onsdag 29 maj 2013

Hurra till mig! Va ja e bra!

Självkritiken? Nej idag lägger vi den på hyllan ett tag...

Igår firade jag ett år!

Det var exakt ett år sen som jag blandade ihop min första drink av Modifast, och började mitt nya liv.
Inte sjutton anade jag att det skulle bli en sån förändring till slut... Det finns nästan inget kvar av mitt gamla liv. Jo, gubben o hunden o resten av familjen (fast gubben har också krympit...)

För ett år sen, den 28 maj 2012,
så var jag stor, trött, trött o ännu tröttare. Ja, eller fylld av energi från den härliga bloggträff hos Violan, förstås, där jag träffade en massa nya o gamla vänner. Det var då både Mors Dag, pingstdag och Loreen hade vunnit... och så en massa annat trevligt. Kolla in här så får ni se hur det var.

Men jag var rejält less på att vara orörlig, och att allt var så jobbigt. Att gå till brevlådan, 50 meter, var en pärs. Mjölksyra innan man gått halva vägen, och flåsar som en blåsbälg. Läkarna påpekar mina urdåliga värden och ser bekymrade ut. Lederna värker, det är svårt att resa sig och att stiga ur en bil är en pärs, när all vikt kommer på artros-knän och höft. Ryggen värker ständigt. Ont i fötterna. Blodsockret skjuter i höjden av alla cup-cakes och allt godis och man är ständigt sugen eller trött.
Man vill helst bara sitta i en soffa och äta nåt... 

Visst är det skrämmande?!?

Det var mycket som hände sen. Jag drog igång med pulverdieten med goda föresatser, men att jag skulle kunna hålla ut i hela tre månader, det tror jag inte ens jag tänkte... Jag bara tog en dag i sänder.
Inte en endaste gång ett avsteg från detta. Hur var detta möjligt? Jag som inte har varken tålamod eller "go"?

Fasen vet...

I alla fall...

Så gick jag in i ketosen, och då kom energin. Och sen hamnade vi på kusten med husbilen och fantasierna om att flytta hit började ta form. 
Rätt var det var så hade de tre månaderna gått, och jag började äta mat igen. Allt sötsug var borta, och jag lääääängtade efter grönsaker. 
Och på den vägen är det... Ja ni vet ju alla att jag bor här på Skaftö nu, och att vi trivs "som fisken i vattnet".



Dessutom...
så fortsätter jag att gå ner i vikt. Det är... många kilo nu... och mer ska det bli...

Men jag har inte bråttom. Utan det blir några hg då och då och rätt som det är så blir det kilon.

Träning, ja det fanns inte i min ordlista för ett år sen. När jag började med pulvren så var jag så förskräckligt trött i musklerna. Fick mjölksyra så snart jag rörde mig. Men det gick över sen. Jag började ta långa promenader med Lilleman när vi flyttade ut hit till ön. Då var vi inne i oktober. De blev längre o längre, och jag började gå på gympa en gång i veckan. Så jäkla jobbigt, men KUL!!! Jag som älskade att dansa när jag var yngre, fick nu röra mig till hög musik precis hur mycket som heltst!!!
Och sen så blev det Step varannan söndag. Detta var ju ännu roligare!!! Det började bli muskler lite här o där och det dallrade inte fullt så mycket,,,, ja ni fattar nog.

Ja det bidde lite mer vikt-tjat ändå här på bloggen nu.  
Annars då? Jo, idag blåser det, är mulet men ganska varmt. Vi har gått en rejäl vända och nu tänker jag nog plocka fram dammsugaren. Oj vad jag tycker det är trist att städa!


Har ni sett att min vindruva börjar växa lite? Har satt upp en tråd av lin så får vi se om den kan klättra. Tänk att komma hem, kliva in i vindfånget och där uppe i taket hänger stora blå vindruvsklasar! 
Hahahaha, går det så går det... hoppet är vår vän... eller hur?

Igår var också sista gången på Step, och gympan har redan slutat. Nu får jag ha självdisciplin att träna på nåt vis, tills i september då allting startar igen. Då blir det två gånger i veckan. Jag längtar redan.
Trots att jag har en förskräcklig träningsvärk i mag-och sidomusklerna, då det blev ovanligt många o rejäla sit-up´s igår... Hej o hå!




8 kommentarer:

  1. Wow vad du är duktig! Roligast av allt är ju just det där att du inte trodde du skulle fixa tre månader ens - och så har du nu fixat ett år! Kanske är det just det där som är knepet, att ta en dag i sänder. Och det vet vi ju alla att många bäckar små... häftigt är det! Och du, vilken underbar bild den där första.. jag blir så lycklig av den effekten, som gör så att det ser ut som ett lilleputtland... aahh... kram på dej och stort grattis!

    SvaraRadera
  2. Heja dig, vad du har varit duktig!
    Själv så köpte jag nya träningskläder för ett tag sedan, så det är väl egentligen bara till att hoppa i dem, snöra på sig löparskorna och hoppas att kroppen inte ska protestera allt för mycket ;-)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Grattis till din resa som gått bra och gett resultat ,framför allt att du mår bättre nu då
    kram Rosa

    SvaraRadera
  4. Härlig läsning... Du har gjort ett grymt jobb! Bara att ta steget till ett nytt sundare liv tycker jag är fantastiskt gjort av dig!
    En dag i taget är nog det bästa trots allt...
    Det där sötsuget är jobbigt.. Jisses jag kan gå till skafferiet flera gånger och inse att det är lika tomt på gott som gången innan :)
    Men har jag tränat bra under vecka så försvinner sockersuget, märkligt... ?! Jag är nog lite märklig kanske hehe
    Nu har jag sagt till min man att jag kan tänka mig att ev börja sitta vid bryggan så tar vi det där ifrån och då kanske man kan få med sig lite extra gott att dricka för vi har cykelavstånd till båten! Perfekt!
    Jag är på Ws fotbollsträning nu, och smygbloggar, han vakar över mig...
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  5. Du har all rätt att vara mallig för du har varit jätteduktig och är fortfarande! Helt fantastiskt att du har lagt om livsstilen så enormt och fått gubben med dej på ett hörn! Du borde ha medalj! Och lycka till med vinrankan! Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
  6. Tänk vilken resa du gjort och som du säger nya ord i vokabuläret. All cred till dig fina du! Kram

    SvaraRadera
  7. Du har då all anledning att vara stolt över dig själv. Det är ju ett mästerverk som du gjort och gör.
    och lite gröna fingrar börjar du också att få...
    Lycka till i fortsättningen med både det ena och det andra!!

    Kram Margareta

    SvaraRadera
  8. Jag har sagt det många gånger, men det tåls att höras igen: det är en helt fantastisk resa du har gjort under det här året! Snacka om att slå huvudet på spiken när man pratar om Livsstilsförändring! :)
    Härligt jobbat Marianne!
    Stor och varm kram från Götet!
    /d

    SvaraRadera