lördag 18 februari 2012

Ordensutdelning, Rumänien och makt


Stadsbesök 1980.
Serafimerorden utdelas av kungen. 

Före 1975: Belöning för dem, hvilka genom sina tjänster till Konung och Fädernesland gjort sig högsta förtjänta och således blivit värdiga att bekläda rikes högst ämbeten. Svensk innehavare bär titeln riddare.

Efter 1975 och ordensreformen:
Utdelas till utländska stadschefer och därmed jämställda personer

Sedan 1995:
till medlemmar av det svenska kungahuset.

Exempel på mottagare under senare tid:
Marcus Wallenberg 1974
Prins Charles 1975
Silvia Sommerlath, senare drottning av Sverige, 1979
Josip Broz Tito 1976
Valéry Giscard d'Estaing 1980
Nicolae Ceauşescu 1980
Mauno Koivisto 1983
François Mitterrand 1984
Lech Wałęsa 1993
Kronprinsessan Victoria 1995
Nelson Mandela 1997
Prins Carl Philip 1997
Hassan Bolkiah 2004
Prins Daniel 2010

Det ser ju bra ut, rejäla människor, väl värda en svensk orden…
men vänta nu…
Ceausescu?
Nicolae Ceausescu?

Rumäninens president?
Hur i hela friden har han hamnat i detta sällskapet? 
Hmmm. 1980. Regeringen Fälldin.




Serafimerorden. Ja men då måste han ju ha varit en rejäl person och stadsman?

Eller?
Döm själva:




Nicloae Ceausescu var självutnämnd president, conducator (ledare) i Rumänien, gift med Elena sedan många år. Både Elena och Nicolae var födda på landsbygden. Elena hade trots att hon slutat efter några få år i skolan, med usla betyg, titlarna doktor och ingenjör och tog plats i de politiska organen. Deras yngst son Nicu, och andra släktingar, fick även de framträdande poster.

Rumäniens president uppfattades som liberal i väst då han bl a vägrade bistå Warzawapaktens inmarsch i Tjekoslovakien. Han satte sig upp mot Sovjet och hyllade rumänernas suveränitet och blev så nationalhjälte.
1978 blev presidentparet inbjudna till Buckinham Palace i London.
USAs President Richard Nixon besökte Bukarest och därefter började USA ge Rumänien stora krediter. Orsaken var att Ceausescu hade fördömt Sovjets invasion i Afghanistan 1979.

Han var kommunist,  en av "de goda kommunisterna" som George Bush kallade honom efter ett besök i Rumänien.
Vad tyckte då rumänerna?

1966 infördes en lag där det blev extremt dyrt att skilja sig eller göra abort
Preventivmedel förbjöds
De som inte ville skaffa barn ansågs vara desertörer och Ceausescu beslöt att alla kvinnor skulle föda minst fyra barn.

Ceausescu besökte Nordkorea och dess ledare Kim Il Sung och blev inspirerad.
Han förbjöd vid hemkomsten allt västerländskt: långt hår på män, långbyxor o jeans på kvinnor
och dekadent konst. 

Säkerhetspolisen Securitate fanns överallt, de avlyssnade och skuggade politiska oliktänkande, som fängslades eller klassades som mentalsjuka och sändes till psyket för hjärntvätt.

1980 bestämde han att Rumäniens stadsskuld skulle bort. Han skar ner importen och började exportera all mer. Matbristen var ett faktum och folk fick köa i timmar, och gas och el stängdes av i perioder. 

Han beslutade att folk skulle flytta till standardiserade betongkomplex och rev ner deras hus och gårdar. 

Han började planera för Presidentpalatset, Folkets Palats, världens nästa största byggnad efter Pentagon. 
Tre tusen rum, tolv våningar varav flera under jord. 350 000 kvadratmeter stort. Fyllt med vackra mattor, marmor, kristallkronor och konst.

Från den stora balkongen skulle han kunna se över sin stad och sitt folk. Han beslutade att allt som han skulle kunna se från balkongen, var sånt som han själv byggt. Han ville riva ner de kyrkor och stora byggnader som kunde ses, de var ju inte han som byggt dom. Hans arkitekter förfasades över detta, och byggde på en extra våning på de hus som stod framför. Den extra våningen skymde det som fanns bakom, och diktatorn var nöjd. En sjättedel av Bukarest hade nu jämnats med marken för uppförandet av denna byggnad.

