tisdag 6 september 2011

Vi har varit hos doktorn

Igår kväll så hade vi en tid hos vår husveterinär för hunden.

Ni som följt oss lite, vet kanske att han var med om en olyckhändelse för snart ett år sen.

Han fick helt enkelt en smäll i skallen, fick svår hjärnskakning,
och det är sviterna av detta som vi nu tampas med.

Vår husveterinär har inte träffat hunden sedan skadan skedde, för vi åkte genast
till djursjukhuset med hunden efter skadan.

Nu var det dag att försöka få bukt på det sår som inte ville läka på hans framben.

Måste säga att jag i flera veckor oroat mig för detta...

Skulle vi få med honom hem? eller lämna honom där för att somna in?

Så här gick det:

Såret är ett sk slickgranulom.
Han har slickat på ett litet sår tills underhuden har tjocknat.

Det här såret sitter illa till på ett framben som är i "slickvänlig" position.
Att lägga om det fungerar "sådär", för det blir givervis inflammerat hela tiden.
Att säga till honom att sluta?
Ha ha, det kan man glömma. Enda chansen är att klippa av tungan...


Nu har vi fått en cortisonsalva kombinerad med antibiotika. Så nu ska vi köra detta
i några veckor. Att skära bort det här granulomet är inte att tänka på, för det finns
inte skinn nog att täcka hålet. Så nu är det till matte (och hunden) att kämpa
med medicinen.


I övrigt så fick vi nu konstaterat att hunden har en skada på lillhjärnan.
Sk ataxi. Det finns även en sjukdom som kan ge liknande symptom.
Det kallas då vestibularissyndrom.
Men här vet vi att han slagit i skallen rejält.
Hur det blir då? Jo det är det sk positionssystemet som är ur skick.
Ni vet det där som säger vad som är upp och ner och hur man förhåller
sig i rummet. Rucka på detta och du får ingen riktig koll på var
du har dina lemmar, och du kan bli yr och illamående (sjösjuk).
Ett exempel är att du kan ta tassen, vika den bakåt och hunden känner
inte att tassen ligger fel.
Skakar han på sig så ramlar han nästan ikull...

Nu har vår hund lärt sig leva med detta.
Han stödjer sig gärna på mig, dvs lutar rumpan när han ska
stå länge. Han har svansen mellan benen för att hålla balansen
när han äter. Han har lite längre startsträcka än vanligt.
Ibland får han små ryckningar i benen när han vilar, inte såna som
när man sover, utan mer som när man har benet i fel läge, ni vet...
Om han hittar nåt spännande att nosa på,
så glömmer han var han har sina ben...
då får man lyfta honom i position.


Nu kanske ni tycker: varför låta den stackars hunden leva?

Men om ni såg honom igår, intrasslad i husses t-shirt, som han snott,
rusande runt på gräsmattan varv efter varv i full fart, och jagande katten,
så skulle ni också tycka att han är nästan som en vanlig hund.

Kanske lite mer bortskämd än en vanlig hund.




Slut i
bokhandeln - finns på Bokbörsen

3 kommentarer:

  1. Hu, vilken oro...så länge de inte far illa vill man ju inte att de ska få somna! Klart att Ni ska försöka! Jag skulle göra allt för att Jack skulle må bra!

    Lycka till:)
    Kram Malin

    SvaraRadera
  2. Skönt att höra....har oroat mig jag oxå..men som alltid är det ju allmäntillståndet man ska kolla, är han glad, matglad osv och det verkar ju denna kille vara...jobbigt med slicksår, hade en labbtik med slicksår..kämpigt, önskar er ett stort lycka till, kram från oss

    SvaraRadera
  3. Ja, nu håller vi tummarna hårt för att det ska läka denna gången.. Lilla gubben.. vad go och duktig han är !!

    Sen min vän så vill jag önska dig ett STORT GRATTIS !! i efterskott.. (fan ta mig.. )Men jag har varit dålig på att kommentera tillbaka ett par dagar.. Hoppas du hade en underbar dag ! Och nu kommer då frågan.. hrfmm... Fick du nån ipad ???!!! : )

    KRAM på dig !!

    SvaraRadera