tisdag 31 december 2013

Gott Nytt År-revisited...och löften--

Så var det då årets sista dag. 
På året 2013, som blev året då cirkeln slöts.

Det var det här året då vi bestämde att vi kunde ändra oss, att vi kunde ångra
ett val som inte var dåligt men ett val som inte var i rätt tid.

Vi var inte redo för "pensionärslivet" på ön, det där med belysta promenadvägar,
bekvämt, modernt boende och närheten till havet. 

Nej vi återvände till skogen, till det stora, ganska svårskötta huset, och 
vi omvärderade allt som hade med boende att göra.

Vi planerade för ett boende med "bara oss två", tre med Lilleman,
och det skulle vara bekvämt och mysigt. 

Jag vände blickarna ifråninredningstidningar, bloggar och sånt som 
brukar inspirera, men också styra, märkligt nog. Man blir påverkad. 
Även om man kanske inte känner så... 
jag slutade tänka "shabby", industri, modernt, svart, vitt
osv och försöker känna vad som är vi. Husse och jag vi har
nästan identisk smak vad gäller färger och inredning.

Vi är båda sakletare (men har dragit ner på sakletar-turerna)
och gillar återanvändning. Vi gjorde oss av med mycket
"barlast" under den tiden då vi hade huset ute på försäljning
och jag säger ärligt att jag saknar inte en endaste pryl eller
möbel. Det som är här nu, det är sånt jag vill ha.

Det känns konstigt att lägga tillbaks saker,
   såna saker man bara för drygt ett år sen
packade ner i lådor för att flytta till ön...
Att placera ut lampor i samma fönster de 
stod i förut.
Att lägga tillbaks besticken i lådan...
Ja det är sannerligen en märklig känsla.

Förvånat såg vi också hur öns moderna möbler och 
inredning "satt som en smäck"
även i huset som byggdes för snart hundra år sen (1918). 
Lika passande som i 2012 års passivhus.

Vi skaffade en pelletskamin, en rejäl sak. Som 
ändrat hela vårt boende. Jag har under alla år,
över tjugotvå år, frusit här om vintrarna.
Hur mycket man än eldat i kakelugnar, vedspis,
braskamin, el-element... så har jag ändå gått omkring
här och frusit. 
Nu går jag omkring och njuter av en härlig värme.
Utan den... vetesjutton.---

Jag önskar bara att jag hade gröna fingrar! 
Kanske man kan få såna om man kämpar.
Kanske man kan "läsa på", gå kurser o sånt?
Det finns ju alla möjligheter i världen att ordna
en fin trädgård, uteplatser, odlingar och sånt här.

Det får bli mitt nyårslöfte.
Att bli mer grön... 
och att må bra!

Och så tänker komma igång med
släktforskningen igen. Ett årsabonnemang
på Arkiv Digital ska jag skaffa.

Det räcker nog, eller vad tror ni?
Det där med mat o träning, det är inget 
man lovar på nyår, det är sånt som liksom ingår
i kitet att må bra.
återanvänd bild... 

söndag 29 december 2013

Fikon? det är ju gott ju...bättre-sent-än-aldrig

Såna här söndagar, dom som känns märkligt långa
ibland
och rätt som det är så faller mörkret
och det 
börjar kurra i magen.

Det är då man går ut i sitt kök, öppnar
kylen och tänker "vasjuttonskajaghittepå?"

Men inte denna söndagen! 

Då var det redan
spikat att det skulle serveras fläskgryta, den
vanliga med massor av grönsaker.
Idag serverades grytan med potatis, då det fanns
några kvar i påsen som inhandlades till gårdagens
hasselbackspotatis.

Jag är ju ingen storkonsument av potatis, nån liten
plutt bara, men pojkarna (husse o Lilleman) dom
gillar att mosa potatis, dom.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om, ju...

Igår blev det lite nattamat. Inte av den allra bästa
modellen om man som jag undviker kolhydrater,
fett och socker.

Det blev såna där TUC-kex med brie-ost och fikonmarmelad.
Ni ser vilka som är mina, va? De tre med minst på...
de resterande fem är husses...

Fikon var nåt som både husse o jag hade rynkat på näsan åt.
Kanske har man minnen från barndomens torkade fikon
med stenar i,,,

På ICA fick vi smaka just den här trion,
så det slank med en fikonmarmelad hem.
Brie fanns redan hemma. Och några TUC...
Smakar himmelskt!

lördag 28 december 2013

Vilken dag sa du nu att det var, igen?

Jösses va veckovill och dagvill man blir!
Idag är alltså lördag. Den här veckan har bestått
av dagar som inte hört ihop med nåt, typ. 

Men nog känns det som en ganska vanlig lördag idag.
Vi tog en liten tur till Skövde för att införskaffa ett nytt
duschmunstycke.
Lagom shopping...

Det som fanns här på gården har nog monterats av någon
med känsla för det kraftiga, rejäla och ja ärligt,  det
fördjävliga.
Det gjorde ONT att duscha!
Fattar inte vem som monterat... tror att den kommit
dit från husses kan-vara-bra-att-ha-förråd nån gång
under tiden då gården varit uthyrd. För jag har minsann
inte valt denna förskräckliga duschstråle.
En ren pina att duscha... att sätta de här nålarna i hårbotten...
hjälp!!!

Nu har jag skruvat dit ett med fem olika varianter, från
monsunregn till bubbelvatten. Blir säkert njutbart,

Och så på hemvägen en tur till vår stad, Falköping, för att veckohandla.
Husse valde inför kvällen pepparstek med hasselbackspotatis.
Det var hur gott som helst. Riktigt nöjd med de rosa färgerna
i köttet... Lite bea och massor av sallad till det.



