onsdag 3 juli 2013

Små smycken vid vägrenen...


En härlig morgon i soffan.
Ja det fick bli soffan, för jag har fortfarande ont i min höft
(hur kan man ha ont i nåt som är av stål?)
och i väntan på att värktabletterna ska värka (verka?)
så blir soffhäng.
Nåt som alla hemmavarande gärna
hänger med på.




Hundar ja.
Nu är ön full av hundar, såna som är på besök.
Full av, är väl en överdrift. Men vi träffar ganska många
nya varianter varje gång vi går våra promenader. 
Resten av säsongen, så att säga, så är det bara
de som vi känner, vi vet vilka dom är...
Lillis o jag.

Många småhundar med äldre hussar o mattar.
De brukar vara väldigt "katiga" och aggresiva 
när de ser Lilleman, som brukar vifta lite långsamt,
lite osäkert, med sin låga svans...
han är van att möta hundar som han känner och
de brukar vara positivt inställda till honom.

Han visar alla tecken på unghund, låg rang och
icke-aggresivitet på sitt kroppspråk.
De här mindre hundarna (stora hundar ägs ofta av
folk som vet vad dom har i snöret, s a s)
beter sig så att jag skulle skämmas ihjäl, kan jag säga.
Jag skulle ta upp dom i nackskinnet och läsa lusen av dom
och visa vem som bestämmer...som matte alltså.

Men det märkligaste, eller kanske inte, 
är att de här mattarna och hussarna blänger ogillande
på Lillis o mig, som om vi vore blå-busar.
Visst ser vi väl farliga ut?
Den fån-snälla dår-hunden
och den skrangliga tanten....hahaha

Mest synd tycker jag om den mamma vi mötte, som
tog upp sitt lilla (typ tre år) barn på armen
och vettskrämt nästan klättrade upp på klipporna
av rädsla för oss. Ännu en hundrädd generation skapas 
på detta sätt.
Jag förstår henne. Hade det varit en orm, hade jag
nog tagit upp Lillis (30 kg) på armen 
och klättrat upp också...

Vad gjorde Lillis då?
han gick och nosade i gräset på andra sidan gatan...
Vad trodde ni? hoppade på henne o nafsade i ansiktet, va?
Jo erkänn, visst trodde ni det liiiite..

Nåt som jag också har noterat:
Ön har väldigt ont om ställen att slänga skräp. Och de
få skräpkorgarna som finns är placerade ganska
tätt. På de vanligaste hundprommisvägarna 
finns inget alls att slänga i, om man nu 
inte slänger i en privat soptunna vill säga. No-no på det...

Vi som bor här får släpa på våra fyllda
(oftast) svarta små påsar långväga. 
Men de här småhundsägarna.
Hur gör dom? Har dom sina påsar i fickan? 
Fyllda med älsklingens "guld"?
Nej...
Dom ser vi sen... liggande som små "smycken"
på gatan och vid vägrenen. Så små och obetydliga
behövs väl inte plockas upp? Eller?
Nere i samhället så finns det små söta
skyltar på de få gräsplättar som finns,
Där det står No! och en bajjande hund...
Jag förstår husägarna...
Fy för de som inte kan ta upp efter sin hund.

Ingen påse?
Då får man göra som jag gjorde igår.
Hade sovit en stund på dagen, ont o eländigt, 
men if you gotta go, you gotta go,,,
vovven ska ut,
så jag drog på mig en tröja (alldeles för tunn märkte jag sen)
och drog haltande iväg nerför berget. Upptäckte ganska snart, då jag ser att Lilleman
ser "nödig" ut, att jag glömt ta med en påse.
Har påsar i alla kläder utom just denna, som ändå var för tunn...
Gaaah, orka gå hem igen...
Så jag gick in på kyrkogården, letade i soptunnan och hittade en praktisk
liten (tom, såklart) plastpåse som gick att använda.
Nöden har ingen lag,,, 
Aldrig jag skulle låta Lillemans smycken storlek Mount Everest
ligga kvar i naturen. Over-my-dead-body så att säga.

Mycket sk*t-snack idag, eller hur?
Ha en fin onsdag. Ondsdag höll jag på att skriva..hahaha.. 

4 kommentarer:

  1. Ja det var mycket skitsnack, men vettigt skitsnack, tycker jag!!! Vi blev bortkörda (nästan) från vår egen lilla badplats av "utbölingar" som deklarerade att våra flickor är hundrädda! Till saken hör att hundar får bada där. Julie sprang omkring i vattnet och nosade i gräset en bit från flickorna! Jag tror det var pappan som var mest rädd. Hoppas det går över i stålhöften! Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
  2. Det var ingen dålig historia , ett helt kåseri, Du var duktig med det tycker jag.
    Men visst kan det vara jobbigt om det bliver för många, och om alla inte har pli på sina hundar.
    Där vi bor, får man bada med sin hund under uppsikt.
    kramar från Hajan

    SvaraRadera
  3. Ja det är svårt med hundar. Jag älskar sådana som dig som har pli på din hund då har jag inga problem med hundar, tyvärr finns det massor av människor som inte har den minsta pli på sina hundar, inte lika kul... Kram

    SvaraRadera
  4. Avigsidan på sommaren, känner jag oxå igen....men här har vi ju en som inte är lugn när man möter andra hundar, väldans tuff den här tyvärr så nu har vi alltid med oss korv ut i fickan och det underlättar, för en labbe är en labbe och korv går inte att motstå :) ha en fin dag, har huset fullt av hantverkare igen, kram

    SvaraRadera