I slutet av 1980-talet började motståndet mot regimen öka och flera uppror fick slås ner brutalt av militär och Securitate. Massakern i Timisoara 1989 där hundratals människor dog eller sårades svårt då militären och med stridsfordon öppnade eld mot folket. Tre dagar senare, när Ceausescu kommit tillbaks från en resa till Iran, skulle han försöka lugna folket genom ett framträdande. 

Den 21 december 1989 höll han sitt sista tal på vad som idag heter Revolutionstorget. En förvånad Ceausescu fick se tusentals utkommenderade partianhängares ovationer ändras till Bu-rop. Nu hade rumänerna tröttnat. Till och med militären insåg att detta var slutet på Ceausescus tid, och anslöt sig till demonstranterna.

Ceausescu och hans hustru flydde, men de greps snart av polis. I en tillfällig rättegång i en barack dömde paret till döden för ekonomisk brottslighet och massmord.
Domen verkställdes på juldagen 1989 där båda arkebuserades. Videofilmer med detta spreds över hela världen.

Nicolae Ceausescu fick aldrig verka från Folkets Palats, det är knapp klart ännu…

Och varför skriver jag nu om detta, undrar ni?

Jo 1980 fotograferade jag en kortege vid Norrmalmstorg i Stockholm. Det var Nicolae och Elena Ceausescu som var i Sverige för ett stadsbesök och för att den 6 november mottaga Serafimerorden ur kung Carl XVI Gustafs hand. Nästan hela staden var avstängd inför detta stadsbesök, som var kontroversiellt. Ser ni bilen på bilden jag tog? Den samma som är med på den första filmen?

Fyra dagar, 6-9 november, var det rumänska presidentsparet här, och tillsammans med Thorbjörn Fälldin och andra ledamöter ur Sveriges Regering tecknade de båda länderna ett tioårigt handelsavtal. 

Tio år senare, 8 oktober 1990, visades en TV-film från Amerikanska ABC i TV-programmet "8 Dagar" om förhållandena på rumänska barnhem. Resultatet av Ceausescos flerbarns-politik. Jag vill inte ge er några filmer eller länkar, för det är så hemska saker som visas. Det går att hitta på Youtube för den som vill och orkar.

I början på 1990-talet åkte vi till Rumänien. Min man, sönerna, min mor och jag. Ett land i förfall, ett fattigt land, men med trevliga människor och underbara stränder.
Det var väldigt ont om mat, verklig råvarubrist, trots att vi hade pengar så fanns ändå inget att köpa. I Bukarest, huvudstaden, åt vi lunch inne i Folkets Palats. Ett stort rum med sandstensväggar som började vittra sönder av fukt. Toaletter som inte fungerade. Maten smakade knappt något och var oinspirerande upplagd på presidentens egna tallrikar. En blick från balkongen och man förstod presidentens tankar om att bara se det som han byggt. De övre våningarna på husen närmast var som kulisser. 

Denna resan var som en väckarklocka för sönerna, som fick sin första kontakt med ett land i kris. De kan idag, tjugo år senare, prata om hur det var. Den resan satte stora spår hos dom, trots att den yngste var bara sju år. 
Vi hade tänkt åka till Transsylvanien, som ligger i norra Rumänien, till Vlad Tepes/vampyrernas område . Men vi tyckte att det vi fick se och höra räckte när det gällde spännande och läskiga saker. 

Nu har jag skrivit en hel del om politik, statsskick och personer. Jag vill påpeka att detta är mina högst personliga åsikter jag skriver, samt fakta som jag fått från vår resa till Rumänien, Kungahusets hemsida, SVT och olika historiska sajter på nätet. Jag är inte politiskt intresserad. Evt fel i texten är mina egna. Bilden tillhör mig.




  




3 kommentarer:

  1. Fängslande läsning igen..Ja...man kan ju undra..att denna man har fått sådan uppmärksamhet i vårt land..kan tro att det var en aha upplevelse för sönerna...skulle mina oxå behövt upplevt...hoppas du har en skön helg i eländesvädret, kram

    SvaraRadera
  2. Intressant att läsa, jag var till Rumänien i slutet på 70-talet. Åtminstone tror jag det var då för man hade börjat med charter resor dit.

    Det var fattigt och jag led med alla människor under de två veckor vi var där.

    KRAM Helena

    SvaraRadera
  3. Tack för dina goda råd, jag ska absolut testa programmen du rekommenderade.

    Angående skrollen så måste man hålla ner två fingrar parallellt och skrolla med båda samtidigt. Det är lite trixigt men jag börjar få in tekniken nu. Jag är van med att ha skrollen på höger sida och föredrar nog faktiskt det.

    Kram!

    SvaraRadera