Tänk vad det är nice att "komma hem" och hitta överallt i "sin" 
egen butik. Visserligen hade dom byggt om och till och gjort
total rockad så vi hittade inte ett enda dugg första gångerna,
men det är ändå "vår" butik.

Jag kommer på mig själv att gå runt med ett fånigt flin även
här hemma på gården.
Å vad vi är lyckliga av att komma tillbaks hem igen.

Det känns som om det var väldigt länge sen som vi bodde 
här, och ändå inte... det är svårt att förklara...

Jag tror att gården är glad för att vi är här igen...

Nu är det bara vändan att städa och hämta det allra sista
på ön... Sen så....

kvar finns bara...

fredag 27 december 2013

Å vad ljust det bidde...

Tänk vad lite vitt på marken och i träden
kan göra för ljuset!

I natt kom det lite snö hos oss, och nollan gjorde
träden och marken vita.

Det var verkligen ljust idag. 
Man får va glad för det lilla...

Annars så har vi tagit den här dagen till 
ännu en soft och laid-back nivå.
Fårskinn, go-kaffe och peppisar... 
vad mer kan man begära såhär
en fredagseftermiddag som känns
som en..... söndag...

God Fortsättning!

onsdag 25 december 2013

Vi fäll in love...

God Juldagsmorgon på er alla!

Hoppas det blev som ni tänkte...
även om regn kanske inte var vad man önskat...

Vi har en härlig morgon/förmiddag i soffan.
Passar på att ta igen oss efter många långa
flyttveckor. Allt viktigt är på plats här, och 
resten är bara "ögongodis"...

Dan före doppare tog vi en tur till Göteborg.
Vi har släkten där nere och svärfar fyller också
år i juletid.

En resa i djup snömodd som nästan slutade i diket
på väg ner på morgonen. Men halvvägs nere så
var snön ett minne blott. Sen fick vi till o med se solen.

En tur till Ikea stod på schemat. De har ju rea och sånt
kan man inte missa.

Vi hade tidigare inhandlat ett vitt fårskinn mod större. 
Fyra ihopsydda gjorde en jättefäll.
Nu var de ännu billigare, så vi köpte två bruna, ett till oss
var i julklapp (enda julklapparna i detta huset...)

Det blev en soffa helt inklädd i fårskinn. 
Tretton skinn, (3 x 4 + 1) om man räknar ihop.
Fick lägga i en liten vit på ett ställe där
det fattades... Nu täcker de både sits o rygg.
Så himla nice det blev. Så de mindre kunde vi lägga i stolar
och sitta skönt överallt...

Gissa vem som smet in här i natt och gottade sig?
När han ligger på de bruna fällarna så syns han knapp.
Det var nära jag satte mig på honom i morse, haha!



söndag 22 december 2013

Budapest... och så lite sol på det...

En sån där härlig dag, solsken i blick,,,,typ.

Husses födelsedag som firades med en 
Budapestbakelse (och ja den var ur-god)

Och så börjar det likna nåt här på gården.

Alla möbler på plats,,, ja nästan i alla fall.
Nåt litet smått har jag nog förträngt... ett bord
som jag ska ha,,,,nånstans...

Nu är det fin-liret kvar.

Det blev förvånansvärt bra, trots konverteringen
av de moderna möbler till att passa in i det gamla huset.

Vi bestämde oss för att nu skulle vi fokusera på bekvämlighet, 
mysfaktor och gärna färger... så nu åkte alla fårskinnsfällarna
ner i soffan och ja, jösses va det är mysigt att sitta på en skinnfäll.

Min kära iMac fick bo i salen, där den passar utmärkt. Som en fin
prydnad tycker jag. I solen! I salen ;-)

Camillas bilder och den stora klockan passar in och de gamla tapeterna
får hänga i så länge (fast vi har redan inhandlat nya...)

...och så är det ju det där med sladdarna... det är sånt som man får ta tag i sen.



Vi tog en sväng till Hjo och butiken Hem & Hobby. De hade byggt nytt på andra
sidan vägen, och jösses!!!! vad stort det var! Vad med grejor!!!

De har en butik i hamnen i Hjo också, och en i Skövde.
Men den här stora den går inte av för hackor!

bild från Hem & Hobbys hemsida

Skulle inhandla gardiner till både salen och sovrummet. Hittade snygga som fanns 
i två olika färgställningar. Så jag slog till... Visar mer sen...

Nu tar vi en lite promenad i skogen, hela familjen, 
så ses vi framöver...

tisdag 17 december 2013

Här och där, nu och då, och så lite blommor

Känner mig ofokuserad, strandsatt, rotlös och i stort sett alldeles bakfram. Jag vill att tiden ska gå fort, men inte så fort att jag inte hinner allt som jag ska göra...
Tur att man har sina fasta tider, mat o promenader, att hänga upp sina dagar på. Annars hade det varit ännu svårare...

Ibland visar sig Grundsund från sin bästa sida. Häromdagen såg det ut så här i hamnen när vi var på vår vanliga förmiddagsrunda. Det är inte ofta som det är så spegelblankt här. Det är strömt i rännan, så det brukar alltid krusa sig...

ser ni Lilleman i snöret här längst ner i bild?
Husse sa, att jag kunde stanna kvar på gården i söndags medan han åker tillbaks o jobbar i veckan, och så kunde han fixa resten själv (med bärhjälp av grannen). Men se det går inte, det!

Nu kommer mitt kontrollbehov i dager!
JAG måste vara med för att se att det går rätt till. Att allt som ska med, kommer med... (Här talar vi inte om de två lådor som jag letade mig fördärvad över på gården, och som sen visade sig stå kvar på kontoret i lägenheten... så kan det gå... man kan inte vara bäst jämt...)

Har införskaffat lite nya växter till gården. Dom gamla bor där redan, och verkar trivas finfint.

Är så nöjd, för en av dom (en fredskalla) blev frusna under transporten (de var flera minus då och den åkte i Kapet, inte så smart kanske) och hängde betänkligt med bladen, men jag pratade med den, vattnade och ställde i fönstret i köket och när vi kom tillbaks dit i helgen, så var den pigg o fin. Sånt är magiskt, för mig som inga gröna fingrar har alls...

Några nya röda julstjärnor till matrummet, röda numinnsjagintevaddomheter, äh, såna vanliga bara (återkommer m info när jag kommer på) Våreld heter dom visst (?) jo Kalanchoe kanske... .... en plättariluften och så den här azalean.
Ska bli intressant att se om jag lyckas överleva denna... har läst på lite om den... så nu får vi se.
Krukan är från Ikea, och jag har flera i olika storlekar. Är så förtjust i dom, så nu planerar jag att inhandla fler och byta ut alla omaka... omaka, säger man så när man har krukor i olika varianter/färger/typer?



trodde inte den här gardinen skulle göra sig mot den svarta tapeten, men det
gjorde den visst ändå...
den här klänningen/topen hittade jag på Lidl.
Superskön med långärmad tröja och tights...
Nu tror jag att jag gör uppehåll här fram tills vi har landat med alltet på gården. Packar ner iMac i lådan och ägnar mig åt skåps-städning. Vi syns! Kram på er!

måndag 16 december 2013

Ont i hela jag...

Nu märks det minsann att man inte är pur-ung längre. De här intensiva veckorna med att packa, bära, köra, bära, packa upp bohaget har minsann tagit på både kropp o själ.

En sak är klar: Hade jag inte gått ner alla de där kilona så hade jag inte orkat detta. Att släpa på alla de där kilona, som man inte ens orkar lyfta nu ens, ja inte ens hälften orkar jag bära på... Hur i hela friden klarade man att röra sig? Nej det gjorde man inte... man orkade inte nåt. Man orkade ta sig kortast möjliga sträcka, och man hade ont. Man mådde sk*t helt enkelt!

Nu har jag också ont, i hela kroppen. Men det beror på att jag packat, burit o hållit igång i flera veckor (vi har kört åtta vändor med Kapet,... hur många utan Kapet vet jag inte...) Och att jag gått och gått med Lilleman på ön, och dessutom varit på Step-Up/styrketräning varje vecka.

Det är liksom rättfärdigt "ont". Det är nyttigt ont, typ. Snart är allt på plats på gården. Sängarna var för dj* att få ut i Kapet, och sen in på gården. Men det blev färdigt i alla fall, så vi kunde sova den rättfärdiges sömn i våra härliga sängar. Snabb-bilder i mörkret...

hallmöbeln fick plats i sovrummet nu...

till höger skymtar Lillemans fåtölj...så nöjd han blev.
Nu ska jag bara hitta gardiner som passar...
Det är lite lustigt, för trots att det inte var mer än drygt ett år sen som det såg ut ungefär så här (klick), så är känslan helt annorlunda. Men det är ju inte huset som ändrat sig, utan det måste vara jag själv... eller?

Nu är det bara några dagar kvar för mig här på ön. Möblemanget består av soffa, soffbord, en liten byrå med en pytteliten TV, skrivbordet och de två stolarna... och en uppblåsbar madrass som vi sover på. Min iMac...
Tur man har den. Och lite handarbete. Och lite kvar att packa. Och skåp att städa ur. Lilleman han sover i soffan, han, trött efter helgen på gården. Där det händer saker hela tiden. Bl a så får man följa med husse ut och såga ner massor av granris att lägga nedanför ytter-trappan. Ska försöka komma ihåg att visa er... och vi har inte gjort en Ernst-fälla. Dvs knytit snören för att hålla ihop, som man kan fastna med tårna i och ramla raklång över... utan vi gör på det gamla vanliga sättet---flätar i...typ. Får väl se om nån står på öronen där sen...

Nu väntar väl snart en hund-promenad i spöregn och blåst... tar korta vändan och passar också på att gå till affären...brrrr...


fredag 13 december 2013

Operation på morgonkvisten

Imorse fick jag ta fram nål o tråd och utföra en liten hjärnoperation. 
Det var Lillemans "Dudden" som fått hål i huvet.



Jag tog ifrån honom Dudden redan i tisdags, två timmar efter att Dudden introducerades i detta hem. Det var jag som kom på namnet Dudden. Husse tyckte att det inte alls var fint/passande, och Lilleman han struntade fullkomligt i vad den döptes till, så... ja det bidde Dudden. (Kanske har jag nån gång i späd ålder haft nån nalle som kallades Dudden, för namnet kändes bara så självklart...)

I alla fall...
Lilleman tog hål i huvet på Dudden efter några timmar. Precis som husse förutspådde redan när vi köpte Dudden på Ikea.

Och nu vet jag hur det ser ut när det känns som om man har bomull i huvet, hahahahaha.

Inatt har det vandrats mycket i det här huset. Jag får alltid gå upp på toa några gånger på natten efter ett Step-pass. Jag bälgar i mig ofantligt mycket vatten, både under passet och hemma efteråt. Och det ska som sagt ut också.

