onsdag 12 september 2012

Läskiga monster?


Lilleman, han är allt en riktig mespropp.

Nej, nu var jag nog lite elak mot den lille, 
elva månader gamle godingen/hunden.

Men det finns saker som han helt enkelt tycker är jätteläskiga.
Och det är fiskeredskap.



Han har varit med om så mycket, så jag tycker att han borde kunna ta detta med ro.
Men de här fiskeredskapen, som han passerat så många gånger i Södra Hamnen i Lysekil
är nåt utav det läskigaste han vet.

Han har ju ändå åkt stor färja till Tyskland, där hundar fick vara överallt (!!!)
och han har åkt pyttefärja från Lysekil till Fiskebäckskil. 
Han åker husbil och vanlig bil, och är med oss i stort sett överallt.
Ligger i min säng (just precis i detta ögonblicket också)
och brukar inte lämna min sida om vi är ute tillsammans.
Här är han med husse utanför Norra Hamnen 5, en fin resturang
vid, ja just det, Norra Hamnen i Lysekil.


Rottis, den gamle som vi saknar varje dag, han var inte rädd för nåt.
Vi har försökt minnas nåt enda tillfälle då han visat rädsla eller 
nåt som skulle kunna likna det. Men icke. Så cool. 
Verkligen "nåt att hålla handen när åskan går".

Åska bryr sig inte Lilleman om heller.
Men de här reskapen, de är så jättehemska.
Och jag kan väl hålla med till viss del. 
Visst ser de konstiga och lite skrämmande ut?
Men tänk så mycket gott de kan ta upp...



6 kommentarer:

  1. Hihi Lilleman! Lite roligt, för jag vet inte varför men hans rädsla påminner mig om hästars rädsla. De blir liksom rädda ofta för sådana där saker som vi tycker är tjafs. Om och om igen. Lite gulligt är det ju. Men skönt att han inte är rädd för åskan, det var farmors hund och hon hade ett helsike! Kram!

    SvaraRadera
  2. Ha ha ha....Ja till och med en stor tuffing, kan vara rädd för ett litet småkryp.
    Min Evert är rädd för åskan, smällare, allt som knäpper m.m. Men annars är han oxå en tuffing. Så de så! :o))

    Kram och ha det gott!

    Åsa.

    SvaraRadera
  3. Vår lilla vovve blev jätterädd för slemmiga gröna stenar när hon fick bada i havet på västkusten i somras. Vad vi skrattade åt henne när hon knappt vågade gå fram till slemhögarna. Men till slut besegrade hon sin rädsla och tom klev upp på en! Åska klarar hon utan att reagera det minsta.
    Så kul att er hund heter Lilleman!
    Kramis från Finas mammis

    SvaraRadera
  4. Visst är hundar olika, pratade just med en annan matte i morse på doggrundan om detta. Just våra Maja o Millie är som natt och dag, Maja tar allt med ro, Millie är ständigt ängslig... Båda behandlas lika har samma rutiner varje dag och är släkt med varann, men ändå så olika....
    Ha en fin dag
    Ann-Louisekram♥

    SvaraRadera
  5. Hej vännen! Ja ibland undrar man vad som gör att de blir rädda för vissa saker! Just nu är våran Ztella jätterädd när jag öppnar luckan till diskmaskin...då gömmer hon sig i hallen långt ifrån det där hemska i köket! Ibland vågar hon knappt gå förbi hemskheten, lite svårt att undvika om hon vill vara med oss i de andra rummen! fast hon har varit så förr å det går över om man inte gör något större väsen av det! ha det gott! Kram Iréne

    SvaraRadera
  6. Jag håller med Lilleman...mjärdar ser inte trevliga ut. Minns när pappa tömde sina, då drog jag långt bort:)

    KRAM Helena

    SvaraRadera