fredag 10 februari 2012

Berlin Del 6 och den sista...

Då var det dags att avsluta min lilla Berlinberättelse.
Kanske tyckte ni att det var för opersonligt?
OK.
Jag tar det lite snabbt från början:
Jag ville se nåt nytt och hamnade i Berlin. Trots jobb, lägenhet i en Stockholmsförort och ett bra liv, kände jag mig äventyrslysten.


Resan började tidigt 1980. Ganska snart hade jag skaffat mig ett förhållandevis stort antal vänner och bekanta i Västberlin. Det var svenskar, som liksom jag, var på besök. Det var tyskar, boende i Västberlin. Och amerikaner och engelsmän. Min bästa väninna var infödd Berlin-bo, jobbade som bartender och fotomodell.

Jag bodde på ett litet hotell först, men sen hyrde jag en liten sunkig lägenhet i en källare. Vi levde ju ofta ett nattliv, och då ville man sova på dagarna. Det fungerade inte så bra, då min hyresvärdinna, i all välmening, ofta och gärna ville ha mitt sällskap till både fika och mat. Så jag flyttade tillbaks till samma område som jag bott tidigare, vid Küdamm, och hittade ett litet hyresrum.

Emellanåt åkte jag hem till Stockholm och jobbade. Hade som tur var ett jobb som tillät mig långa ledighetsperioder. Ibland jobbade jag några timmar på en bar i Västberlin, oftast en sk svart-bar utan tillstånd, och fick ihop lite pengar. De här barerna flyttade från ställe till ställe, men det var oftast samma ägare. Det var förhållandevis billigt att leva, om man höll sig borta från turistställena.
Bakom den här trista fasaden gömde sig en superhäftig
svart-klubb. Ursprungligen en köttbutik.
Väggarna klädda med vitt kakel, golvet av sten...
1981 började jag dejta en engelsk kille. Han var stamanställd militär och bodde på engelska militärens kasernområde. Han jobbade ofta, och jag umgicks mycket med mina vänner.

De allierade (England, USA och Frankrike) visar
sin styrka för berlinarna och "ryssarna på andra sidan", på
Allied Forces Day Parade

Jag kom in i någon slags period, då jag inte visste vad jag ville. Skulle jag stanna? Inte kunde jag få något uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, utan då gällde det att fortsätta som vanligt. Men med den kontrollen på in- och utresor som skedde vid gränserna, så här såg Berlin ut , så började både svenska tullen och de i Berlin ifrågasätta mitt resande. Mitt pass var fullt med stämplar, det stämplades ju varje gång man åkte över till Östberlin dessutom. Jag blev stoppad i tullen, allt genomsöktes, och jag fick om och om igen förklara varför jag reste fram och åter. Dessutom såg jag säkert lite skum ut... ingen vanlig svensson kanske?

Det började hetta till lite för engelsmännen. Något var på gång och nu i efterhand vet jag att det var nytillträdda Margaret Thatcher som förberedde Falklandskriget. Hos oss i Berlin märktes det att de började skicka soldater tillbaks till England för utbildning. Nya kom, det var nyrekryterade och ofta sådana som valt militären istället för fängelse...ett vanligt val för ungdomsbrottslingar. Tänk er ett gäng sådana på stan...

Min pojkvän skulle skickas tillbaks inom kort, och han frågade mig om jag ville följa med. För att kunna göra detta krävdes att vi gifte oss, och jag skulle bli militärhustru...
Efter en sömnlös natt så beslutade jag att nu var det dags att ta tag i sitt liv och sluta leva för dagen i Berlin.
Jag gjorde slut, han blev såklart ledsen men...
Och på bara en dag så packade jag ihop mina saker, sa adjö till de vänner som jag kunde hitta (inga mobiler på den tiden...) och köpte biljett hem till Stockholm. På tåget hem kände jag att det var rätt. Helt rätt.
Jag skulle gå vidare med livet, många erfarenheter rikare, och kanske skulle jag återvända till Berlin nån gång.