Lilleman, han har vandrat mellan det tomma sovrummet, där hans sov-fåtölj nu saknas. Den lastade vi i Kapet igår (innan Step, en lagom uppvärmning...) det tomma kontoret, (där Dudden legat i fönstret i väntan på operation), och soffan (som han får sova i istället). Och oss där på madrassen på golvet (som dessutom ligger på hans favvomatta).

Ni kan tänka er natten här. Lilleman som vandrar, jag som vandrar, men husse sover vidare trots vågrörelserna i luftmadrassen när jag vänder mig/går upp... Tur det, han ska ju upp tidigt o jobba...

Inte undra på att man är lite trött på dagarna.

Ikväll åker vi äntligen till gården med näst sista lasset! Det som jag kanske gruvar mig lite för, är att vi måste lasta ur hela Kapet i kväll för att kunna få fram sängarna, bära in dom, montera ihop dom och bädda och ,,,,
Inte som vi brukar, dvs går in, höjer upp värmen, taggar ner och har en mysfredag. För att efter en mysig frukost dagen efter ta tag i urlastning... Nä, ikväll får vi köra så det ryker, helt enkelt, om vi inte vill sova på golvet... denna gång utan madrass. Den säng som vi brukar sova i när vi är på gården, den är isär-monterad och flyttad till övervåningen.

Ingen slö-slapp-likgiltig Lucia här inte... Men nu ser vi äntligen en ände på det.

de är bra söta ihop, de två...

torsdag 12 december 2013

Tomt o stökigt, men solen skiner...

Nu är det ö-spurten, kan man säga. En natt till, sen åker vi till gården. För en helg fylld av att packa upp och ställa till rätta. Det lär väl inte bli så där super-roligt att åka tillbaks hit till ön för den sista, tomma veckan. För här är tomt! Uj vad vi kört iväg grejor och möbler. Sängarna är redan lastade i Kapet (lovar att jaga ångrade att vi köpt såna elektriska höj/sänkbara, för oj vad de väger) , åker imorgon, och sista vändan ska "bara" bestå av soffan, soffbordet och det nuvarande köksbordet, fd skrivbordet, och de två stolarna... och så några kartonger.

Tänk att det ändå kan känna ganska ok att gå här och packa. Mindre o mindre att packa, skåpen gapar tomma och så här ser det ut i sovrummet nu.
Som sagt, tomt o stökigt.
(Ifall nån undrar varför vi åker tillbaks igen, så beror det på husses jobb,,, )


Min iMac har fått flytta ut till matdelen, och samsas med,,, ja mer stök,,, på köksbordet/skrivbordet.


Natten på den uppblåsbara madrassen har varit sisådär,,, men många av mina nätter är ändå sisådär, så skillnaden var marginell. Dock lite "bånglig", ja ni som nångång sovit på luft vet känslan. Speciellt om man är två, som vänder sig då o då. Lilleman var ut och kollade till oss ett antal gånger under natten, undrade väl vad vi gjorde där nere på golvet, medans han hade kvar sin favvo-fåtölj fortfarande.

Hur det känns? Ur-bra! Längtar! Går långa nostalgi-promenader och tänker att det är fint, hejdå...

I tisdags åt vi julbord på Ikea. Helt klart godkänt. För det priset, och "på språng" som vi var. Hur jag äter julbord för "det där med vikten" (jo jag håller den,,, duktiga jag)
jo jag tar en sillabit av varje sort. En skiva skinka, en sked röra, en vört, ja ni fattar.... en av varje, för att testa. Så blir det dessertbordet....hmmm. Två ! skedar ja lite till med ostkakan, och en sked risalamalta.... och så en med sylt, saftsås och grädde. Helt klart nöjd sen...

Såna mängder gör ingen större skillnad på vågen,,, men det gör gott att kunna äta "som andra". Eller vad tycker ni? är det lagom? för lite? för mycket?

Apropå mycket, så köpte vi äntligen det där stora jätteskinnet, ett vitt fårskinn som består av fyra ihopsydda skinn. Nu var det halva priset på Ikea, så vi slog till. Nu har vi alltså ett jätteskinn, två rejält stora (ett svart o ett vitt) , ett normalstort vitt och ett lila... Kan nog snart kalla det en samling...

Nu ska vi gå ut i soldiset, Lilleman och jag, och i kväll blir det Step-Up, näst sista gången.  Ha en fin dag, ni alla där ute!




måndag 9 december 2013

Sicken jäkla helg!

Ho, ho, ni har kanske också haft en sån där helg som kanske går till historien? Blåst o snöat har det väl gjort typ överallt i hela landet? Utom på ön, då, där det kom igår söndag och idag... för att genast börja töa bort efter en glashal måndag.

Men helgen, ja den var rejäl. Två, jodå stollarna gav sig ut två vändor till gården. En gång utan Kapet, för att reka och skotta och sätta på värmen. En vända med Kapet för att få dit de skåp o hyllor som enl planerna skulle vara på plats denna helg. Det är viktigt att tidsplanerna hålls, om man ska få till det med flyttning på ett sånt här sätt.

Vilket sätt då?
Jo vi har räknat ut att det går åt x antal vändor för att flytta allting med Kapet. Dvs vår hästtransport.

Inte denna helg, men nästa, dvs fjärde-advent-helgen, ska vi vara på plats på gården. Alla möbler ska vara flyttade och sen har jag inte tänkt åka tillbaks till ön... jo flyttstäda,,, men annars bara som sommargäst... eller så inte...

