lördag 17 augusti 2013

Energi, ström åt ett håll...


Som ni säkert också vet, så består livet inte bara av
guld och gröna skogar, frisk luft och stinna plånböcker.
Det kommer saker hela tiden som gör att man får
omprioritera, omvärdera, omarbeta, och tänka i nya banor,
och ibland att försöka glömma, gå vidare, tänka
på annat eller strunta i det,,, och ibland t o m välja
bort både saker och personer.
Tänka efter att orkar jag ge mer energi på detta?

Man har människor omkring sig som inte heller mår
så bra ibland. Har jag kraft att ge?

för två veckor sen: krossad under glasbord
nu: på gång igen...


Tillbaks, då, säger ni, får du inget tillbaks?
Ärligt talat:
Näe, det känns inte så ibland.

Jag är den man ringer när allt går åt pipsvängen.
Jag är den som ordnar o fixar.
Jag är den som har koll på allt.
Jag är den som har koll på allt annat också...
Jag tjatar, bönar och ber, jag kommer med råd
och jag tar reda på saker...

Oftast struntar alla i vad jag säger...

vadvardetjagsa...
det är min ständiga litania, det...





Mycket av detta är "rester" från de många åren som
familjehem/fosterhem- "våra" barn har lämnat vårt hus,
men inte vår familj och våra hjärtan. Då blir det så.
Om jag inte hade brytt mig, så skulle allt varit
så mycket lättare...

Därför är det med delade känslor jag läser att fd fosterbarn nu
försöker få ersättning från staten för att de blivit dåligt behandlade.
Ena historien värre än den andra målas upp i tidningarna.
Ja det har säkert inte varit en dans på rosor för någon,
som av någon anledning varit omhändertagna av samhället.

Men allt det här att staten ber omhändertagna barn om ursäkt,
ger oss familjehem en käftsmäll. Läs om detta här

Fosterhem=skit-hem=våld=missförhållanden=våldtäkt=ingen mat= osv...

Vi släpade "våra" ungar på semestrar runt hela Europa, till Florida
och Disney World, de fick ägna sig åt den sport de ville (fotboll,
friidrott o ridning), vi torkade deras tårar och skyddade dem så gott
vi kunde från vad som nu kunde skada dem...

Det, och kärlek och omtanke, stöd och uppmuntran, vad mer kan man göra?
Jo jag glömde skriva att dom faktiskt fick mat också...

Och ni som tror att man tjänar massor på att ha fosterbarn,,, kolla upp vad
man får i "lön" för 24 timmar/dygn i 365 dagar/år utan semester el avlastning.
Kontakt med, och ständiga besök av socialtjänst, den"riktiga familjen"
och skolan ingår också...



4 kommentarer:

  1. Något säger mig att ni har varit en helt fantastisk fosterfamilj åt trasiga barn och ungdomar. