fredag 15 juni 2012

Tack till er...

...kära vänner, för ert stöd.

Nu är det fredag kväll, 
och nu är allt äntligen över.

Bara en tomhet kvar.

En sån stor hund som Rottis, med
ett sånt enormt ego, lämnar ett rejält hål
i både mitt bröst och i vårt hem.

4 juli 2005 - 15 juni 2012


Rottis hjärnskada, som han fick hösten 2010, 
hade nu försämrats. 
Vi kunde se hur han hade svårt att leka,
att hålla balansen, och att han oftare
och oftare sökte ensamheten.

Och när jag i onsdags ringde vår veterinär
så sa jag bara att "det är dags".
Det tycker jag också, sa han.
Kändes skönt, för då hade mannen och jag
verkligen tagit rätt beslut.

Vi fick tid idag. Husse ville vara 
med, och han kunde bara vara ledig idag.
Så jag kan säga att jag i stort sett grät
hela dagen igår. Svårt att sova i natt.
En tyst morgon, med frukost för alla.
Sen lastade vi hundarna, Rottis älskar ju
att åka bil, och åkte iväg till veterinären.



Efter att jag sagt adjö till Rottis,
det var husse som fick följa med 
på sista promenaden, 
så gick Lilleman och jag 
en promenad i området.

Lilleman behöver verkligen social träning, 
och träna att vara bland folk.
Han är verkligen en bonnhund.

Så fort han såg en människa på avstånd
så blev han så glad att han liknade en ostbåge.
Han blev mycket förvånad att dessa personers
primära uppgift inte var att klappa honom, utan
de bara passerade.



Sen åkte vi till Hjo, för att träna lite mer på det sociala.
Och för att shoppa på Hem & Hobby.
Shopping brukar vara bra mot det mesta.
En promenad i hamnen, och Lilleman fick
möta änder i verkligheten. Och se en sjö...

Det är ingen vattenhund vi har...
Stor tvekan, stora änder precis bredvid.
Sen åkte vi hem.

Nu får vi se hur det går för oss alla att sova i natt...

Tack än en gång för era snälla kommentarer
här, och på andra "sociala media".





6 kommentarer:

  1. Lider med er...vet vad ni går igenom...men lite lindring är när man ändå har en fyrbent kvar där hemma...många kramar

    SvaraRadera
  2. Vet...det är ändå en skön känsla när man väl bestämt sig..men saknaden är tuff...hur har det gått för dig med loppisen..har sett massor som jag velat ha....kram igen

    SvaraRadera
  3. Usch vad jobbigt för er. Tittar in för att önska en trevlig helg.
    Kram Agneta

    SvaraRadera
  4. Å vännen! Så tråkigt. Fyrbenta vänner lämnar ett stort hål. Tänker på er kram♥

    SvaraRadera
  5. inet du med.. det var ju dags för min älskade Saga i slutet på februari, tack gode gud att min mamma fattade när jag ringde och det enda jag fick ur mig var "Saga", jag hade vaknet av att hon andades jättetungt, hon var borta redan efter den lugnande sprutan, men det är fortfarande så tomt... *kramar*

    SvaraRadera
  6. Massor med kramar. Så fint du skriver, ska erkänna att jag hoppade ltie mellan raderna för ögonen tåras och inte kan man stå här å böla på jobbet. Eller kan man, jo det kan man för det gör jag. Kram! Och vad glad jag blir av att ni har Lilleman, så skönt att få gå en promenad med honom efteråt... kram!

    SvaraRadera