Första vändan var helvetisk! Det började snöa i Trollhättan, och sen blev det bara värre o värre.



I Kvänum hade en långtradare lagt sig över vägen, så vi vände och körde omvägen över Skara, en nätt omväg på en massa mil. När vi kom fram till gården såg det ut så här....



Det var en rejält massa snö. Detta var sent fredag kväll. Lördag förmiddag hade husse skottat undan med traktorn (med det efterlängtade snöbladet),  jag körde fin-liret på trappan, till tvättstugan och framför alla portar,,, tur man är vältränad...så vände vi tillbaks till ön för att hämta Kapet. Då hade det mojnat lite.

Väl framme på ön, så kopplade vi på Kapet och drog iväg igen. Hej och hå! När vi passerade Kvänum, det ställe där det varit stopp kvällen innan, så såg det ut så här.



Lagom hastighet är nödvändigt för att ta sig fram här... tänk vad det hade varit trevligt om de hade skrapat lite till...

Falbygden i solnedgång, bilder genom bilfönstret... Berget Ålleberg i fonden.


Falekvarna och Leabybacken heter detta.

Nerför Leabybacken,,,, tur de skrapat.



Och så körde vi ner mot gården igen. Så här såg det ut... skottat o fint! Inga problem att vända Kapet och backa upp mot trappan, inte. Vi har plockat ner staket o gång-grind för att lättare komma till...


Pelletskaminen fick bekänna färg. Den gick och gick, och det har aldrig varit så varmt o skönt i huset nån gång. En härlig värme. Tänk att den kan sprida värmen runt i alla de 99 kvm på nedervåningen, trots att det inte är öppen planlösning. Det är visserligen byggt så att man kan öppna alla dörrar så blir det rundgång. Men ändå! Djupt imponerad.

Den fick gå ner på lite lägre kapacitet under natten, men höll innetemperaturen ändå, trots -17 grader ute. Ja säkert ännu kallare, för vi brukar ha 2 grader mer/lägre än mätstationen som ligger några km bort.

SMHIs app för väder igår. Vi bor alltså i Kymbo... brukar slå köldrekord lite då o då i Götaland...



Ja så var det måndag, alltså, och nu är det inte så mycket mer kvar att packa, utom lite kläder o sånt. Till helgen är det tänkt att sängarna ska åka med i Kapet,,,, så det blir att sova på soffan sista veckan... Det går det också (där sover jag gött)...

onsdag 4 december 2013

Matrummet i nytappning

Det allra minsta rummet på gården, det som under de här 20+
åren varit barnrum, tonårsrum, kontor, sovrum, matrum, barnrum
osv
har nu ännu en gång fått bli matrum.
Litet men naggande gott, är det...

För ett tag så...
Sen, framåt sommaren, så drar vi kanske
igång med utbyggnaden utanför köket
och där kommer att bli plats för dessa möbler.
Utbyggnaden är färdigt utvändigt och har tak, 
men är ännu bara ett tomt skal.

Men ännu så länge så...
Matta har ännu inte kommit på plats.
Vi kan inte enas om vilken...
så de får alla stanna på ön så länge...
tills vi tänkt klart. Om vi inte hinner
tänka klart till sista januari...
så får de hänga med till gården
och så fortsätter vi att tänka, 
helt enkelt...
Men jag tror att en förlikning
i mattfrågan är nära nu.
Jag vill ha gåsöga-mattan.
Husse lovar att tänka på
saken om den får plats.
Vilken matta han vill ha här i matrummet?
Ja det vetesjutton...

Lite kvällsbilder bjuder jag på.
Från i lördags kväll.

Ser ni!?! Nästan typ jul-igt, eller hur?

Idag lyser solen här på ön, men
det är allt lite småkyligt i vinden ändå.
Nu ekar det tomt här, må ni tro..

dörren till höger är in till stora salen

kakelugnen är ännu bara till "lyst", då den har ett rejält skat-bo i pipan...
och eftersom det är en sk fölunge på vinden, så får vi inte väck det utan
att ta ett hål i fölungen o sätta in en sotlucka. Låter förskräckligt, eller hur?
hål i fölungen...


tisdag 3 december 2013

Packat och klart,,,typ.

Att packa en trailer vid flyttning, det är en konst.

Vår kära Kapet får bekänna färg de här veckorna.
Husse han packar, och då finns inte utrymme för 
ett frimärke sen...

Så här såg det ut i helgen. Den är nog lastad med
de kilo som man får. Tur att den är "uppvägd", dvs
man får lasta lite mer än man brukar (beror på
dragbil och vilket körkort man har också).
Både husse o jag har BE, dvs vi får köra tunga släp...
Om jag kör? skulleintetrodet...

Framme vid omlastningen: 

vågar man öppna?

här skymtar skänken, stolarna, lampan...

här i fram ser man... stolar, såna trådkorgställningar
mm mm

där nere står de stora lådor som stod på altanen
och i dom finns utväxter och kartonger.
Ovanpå... ja som sagt... skänken, köksmöbler

Omlastningen. Före vi lastat av Kapet...
lite ordningsamma är vi allt...
detta ska in i huset sen.
ja inte soffan, den får hamna i uterummet sen...

måndag 2 december 2013

Å vilken härlig värme. Vilken grej!

Nu har det ju varit helg.
Igen-
och första advent dessutom.

Hur vi firar denna?
Som vanligt...
packar, kör och packar ur...

Dessutom fick vi äntligen installerat
den "nya" pelletskaminen på gården.
Den som vi hämtade uppe i Stockholm för 
ett tag sen.


