lördag 26 januari 2013

Vilket ställe! Och så besök...

Idag tänkte jag visar er lite bilder från ett ställe i Lysekil som heter Oscars.

Kung Oscar II var väldigt förtjust i Lysekil och det gjorde också att man nästan döpte Lysekil till Oskarstad år 1900 då Lysekil beviljades stadsrättigheter.

Oscars, det första Socitetshuset, byggdes 1872, men brann ner 1985. Sedan byggdes en lite modernare byggnad på samma plats.

Man kan hyra för konferenser, bröllop o liknande, och stora salen har plats för biosittning för 300 personer, och bordsittning för 100 personer. Tänk vilket party!
Strandflickornas Havshotell hyr ut Oscars!

I alla fall... så är det en himla fin utsikt från balkongen ut över vattnet. Långt där borta ser man Skaftö och på väg ut är färjan Carl Wilhelmsson. Färjan går mellan Lysekil och Fiskebäckskil
och vi på Grundsund åker gärna bussen och färjan för att ta oss till centralorten. Västtrafiks kort gäller.

Bortse gärna från lite fingrar här o där i bilden...







Annars då? Jo vi har haft besök av vår fosterdotter. Hon kom till oss som liten skrutta på tre år, och hon bodde hos oss hela sin uppväxt. Efter gymnasiet flyttade hon hemifrån. Flög ur boet...
Det är Lillemans första människa, den första han såg när han föddes... därför är hon nåt helt speciellt för honom. Hon sov över, och jag tror han gick upp varje kvart hela natten från sin bädd i vårt sovrum för att ta vändan runt hennes säng och kolla om hon var kvar...
När hon åkte tillbaks till sina egna vovvar igår eftermiddag, då kroknade Lilleman och sov hela kvällen. Det är jobbigt med mycket känslor...
Lycka! Bästa knät att ligga i...


7 kommentarer:

  1. Så fint han ligger där Lilleman! Underbar bild! Jag blir nästan tårögd! Känner igen djurs känslor, Julie ÄLSKAR sin lillmatte Fina, när Julie var valp sa vi att det var en osynlig lina mellan dom :) Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
  2. Vilken sal, vilken fest :-) Så vackert det är längs med hela kusten!

    Så mysigt dom har det, och en övervakande Lilleman så fint!
    Så du har varit "pinig och löjlig" för henne också ;-) Ja ja så är det och jag bjuder på det, hellre det än att vara en... ja vad ska jag säga utan att det blir fel... vara en mamma som är.. okej raka motsatsen säger vi!!!
    Fosterbarn är något jag funderat mycket över, läst mycket om!(våran nr 2 tog ju 2,5 år att få till) så då var det något jag ville göra eftersom det aldrig blev barn, visst kan man ju ta hand om fosterbarn ändå. Jag tycker verkligen att det är underbart att se familjer öppna sina famnar för barn som behöver trygghet.
    Och att få dig till fostermamma är ju total lycka...
    Har ni haft fler fosterbarn?

    Vi är grymma på promenader och de där "mördarbackarna" ja det är jobbiga men så gott efteråt!

    Dags att ta tag i dammsugaren, nu sitter det ris i strumporna, ja tom mat hamnar överallt när han är igång den lille...

    Ha en fortsatt trevlig helg
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  3. Oh, va kul, jag har aldrig någonsin varit inne i nya Socitetshuset, det var ju nästan lite tjusigt där inne. På utsidan tycker jag dock är så fult att jag vill inte ens titta på det. Jag minns att man dividerade fram och tillbaka efter branden om man skulle ha en arkitekttävling eller om man skulle göra något häftigt av granit. Och så blev det ett hus av plywood. Nu har jag ingen aning om om det möjligen är byggt av plywood, men det ser så ut på utsidan (ursäkta till ev inblandade i bygget.....) och sen ska vi inte tala om färgen på utsidan, fullkomligen gräslig.

    Ooooh, så kul det var att häva ur sig allt jag tyckte om det stackars huset.......

    Men utsikten är underbart vacker och färjan också! Och så ser man ju nästan hem till dig!

    Vilken rar flicka och ja, jag förstår om Lilleman blev ledsen när hon for iväg!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Såå fint och intressant!!
    Så fin bild på Lilleman och er fosterdotter...myysigt!!

    Ha de gott vännen
    Ann-Louisekram

    SvaraRadera
  5. Så fint..ha en trevlig helg
    kram Rosa

    SvaraRadera
  6. Åhh vad fint! Jag blir också alldeles tårögd. Kärleken mellan djur och människa kan vara så alldeles underbar. Den är så oskyldig, så äkta och håller hela livet. Har du sett den japanska filmen om Hachiko? (finns en nyare Lasse Hallström-variant också) Det är en sann berättelse om en hunds kärlek till sin husse - den är så fin att jag nästan börjar gråta bara jag tänker på den. Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  7. Vilket fint ställe ni har varit på. Fina bilder med fingrar och allt,haha
    Vilken underbar kärlek mellan människa och hund, underbart.
    Ha en skön söndag!
    Kram Bodil.

    SvaraRadera