tisdag 5 juli 2011

Äta aliens?

I mitt förra inlägg försökte jag vara lite konstnärlig och visa mina fina bilder som jag tog på resan.

Hela inlägget lät pretantiöst och rejält.

Egentligen så hände det en massa stolligt på vår resa också, men det ville jag minsann inte kännas vid. Nej, det skulle vara så tuttinuttit "och vi satt och diskuterade natten lång med ett glas vitt".
Var det så?
Nja...
det var mer som
-jag solade längre än jag gjort på åratal och brände ögonlocken rejält. Såg ut som nån slags blåsfisk på morgonen, då även läpparna fått för mycket sol...

-jag släpade med mig en flaska Absolut Vodka med kaffesmak. Jodå, det finns sån. Köpte den faktiskt för att det är sån fin, designad flaska och att det var en limited edition. Och det blir det ju så klart, om jag ska hålla på att nalla ur den....väldigt limited.
Kaffedoften sprider sig då man öppnar korken.  Och några droppar slank allt ner i kaffemosters hals, till sillen.  Mannen rynkar på näsan och väljer en kall öl. Allt går bra till sill, sa jag. Och jag hade ju ändå glömt gräslöken...

-jag tillbringade fyra timmar läsande, på rygg, i sängen, inne i husbilen. Det regnade och Mannen var på fisketur ute på stora havet. Och då passade jag på att göra nåt av det bästa jag vet. Läsa. Bok. I sängen. Med filt och hund. Gärna en påse godis, men här var jag stenhård. Man kan ju sätta i halsen om man ligger och äter...

-Mannen kommer tillbaks från fisketuren med två pytte makrillar och tre JÄTTEKRABBOR! Levande! Såg ut som aliens!!!

De skulle tillbringa resten av dagen, under hemresan, i diskhon. Husbilen har ju två trevliga diskhoar (för de som gillar att diska alltså) och den ena har lock. Bara för att den som inte gillar att diska ska kunna gömma odiskat under, har jag upptäckt.

Dessa äckliga, levande, alien-liknande varelser glodde på mig, viftade hotfullt med alla klor och ben.
Vad värre var, är att de ska kokas levande, fick jag reda på. Här blev det nästan nog för bloggerskan.
Men när nu Mannen släpat hem bytet till lyan, så får Kvinnan tillreda det.

Det blev gratinerad krabba. Kokt krabba öppnades, det fina köttet lades tillbaks i skalet och en enkel stuvning hälldes över tillsammans med lite cheddarost. In i ugnen och så rostat bröd till...

Gott? *harkel* Jaaaa-a sa jag till Mannen när han frågade.
Till er säger jag bara: så mycket arbete för så lite... tacka vet jag fiskpinnar.

Och inte en enda Loppis besökte jag.

3 kommentarer:

  1. Sitter här med ett stort leende, så mycket sjå för så lite som pigan sa...ler. Men det är säkert en tur ni minns, och var mysig på sitt sätt. Nu sticker vi också snart. Och klart att vi skall smyga ut och odla kärleken i mörkret...ler.
    Kramar Pia

    SvaraRadera
  2. Snacka om färsk krabba. Så himla gott.
    Kram på dig kaffemoster

    SvaraRadera
  3. Jo vi får tacka för boken, han pysslade hela dagen vi kom hem med den, har satt in nya papper och gjort en skrivbok av den. Irusen är igång och sambon är lycklig (grannarna glor ögonen ur sig när han kör runt runt trädgården med den). DET var ett bra köp! Veckan efter vi kom hem läste jag en av alla inredningstidningar (minns inte vilken) där de hade ett storslagen "gör en tapet av en gammal bok"-reportage. Du är en trendsetter;)

    SvaraRadera