Kaminen var ju ett Blocket-fynd, precis den vi ville ha
till ett bra pris. Helt ny/oanvänd...

Att installera var lite pilligt, lite tungt och en del
grovjobb.

Den väger ca 170 kg, så det är inget man bollar med.
Sen ska det monteras rör o doningar. Lucka för luft.
husse special: man tager vad man haver.
Luftlucka öppningsbar tillverkad av gammal låda
(de vita pluttarna är hål som täckts av lim... jag var
tvungen att fråga honom...)


Till slut, efter en väldigt lååång lördagkväll med millimeter-
passningar, så kom den på plats.
Så söndag morgon... efter frukost... så körde vi igång den.
Himlans spännande, hur skulle det gå? Skulle den starta?
Skulle den värma nåt? Var det en bra investering? eller skulle
vi behållt braskaminen?

Efter en hel dags eldande med kaminen, så måste vi erkänna:
det här blir himla bra det här! Så varm har vi nog inte haft i hela
huset (ca 100 kvm bottenvåning)...nånsin. Den pluttade ut sina
pellets i lagom takt och värmde o värmde.

Den som nog var mest förtjust i denna kamin, var nog Lilleman.
Han parkerade sig på mattan framför kaminen,  och låg där i värmen och njöt.
Så fort han kom in i huset så spankulerade han fram till mattan och sjönk
ner med en belåten suck. Där låg han tills det var dags att gå ut igen.

Fick i stort sett klar den nya hallen, det saknas bara lite lister
(visst är det märkligt att det oftast "saknas lite lister..." 
men det känns som nästan klart nu i alla fall, med den inbyggda
trappan, nytt golv och "nya" möbler.

Matrummet är också klart, förutom mattan, som inte kommer än.
(den får ligga kvar i lägenheten på ön så länge...)

Visar er sen...
ni som har fb har 
fått lite förhandsvisning...

Helgerna på gården är ganska arbetssamma, men mysiga.
Ganska sent igår, söndagkväll, åkte vi tillbaks till ön med
ett tomt Kap på släp och vi längtar redan. 
Nästa helg är vi tillbaks igen.

Då hoppas vi på att dra igång renoveringen av salen.
Men husse är lite "justerad", har feber och ligger nerbäddad...
stackarn... 
Jag? 
Äsch, ont krut... 
(men lite krassig känner jag mig allt...*harkl*)


onsdag 27 november 2013

"Varför berättade du inte det roliga?"

-Varför berättade du inte roliga saker, frågade husse när jag läst upp mina senaste blogginlägg för honom efter middagen. (han lyssnar bäst då, mätt o nöjd...)

Ok då, Så här var det:

Som sagt, det hade lagt sig en del snö på gården när vi kom dit i fredags. Vi hade ett full-lastat Kapet (hästtransport) med på släp, och allt skulle lastas ur i Omlastningen, som finns i byggnaden som innehåller även Lilla Stallet, vedbon och uterummet.

För att ta sig ner dit så var vi tvungna att åka genom grindstolparna, förbi ridbanan och en bit till. Helt omöjligt med sommarhjul på ekipaget--- vi blev fast halvvägs knappt. Vi och vi,,, jag var inne och gjorde nåt viktigt (minns inte vad, men viktigt var det) så husse tog ekipaget och "laddade" i snön tills det tog stopp.

Hörde ända in i huset vinandet från däck som spann ner i marken,,, ja ni vet nog hur det låter när man kör fast och gasar som en idiot... (f´låt husse) för att kunna röra sig framåt.

Men att stanna där halvvägs, och köra grejorna på pirra eller skottkärra i snön,,, nej det går icke.
Så husse hämtade traktorn!

Han skulle dra hela långa ekipaget: traktor-bil-hästtransport fram till Omlastningen. Sen, efter att vi lastat av, skulle han dra runt hela alltet, med tom transport, tillbaks till parkeringen. Sagt o gjort!

Jag satte mig vid ratten och rattade tills vi hamnade rätt för dörren för Omlastingen. Sen tömde vi Kapet, och så var det dags att vända hela alltet. Det betydde att vi var tvungna att köra runt en stor vända på baksidan av lagårn, för man vänder inte på en femöring med de här, inte.

Jag sa till husse, att det här går ju utmärkt! Sa till honom att "jag tutar om det strular" och jag kom ihåg att vrida på tändningen och starta så att jag skulle kunna ratta o bromsa ordentligt (ni har nog märkt att det är ur-tungt utan tändning...) Lilleman fick sitta i baksätet den här gången, inte i bak, och han var mycket nöjd med detta. Husse drog på med traktorn, och vi harvade runt i sakta mak- jag tog ut vändningarna ordentligt och vi gled runt lugnt o fint på baksidan av lagårn, där det var nästan en dm snö.

Så hände det! Plötsligt lossnade linan, och husse fortsätter i sakta mak med sin puttrande traktor, medans jag och ekipaget bil-Kapet står där helt ensamma ute på gärdet...
Jag tutar! Och tutar!
Han fortsätter i godan ro (han är ju lite lomhörd, selektivt hörande kallar jag det)
Jag fortsätter tuta hej vilt! Han pinnar på lugnt o fint, och jag ser honom försvinna bortåt Lilla Stallet, helt förvissad om att jag hänger med.

Så vänder han sig om för att kolla att jag "går igenom grindstolparna" och upptäcker mig då, långt borta, vilt flaxande med armar och tutande! Ja bilen tutade, då alltså... jag svor mest.

