hästägare, visserligen bara till två stycken, men det är jättesorgligt! Mina fick jag ta beslutet att "de skulle beta i grönare hagar", den ena var sjuk och gammal, med den andra hade nog haft många år kvar men jag ville inte skilja dem åt som varit tillsammans så många år. Svåra svåra beslut!
    Men som du säger, se det också som en början på något nytt och att de säkert får det bra! Jag kom över det och man fann en ny sorts frihet men inte haft de senaste 20 åren. Finns annat att fylla tiden med. Man slipper också en hel del bekymmer. Jag har fortfarande inte tagit undan allt efter dem i stallet trots att det nu gått hela 13 år! Jag har helt slutat rida pga hälsan, men i drömmen är jag ofta ute och rider, väldigt ofta.
    Kram
    Barbro

    SvaraRadera
  2. Du tog rätt beslut...men jag känner din smärta genom raderna!! Början till något nytt låter positivt och skönt:) Stor KRAM Helena

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Ibland får man själv ta de stora besluten i livet.En annan gång händer det bara på en gång-en chock.Jag vet inte vilket som är värst...
    Det var säkert rätt beslut.
    men så annorlunda det kommer att bli.
    Snart är det vår,en ny tid spirar...
    Och snart nytt kök...

    Kram Margareta

    SvaraRadera
  4. Tack för din snälla kommentar.
    Stackars dig! men du gjorde helt rätt att sälja av dig hästarna om du inte orkar med det!
    Tänk om alla djurägare tog det ansvaret.
    Men jag förstår att du är ledsen, för det måste vara en sorg att ta sig igenom.
    Det var en sån gripande berättelse att jag fick en tår i ögonvrån.
    Du får se möjligheterna och kanske är det här början på något nytt och spännande.
    En stor varm kram till dig från Anette

    SvaraRadera
  5. Återhämtning låter rätt, för alla. Vet du de beslut som aldrig fattas är de värsta. Nu stundar nya tider, nya tankar och nya vägar.
    Jag har också lämnat en kär vän, en hund visserligen, men det känns fortfarande och det är 10 år sedan. Men det som var bra var att hunden kom "hem" och visst, det är nog det som räknas. Jag har ju överlevt....
    Sköt om dig och återhämta dig så du får energi och krafter till att orka mer!

    SvaraRadera
  6. Återhämtning låter rätt, för alla. Vet du de beslut som aldrig fattas är de värsta. Nu stundar nya tider, nya tankar och nya vägar.
    Jag har också lämnat en kär vän, en hund visserligen, men det känns fortfarande och det är 10 år sedan. Men det som var bra var att hunden kom "hem" och visst, det är nog det som räknas. Jag har ju överlevt....
    Sköt om dig och återhämta dig så du får energi och krafter till att orka mer!

    SvaraRadera
  7. Fy vad tråkigt,och vilken tomhet det blir:-(
    Jag har sänt flera av mina hästar vidare till de evigt gröna ängarna, men jag har också alltid haft någon kvar, aldrig varit helt utan häst. Har svårt att tänka mig det, trots att jag får kämpa för att hinna med de pållar jag har.
    Hoppas att det kommer att funka bra hos de nya ägarna, och när en tid har gått så kanske du känner att du vill/orkar åka och hälsa på dem igen...
    Styrkekram till dig,
    Maria

    SvaraRadera
  8. såna beslut är alltid svåra att ta, men det är inte rätt mot djuren att ha dem om man inte orkar med allt det innebär... Själv har jag haft dåligt samvete hela vintern eftersom jag inte riktigt orkat vare sig motionera eller sköta pälsarna på mina hundar, men nu har jag äntligen börjat ta längre promenadet igen!

    Jag ogillar starkt att gå längs vägen, och dessutom ger det inte Aska den träning hon behöver vilket i sin tur leder till att hon får överskottsnergi vilket i hennes fall leder till att hon kan bli väldigt agressiv mot andra hundar.. Nu är det längre promenader som gäller, sen får vi se om det blir bättre..

    SvaraRadera