tisdag 18 december 2012

Tomt o skarv

Igår tog Lilleman och jag en promenad ner till Marinan. Denna gång gick vi ända ner, för nu var det inte så halt längre. Det var igår det, idag är det snorhalt. Överallt... Dubbar på, helt enkelt.

Men nu är vi alltså i gårdagen. Det var nästan tomt i marinan. Endast en båt låg kvar i vattnet. Längst ute stod en ensam julgran och lyste och höll båten sällskap. Isen har lagt sig lite vid sidorna, men det är fortfarande en ränna kvar.


På vägen ner till marinan så såg vi en storskarv. Den var väldigt skygg, och när vi gick förbi den så flög den iväg. Men på hemvägen så hade den kommit tillbaks till samma sten igen.

det är här man önskar att man har ett rejält zoom... inte kalla fingrar och en iPhone

Skarven är en stor fågel, ca 80-100 cm hög och har ett vingspann ca 150 cm. Denna satt på en sten ute i vattnet och torkade sina vingar när vi gick förbi första gången.

Storskarven   Phalacrocorax carbo carbo  (vilket namn, va falakrokoraks... karbo karbo)  kallas också ålakråka eller havstjäder.
Den skarv som finns här hos oss på västkusten, är den skarven som häckar i Nordatlanten och ja, tro det eller ej, de övervintrar här...  På östkusten finns en annan gren av de här skarvarna, och skillnaden är visst nån liten krökning i mungipan...

Skarvarna är hatade av fiskare. De är generalister, dvs de äter precis vad som helst, bara det har med havet att göra. De plockar fisk ur nät, de hackar sönder fisken i näten och ibland fastnar de själva i näten och skadar dom. De äter alla storlekar upp till 20 cm och de dyker ner i vattnet och äter småfisk. De större fiskarna, gärna ålar, tar de med upp och äter över ytan.

Att de sitter på stenar och klippor och håller ut vingarna så karaktäristiskt, beror på att de inte är vattentäta i fjäderdräkten, som de flesta andra fåglar som håller till i och vid vatten. Det beror på att fjädrarna ska bli blöta och hjälpa till så att skarven kan dyka. Annars flyter den... Därför måste dom torka sig efter jakten...

Har skarven några fiender? Ja, människan och havsörnen. De första jagar dem/skyddsjakt från båt (man äter skarv i Norge, sägs det...) och de andra (havsörnarna) är lite mer sofistikerade. De tar sig till skarvarna bon. Skarvarna har säsongsäktenskap, dvs håller ihop en omgång ungar, där de hjälps åt att mata ungarna som finns i bon i klippskrevor eller i höga träd. När havsörnen uppsöker boet, så blir skarvungarna så himla rädda (tror sjutton det, när en örn med 2 1/5 m vingbredd landar bredvid dom...) att dom kräks upp maten som de fått. Havsörnen tackar så mycket för den halvsmälta födan och drar vidare. Ibland så tar de nån unge, men det här sättet funkar bra så...

Skarvarna stället till det alldeles nåt förskräckligt dessutom. Deras spillning luktar nåt alldeles hemskt, och det fräter bort allt växande (ja inte folk o husdjur då, utan växtlighet, menar jag...) En skarvkoloni kan förstöra en hel ö, men som tur är, så kan ön hämta sig igen ifall kolonin av nån anledning flyttar (man får inte skjuta skarv i koloni) . Spillningen förändrar sig kemiskt och blir gödning, och då börjar det växa igen...

I vissa länder använder man skarvar som husdjur. Eller man har dom som fiskeredskap egentligen. Tama skarvar har en lina runt halsen så att de inte kan svälja fisken. Vill ni se hur det går till så kan ni söka på Cormorant fishing på Youtube eller kika här. Snällt? Ja jag vet inte vad jag ska tycka om detta, faktiskt...

Jag tänkte, att nu när skolorna snart är slut för i år, så skulle ni få lite onödigt vetande... så ni har nåt att fundera på, menar jag.

5 kommentarer:

  1. Jag tror inte du skarvar utan talar sanning! Vi brukar se havsörn på våra hundpromenader.
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
  2. Nääe stackars skarvungar som blir så rädda så de kräks.. verkar vara en ståligt fågel. Ser pampig ut där på ditt foto. Måste kolla mer på denna varelse. Spännande läsning! Jag är mer van vid svanar å sånt där, de ser man ju ofta på ostkusten. Och tranor förstås, det händer ju att man ser dem också. Väldigt intressant läsning, hörru, du hade mig fast från början till slut! Jag gillar djur! Kram, Josefine

    SvaraRadera
  3. Härligt med lite fakta varje dag lär man sig något nytt ;)
    Ska vidarebefordra till min son hehe... Når måste han ju lära sig på jullovet!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Nu har jag fått mycket att fundera på, örnar är mäktiga fåglar det.

    Senaste nytt från Gävle, hörde att folk tatuerat julbocken på ankeln...jag står över:)

    KRAMAR

    SvaraRadera
  5. Så intressant!!

    Fina bilder tycker jag trots dina kalla fingrar och iPhone....hihi.;)

    Vad som slår mig är att det är en otrolig skillnad på ditt o mitt landskap just nu ...vi har fortfarande massor med snö, fast efter mildvädret är det isigt och skare nu.
    Ja Sverige är ju så avlångt.....
    Önskar dig en fortsatt fin vecka vännen
    Ann-Louisekram :)

    SvaraRadera