Husse, han bröt ihop av skratt! Det måste ha sett väldans roligt ut... Så vände han traktorn och vi fick fast linan ännu en gång och jag kunde dras i säkerhet på gårdsplanen. Sen bytte han till vinterhjul på hela ekipaget.

Var det roligt? Ja husse tyckte det. Jag gillar inte de här äventyren när jag ska vara med och köra o greja o ha mig.

Ännu ett exempel på det, är när snöbladet skulle tas ur Kapet. Det var stort, tungt o eländigt att få in där (jag satt i bilen och gjorde nåt viktigt medans husse lastade in det, minns jag nu...) och hur få ut det? Jag kom som vanligt med en massa förslag på säkerhetsåtgärder innan bladet skulle tas ut. (extra stödben på hästtransporten mm mm mm mm). Då sa husse: -Kan du gå in och hämta bilnyckeln? Sagt och gjort, man är ju hjälpsam. När jag kom ut, en halv minut senare, hade han dragit ut bladet med traktorn redan.

Så mycket för goda råd... han har kommit på att det ofta blir bättre om jag är ur vägen.

Så här fint är det vid Östersidans Färjeläge i Fiskebäckskil vid 16-tiden... då husse kommer med färjan från Lysekil.






tisdag 26 november 2013

Pellets, snöblad och kraft i arm

Helgen som var ja, på gården, där fick man bekänna färg. Visa vad man gick för, visa att träningen gett resultat.

Jösses vad man känner sig stark när man flyttar en 170 kg tung pelletskamin på två personer med ett styck pirra/kärra.
här ser ni lite av salen, som ska renoveras till jul... med uddamöbler o gammal tapet

Pelletskaminen, det var den vi hämtade i Stockholm då vi precis köpt Kapet, den har stått i salen och väntat på att få komma på plats i sovrummet.
Där har tidigare stått en rörspis, se inlägg om den här  (det fattas visst en bild,,,hmmm). Och så satte vi dit en braskamin av äldre modell som vi fick inhandla snabbt på Blocket för att ha nåt att elda i så länge, tills vi bestämt vad vi ville ha.



En pelletskamin har vi funderat på länge och till slut hittade vi en, på Blocket givetvis... Det är en Extraflame Ecologica länk till deras hemsida här och vi fick tag på en i ljusbeige med de snygga keramiksidorna.



Nu ska den på plats här i sovrummet, och det ska bli så spännande att se (och känna, såklart) hur den fungerar. Tanken är att den ska kunna ställas in för svalare temp nattetid och kunna brinna i ett dygn el nåt sånt. Slippa lägga i ved hela tiden,,, Men som sagt, det får vi se hur det blev.


Är i alla fall nöjd med de keramikplattor som vi lagt tidigare,  och det rör som går ner under grunden för att få in friskluft (den "drar" mycket luft den här) och det rör som ska upp till skorstenen. Väggen bakom är klädd med sk Minerit, som är eldsäkert. Braskaminens rör är alldeles för tjocka, (det svarta som kommer ner och har en plastpåse på sig..) så det ska på mindre rör här istället. Här har tidigare stått en tung rörkamin, så under grunden ligger stora bautastenar precis här under. Så man behöver inte vara orolig att pelletskaminen försvinner ner, under...

Det är stor skillnad på rökgaserna. En braskamins rökgaser är över 300 grader varma, en pelletskamin är ca 125 grader. Det gör att vi kanske måste förminska skorstensröret för att inte få kondens. Men enl sotaren ( ja man ska helst ha en specialist som kollar innan man ställer in en sån här) så ska vi köra en säsong och kolla hur det funkar först.

Braskaminen (något lättare än pelletskaminen) körde vi också ut på pirran, två personer starka, och lastade det på traktorskopan och körde iväg den till lagårn,,, f v b sen till en granne som ska ha den...

Så fick husse också sitt efterlängtade snöblad. Fick ju tag på ett i grannbyn, men det var såklart sålt. Däremot hade fanns där ett annat. Ett ännu bättre, med en sk is-riv. Så det släpade vi in i Kapet och körde hem. Nu kan alltså husse riva bort is och sen skrapa bort med bladet, som var stort, kraftigt och bra. Nu har vi alltså ammunition mot den eländiga isbana som brukar bli på parkeringen framåt våren, då det börjar smälta o frysa om vartannat. Detgårbradethär...

måndag 25 november 2013

En magisk helg på gården

Helgen på gården blev helt magisk! Ni som följt mig genom åren, vet ju att jag inte är nån vän av snö, vinter, jul, advent och sånt. Jag är höstmänniskan som gärna vill ha halvvarmt, halvkallt och halvdåligt väder. Typ.

Men när vi närmade oss Falbygden i fredags kväll, så insåg vi att vi säkert kommer att få se lite snö.
På ön hade jag bara sett några vilsekomna snöflingor i luften, frusna vattenpölar och nån minus.
När vi kom allt närmare, så växte snödrivorna i strålkastarskenet...
Och när vi svängde ner för backen mot gården, med det fullastade Kapet på släp, så utbrast jag: Herreje, vilken tur att vi åker åt rätt håll! Va mycke snö!!!
Att åka nerför backen var ingen match. Uppför hade varit helt omöjligt! Sommardäck på ekipaget...

Våra underbara grannar hade skottat på parkeringen innanför grindstolparna, som tur var, så vi kunde ställa bilen o Kapet där. Vi lastade ur det allra nödvändigaste (släpar alltid kylväska med kylskåpets innehåll bort o fram varje gång).