Väl hemma så skrev jag in mig på en vidareutbildning, tapetserade om (!), fortsatte jobba heltid igen, och så var sagan slut.
Stockholm, komplett med
inversion.
(extremt stabil skiktning där avgaser och
luftföroreningar inte kan stiga utan ligger nära marknivå)
Väktare av Stockholms Slott

Om jag varit i Berlin igen? Passerade på väg hem från Italien för ca tio år sen. Bilen full med man och barn. Jodå min man har fått läsa detta, och han har hört historierna flera gånger. Jag har sagt att vi ska ta en weekend, bara han och jag, och jag ska visa honom mitt Berlin. Om det finns nåt kvar...

Jag har ett antal bilder kvar som jag inte visat er. Tänkte lägga upp dem på en ny blogg framöver.
Återkommer.

Och nu hoppas jag att det går att gå tillbaks till mitt blogg-schema...




Slut i
bokhandeln - finns på Bokbörsen

9 kommentarer:

  1. Hej!
    Du milde tid vad du varit med om mycke.Vilken livserfarenhet.
    Du skulle skriva dina memoarer.En tjock bok.
    Jag har knappt varit utanför länets gränser......mycke livserfarenhet har jag,men inte på samma vis.
    Ibland kan vi göra våra egna val och andra gånger är det livet i sig som stakar ut vägen.
    Hoppas ni har det skönt nu i nya soffan.Både du och man och de fyrfota.För dom får väl ligga där lite? Åtminstone när du inte ser.

    Ha en fortsatt bra lördagskväll!
    kram Margareta

    SvaraRadera
  2. Wow! Det gjorde du rätt i som flyttade hem igen! Vilken erfarenhet! Jag har bott i danmarark några månader. Var ifs med en erfarenhet.
    Hoppas du haft en fin helg! Nu ser jag fram emot nya bilder på det nya rummet. : )För det visar du väll? ; )

    Kram Mia

    SvaraRadera
  3. Nja, jag vet inte om han är värsta partysnubben direkt men han var en go gubbe. Härlig och ärlig!

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  4. Tycker din berättelse har varit både häftig och intressant...är impad över din äventyrslystnad...har alltid varit lite fegare utav mig...:)synd att det redan är slut..hade gärna hört mera, kram

    SvaraRadera
  5. Vilken äventyrare du är EM! Hade du inte bestämt dig för att åka hem, kanske du fortsatt ditt globetrotter liv:)

    Tur du är hemma i Svedala så vi får ta del av dina äventyr.

    KRAM Helena

    SvaraRadera
  6. Vilken spännande ungdom du hade.
    Du får ta med din man och visa ditt Berlin.
    Den kraften du hade som ung vill man ge alla unga idag.
    Jag var ganska tråkig upp till 30-års ålder. Jag hade inga visioner eller drömmar, det kom sen.
    Kram Anette

    SvaraRadera
  7. Wow, vilken resa, vilka upplevelser! Hoppas du tyckt att det har varit roligt att leta bland alla minnen!

    Jättebra inlägg vännen!

    Och en STOR styrkekram till dig!

    SvaraRadera
  8. Ha en riktigt fin Alla Hjärtans Dag!

    Kram

    SvaraRadera
  9. åh, jag tycker om Dina monokroma.
    fastnar på 2a bilden, kan se den där
    svartklubben [alltid de bästa, no? :)] ..
    .. & så hade vi en gul sån’ där mini-
    renault när jag var liten [eller den var/
    är kanske inte så mini .. men med en
    nästan 2m lång pappa som skulle,
    bokstavligt talat v e c k l a sig in i den,
    kändes det alltid så :)] ..

    man känner riktigt den där känslan
    av vägval i livet när man läser den
    här sista delen .. det blir så tydligt.
    vad som kunde blivit, vad Du valde,
    vad som istället blev. enormt häftigt,
    tycker jag ..

    .. spännande också att läsa lilla passagen
    om att det k ä n d e s annorlunda; att
    något var på gång för engelsmännen.
    vi såg just den nya ’the iron lady’, ~ & som
    Du skriver; efteråt visste Du vad det var
    som varit på gång ..

    älskar Ditt ’skrev in mig på en vidareutbildning, tapetserade om (!), fortsatte jobba heltid igen’

    tapetserade om. underbart.

    tack för att Du tog mig hit
    genom Din fina kommentar hos mig,
    ~ tack för en fantastisk resa i
    ord & bilder ..

    kram,
    hannah

    SvaraRadera