lördag 25 juni 2011

Mobbning i storskogen

För några dagar sedan, nästan vid solnedgången, så hörde jag ett oherrans oväsen
i skogen som gränsar in till vårt.


Var tvungen att gå dit och kika.
Det var en hel hög med olika slags fåglar som flög omkring och väsnades.
Inga skönsjungade varelser, utan mer som ett gäng som pekade finger
och skrek okvädningsord.

Alldeles intill stammen på ett spretigt barrträd, satt offret för denna mobbning.
En uggla!
En ungfågel med fortfarande lite fjun här och där.
Där satt den i väntan på mörkret.


När jag och hunden kom fram så försvann alla mobbarna, men ugglan satt kvar
och blinkade mot oss.

Att bo så nära skogen, och få ta del i detta, är verkligen livskvalitet.

Önskar att jag hade ett bättre zoom-
ni ser väl den grå sötnosen?

3 kommentarer:

  1. Hej!
    jag ser allt sötnosen.Klickar man bilden större,så....
    Det är då inte lätt för de små därute alltid.
    Mona ,vår granne,har en uggla som bor i lagårn.För 2 år sedan hade en uggleunge kommit ut och förirrat sig.Han låg strax utanför hennes ytterdörr.Ungen fick hjälp upp i ett träd och sen flög den troligen vidare.
    Har du plockat några kantareller än?
    Det är tidigt i år allt.

    ha en fin söndag!
    Kram Margareta

    SvaraRadera
  2. Visst är det livskvalité att få uppleva något sådant, visserligen blor vi int eså nära skogen men vi har gott om gäster här i trädgården, hoppas helgen varit skön, kramen

    SvaraRadera
  3. It must be nice to live near the forest like that and to experience such wonders! We live in a rural area - there was another deer at the end of the drive - I was able to get very close - but my knight in shining armor wanted to complete his garden chores -
    so the little dear ran away!
    Hope you have a wonderful day!
    Kathy

    SvaraRadera