In i de nyfixade hallen, å så fint det blev när vi byggde in den fula trappan, och snabbt höja värmen. Upp med alla grejorna i kylen, på med Gårdsutstyrseln (termotights, ulltofflor och stickad tröja) och så en djup suck av välmående. Äntligen helg!

Eftersom klockan var ganska mycket, så satte vi oss vid köksön, tände några ljus och planerade helgen. (vi skriver lista på vad som ska göras, för att det är så trevligt att stryka saker när dom är gjorda). Sen kröp vi till kojs för att stiga upp väldigt tidigt lördag morgon. Det är så skönt att gå upp tidigt, tidigt och äta frukost.

Då såg vi verkligen hur det såg ut!

I Lilla Stallet har vi nåt som vi kallar Omlastningen. Det är ett rum där kartonger och kassar o sånt hamnar, innan det sorteras och packas upp inne i bostadshuset eller i någon av de andra byggnaderna.

Varje helg kommer ett lass från ön, och jag är ju så himla redig att jag skriver på kartongerna vad de innehåller, och vart de ska... Låter bra i teorin, funkar sisådär i praktiken, hihi...

Lilla stallet. Spår efter skottkärran,,, jag håller på att köra in grejor från omlastningen...

skulle nog klippt ner denna busken innan snön kom...

växthuset skymtar där borta... Lilleman-spår---

vad mysigt det är när det lyser på gården igen

det syns att det är en rullstensås...

Vad vi gjorde sen? Ja det får ni läsa om imorgon, tror jag... Det handlar om pellets, däck och snö, igen.

fredag 22 november 2013

Presenter till en karl... megajobb...

Om en månad fyller husse år. (alldeles innan jul, stackarn). Det där med presenter till en karl, hur svårt är inte det?

Frågade vid frukosten i morse (det var han själv som sa att "nu är det en månad kvar tills jag fyller...")
vad han önskade sig.

Svaret jag fick, mycket hjälpsamt, var att "det jag vill ha, det köper jag mig"... Hur räpigt är inte det, va? Precis som om jag inte skulle lyckas köpa nåt han gillar, då eller?

Som den där fina barnboken som han tjatat om i alla år, den som han läste o läste och älskade när han var liten. Som jag letade efter i antikvariat och på nätet och äntligen fick tag på för en hutlös summa (för en liten barnbok då alltså).

Blev han glad? Javadskajagsäga... mer lite så där besvärad... eller hur ska jag säga? Glad men... Nu var ju inte den där barnboken bara en skröna, nu var den ju verklig... Den packade jag ner bland alla andra böcker,,, den närsynta noshörningen...(Lägga ner så mycket energi...)

Sen kröp det fram här i morse att han önskade sig ett snöblad till traktorn, ett som sitter "bak-till". Det lät betydligt enklare, och mer lätthanterligt, bara söka på Blocket. Hittade ett i grannbyn, gårdens alltså- nära o bra, bara att hämta med Kapet. Hoppas det finns kvar... Klart mycket enklare än att söka på nätet efter en närsynt noshörning...

Jag har grunnat lite på hur jag ska fortsätta det här med bloggandet framöver. Och ja, ni ser ju hur det blir. Lite ditt o datt som vanligt. Och så fortsätter jag att skriva om mig och mitt liv, var det nu än är nånstans...

Bilder? Det får bli lite nytt från gården så länge...
hagarna är stora och härliga och spännande




torsdag 21 november 2013

Som en lååååång semester...

Ni känner säkert igen känslan? Den man har när man är iväg på en sån där semesterresa långt bort, kanske till främmande land. Man är hänförd, man känner sig härligt avslappnad, lite så där kanske nyvaken och ljuset, ljuden och dofterna är annorlunda.

Man går omkring med ett saligt leende på mornarna, när man vaknat upp och inser att man är på bästa semesterplatsen, och man har långt långt kvar tills man ska packa väskan och bege sig hemåt igen. Man tänker inte ens på det, man har packat upp allt och hängt in i garderober och lådor och väskan ligger gömd långt under sängen...

Kanske äter man lite annorlunda än man brukar, man testar nya rätter, nya måltider, nya drycker och så hittar man ett nytt sätt att motionera. Promenader kanske. Eller nåt annat spännande och nytt, som gör att man tänker att "oj vad jag mår bra!".

Sen när det gått några veckor (eller dagar...) så börjar man tänka lite på det därhemma. Man börjar fundera lite på att kanske skulle man ta och göra om i köket/rummet/fönstren/trädgården? Bland de märkliga växterna som finns på semesterorten hittar man favoriter som kanske, kanske skulle passa hemma i trädgården, den där trädgården som så länge varit försummad där hemma...

Ja ni kanske känner igen det där? Det tillfällena då semesterkänslan överskuggas av det där hemma. Att man börjar längta hem lite... lite,... Att visst är det underbart med semestern, havet, dofterna, maten ja allt det som man inte har så mycket av hemma...

Men att hemma är ändå hemma...



Det är så det är
Vi liksom kände att detta, här på ön, är ett underbart, fantastiskt ställe, men ändå inte vårt HEM. Vårt hem är den där gamla gården som vi var så himla nära att sälja, så nära så nära...

Den där gården som vi har bott i över tjugo år, som vi har upplevt så mycket i...  vi höll på att verkligen "göra bort oss",,,  tanken på att någon annan skulle bo där kändes overklig.

Men nu så! Besluten är tagna. Vi återvänder! Och nu är halva vårt hem redan tillbaks på gården igen. Och resten följer efter,,,,


Ett privilegium, det att kunna testa på nåt nytt, som att flytta iväg och känna sig för lite... och att kunna komma hem igen.