söndag 12 maj 2013

Jag hade glömt hur det var...

Tänk vad fort man glömmer...
Vad är det vi ser egentligen? Husse håller koll från trappan...

Det var ju inte så där väldans länge sen
vi bodde på gården och hade ett gäng hundar i huset.

Nu blev det tre stycken denna gången. Lilleman
och två brudar.
Lilleman och hans två tjej-kompisar

Brudarna bor tillsammans, och det märktes
att Lilleman kände sig lite utanför.
De där två tjejerna lekte ganska brutalt med varandra,
så som det brukas...

Vi mindes två andra tikar som slogs så stickor o strån rök, 
och som orsakade bla operation av avslitet ledband
för den ena... men vänskapen brukar hålla i sig ändå,
trots stundtals gruff...

De här tjejerna, de tyckte att Lilleman var ganska
rolig i början, men sen återgick de till det vanliga, dvs
de två som ler o långhalm och Lilleman på avstånd...
De röjde runt på gården, då de äntligen fick vara lösa.
Inhägnad mark med massor av skog och trän och
 annat roligt att undersöka.


Stackars Lilleman... 
gissa om han var slut när de åkte hem på kvällen.

Jag har som tur är ganska bra hand med de här tjejerna
och jag brukar t o m prata i telefon med dom ibland.
Den ljusa, Diva, är min favorit, så snäll o rar.

Vi fick också ett bevis på att 
en kastrerad hane som "tas tidigt" inte
reagerar på löptikar. Madonna hade börjat löpa,
och vanligtvis så skulle Lilleman ha varit skogstokig,
som hanhundar blir när tikarna löper,
men han struntade helt i henne...
Han kastrerades som halvåring och hade 
då inte fått "känning" på "sånt".
Där ser man...

Annars var det två härliga dagar på gården.
Vi hade otrolig tur med vädret, sol hela tiden, och varmt, 
jag krattade löv i bara linne o jeans... 
men med solglasögon o keps 
mot solen för mina stackars ögon...

Om jag liksom längtar tillbaks att bo där på gården igen? 
Nehejdå, det var mer
att jag längtade hem till ön igen.
Det var mysigt och så,,,
sov ganska gott på natten,,, men,,,
vi har verkligen lyckats rota oss
på ön redan. 

Hur det går med mina opererade ögon?
Jo, nu vill jag inget hellre än att gnugga!!!
Det kliar (läker väl...) och stygnen
sticker o drar. Imorgon ska de väck!
Hoppas jag i alla fall...
Det ser ganska ok ut, lite svullet och det
har kommit ut lite blod här o var... 
och blå är jag såklart...
men det kommer att bli så himla bra till slut!

12 kommentarer:

  1. Så fina de ser ut..och vad skönt att det känns som hemma där ni bor nu
    ha det bra
    kram Rosa

    SvaraRadera
  2. Så fina de är alla tre hundarna... Skönt att få leka av sig så på större områden/skog!!!
    Tänk va viktigt det är att ha ett hem, skapa ett hem där man trivs så fantastiskt bra... Skönt att ön känns så hemma :)
    Det var på plantagen min vagn försvann, inget ont om plantagen men jag är sällan där, tycker bättre om plantskolorna här omkring, de har caféen, annan miljö.. Dom är lite mysigare och välkomnande känns det som... Men idag stannade jag till för Ica ligger ju nästan vägg i vägg och skulle dit med!
    Så mycket folk, jag är inte folkrädd men hujedamig... Och kön vid kassorna milslånga, kanske bra att min vagn försvann... Jag hade heller ingen lust att hämta ny och göra om proceduren!

    Lycka till imon med stygnen... Själv laddar jag för Vårruset!
    Kramar Sandra

    SvaraRadera
  3. Jag älskar din väska, supersnygg!
    Det låter som det har varit bra men intensivt hos er...
    Riv inte Gbg imorgon!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Vilket mysigt inlägg. Och vad söt Lilleman är där på bild nummer två, han ser så glad ut. Vad skönt att han inte reagerade på löptiken! Ja, det är nog alltid klokt att kastrera i tidig ålder så att de inte hinner upptäcka de där sakerna och sedan mista det.. Vad härligt att ni känner att lägenheten på ön är hemma nu. Jag fattar inte hur fort det har gått sen vi båda flyttade till våra nya lägenheter! Snart har vi bott här i två månader.. och vi trivs jättebra men ändå längtar vi en hel del till något mer eget. Ja, var sak har sin tid, heter det ju! Kram på dej och ögonen!

    SvaraRadera
  5. Så söta vovvar.

    Tänkte fråga om lite hjälp. Jag och min dotter kan vinna en resa till Legoland. Det skulle betyda så mycket om du ville rösta på oss och hjälpa oss vinna. Vi behöver vara inom de 10 första placeringarna och just nu är vi nära att inte vinna. Du röstar här: http://bloggbussen.bloggportalen.se/top-list på Lottizdays Fotograferande fyrabarnsmamma genom att klick på +1 till höger om vårat namn. Har även skrivit inlägg i min blogg där man kan rösta via http://lottizdays.blogg.se/2013/may/deppade-ihop-gjorde-det-jag-behovde-och-nu-maste-jag-ta-till-fight-2.html Det skulle betyda oerhört mycket om du vill hjälpa oss och gärna be de i din närhet att rösta. Röstningen pågår till 16 maj. Tack på förhand.

    SvaraRadera
  6. Visst är det konstigt det där med minnet!! Ser att Fina skriver att hon bott i sin nya lägenhet i två månader, det måste vara två väääldigt långa månader!!! Så fint hundarna poserar framför kameran! Och vad skönt att ni inte ångrar flytten! Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. tusan ja matte är inte min starka sida... eehh tror jag menade att vi två har bott här i snart sex månader... eller nåt.. hrmmm. tack, mamma, för att du tar ner mig på jorden ;-)

      Radera
    2. Ni är ju för härliga, ni två!
      kram på er

      Radera
  7. Skönt att dina ögonlock läker fint och bra! Och att vovvarna har så kul tillsammans, hundar som är trötta av lek är så härliga!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Vilka gosingar! Håller tummarna för att dina ögon blir klifria snart och att allt går som det ska! En bamsekram vännen!

    SvaraRadera
  9. Skönt att ni känner er rotade på ön redan...sånt kan ta tid!!
    Härligt att dina ögon läker fint ..förstår att det var en besvärlig operation...ögonen är ju så känsliga.
    Ha det fortsatt gott i våren vännen
    Kram Lollo

    SvaraRadera
  10. Hittade hit genom Villa Ell. vilken härlig blogg du har. Och bilderna på hundarna. Så fina dom är. Helt bedårande söta.
    Kram Carola

    SvaraRadera