söndag 29 januari 2012

Berlin, del 3.

Berlin 1980.
Tredje delen.

Nu har ni kanske läst de tidigare delarna och undrar: vadihelafriden gjorde människan då?

Jo från början så var jag en vanlig turist. Västberlins sevärdheter är många och intressanta. Jag besökte Citadellet i Spandau, en renässansfästning från 1500-talet omgiven av en vallgrav.





Och så lyckades jag få se några av de många fångvaktare som höll den kvarvarande fången Rudolf Hess. Hess vaktades av de allierade, som turades om, och var den enda fången på hela det stora fängelset på Wilhelmsstrasse. Kostnaden för detta var ca två millioner per år...

Tog en tur ut till den enorma Olympiastadion som byggdes till de olympiska spelen 1936.  Utställningarna på Charlottenburg slott, speciellt de egyptiska var fantastiska,  och flera av de andra museerna såg jag också.

Men man kunde också se andra häftiga utställningar, kulturella arrangemang och happenings, men även en vanlig dag på stan...


Dagarna började såklart med frukost. Hade ett favoritställe, ett café precis vid Kaiser-Wilhelm- Gedächtniskirche på Kurfürstendamm. Här blev det en kopp kaffe och en smörgås eller croissant och ett glas juice. En titt i morgontidningen som satt på en pinne för att man inte skulle kunna ta med... och så kunde man sitta i timtal bara för att kika på folk som passerade. Framåt våren så var det helt underbart att kunna sitta på en uteservering.

Det var här, på mitt favvokafé som jag träffade en av mina vänner. Han hette Dirch, såg ut som en av de tre musketörerna med långt, svallande, blont  hår och pipskägg. Han satt och drack grog, en grogg med vodka och cola som serverades även på morgonen tillsammans med frukosten... och såg lite ut som om det inte var början på dagen utan mer slutet... I alla fall så började vi diskutera nåt som stod i tidningen. Det var Kongresshallen, även kallad Det gravida ostronet, som vi båda tyckte var så förskräckligt ful. En bild på en framsida i tidningen startade en diskussion om konst och kultur och på den vägen var det. Just friends, som man säger... Dirch visade mig runt på en hel del häftiga ställen, där man bla a visade konst från inhemska konstnärer och de som var på väg "upp". Konsten var den gemensamma nämnaren, och han introducerade mig för sina vänner som flertalet var konstnärer.
En Västberlin-gata, vilken som helst, i februari 1980.
Vad gör man inte för att få
behålla sin parkeringsplats...
Jag var också inbjuden till hans otroliga lägenhet i ett stort, gammalt hus. Lägenheten bestod av två rum, kök och badrum. Gammalt och så högt i tak att jag inte sett liknande. Det största rummet var enormt och han hade byggt tre olika etager. Inredningen var nåt mellan Alladins Grotta, skräpcontainer och målarateljé.
Hela alltet var inrett med containerfynd, och saker han fått, och i taket hängde en enorm gren, stor som ett träd, och målad med flouricerade rosa färg. I denna hängde långa pärlhalsband, fjädrar, schalar och kristaller. Det andra rummet hade vackert gammalt stengolv och två fontäner,  en på golvet och en på väggen. Väggarna och taket var sliten puts och här och var syntes små tapetbitar. Hela ena väggen bestod av  höga fönster med valvbågar och rummet var fullt med blommor. Vanliga krukväxter, krukplanterade uteväxter och små träd!  Och så några korgstolar. Här var gott att sitta och dricka te, även om det var väldigt fuktigt. Han hade verkligen gröna fingrar.

Lägenheten var en rivningsfastighet, men det var oklart när den skulle rivas och därför kunde man hyra den för en spottstyver. Den var del av en enorm lägenhet som övergivits under andra världskriget. Därför var köket helt omodernt och likaså badrummet, som hade en stor kaminliknande pryl som skulle eldas för att få varmt dusch- och badvatten. Lägenheten var Kall!
Kameran? Såklart jag inte hade nån kamera med. Och jag är osäker om jag skulle fotograferat. Det var annat då på den tiden, fotografering var inte på samma sätt som nu.

Idag hade han nog varit en firad home-stylist eller nåt liknande. Då var det bara märkligt och fantastiskt. Vad hände med honom sen då? Jo, han drabbades av den stora kärleken. Berlin ett populärt resmål för tågluffande amerikaner, och han träffade amerikanskan Sandy. Blind av kärlek, trots att han knappt kunde prata engelska, flyttade han knall o fall till Iowa med henne och lämnade lägenheten i befintligt skick till en av sina vänner. Tyvärr så var jag i Sverige vid den tidpunkten. Har ofta tänkt på ifall jag varit där då, kanske jag fått lägenheten? När jag kom ner till Berlin igen så träffade jag en gemensam vän som berättade allt och han sa också att ingen hade hört från Dirch sen han åkte. Kompisen hade misskött hyran och blivit vräkt. Alla Dirchs prylar var skingrade för vinden...
I maj månad 1980 störtade taket in på Det havande ostronet/Kongresshallen, och jag tror någon dog därunder bråten. Hallen är uppbygg igen.
Bild: Wikipedia
 Det var allt för denna gången. Jag vet att jag lovat berätta om resa till Öst, men det blir nästa Berlin-inlägg... nummer fyra i ordningen.

Hur många det blir? Ja det vet jag inte ännu, jag letar efter fotografier som jag vill visa er. Det är negativ och ska skannas först...




Slut i
bokhandeln - finns på Bokbörsen

2 kommentarer:

  1. SÅ himla härligt du berättar, vill bara läsa mera..och putsduken har inte ännu kommit ut...hoppas ikväll eller imorgon...kram

    SvaraRadera
  2. den här delen ..
    helt underbar.
    älskar gatufotografiet
    med den
    ’paxade parkeringsplatsen’ ..
    .. och dirch. kan n ä s t a n
    sitta där & dricka te med Er,
    känna fukten grön i luften.

    oj, vad man önskar att man
    faktiskt kunde det, fotografera
    Er där. där & då.

    SvaraRadera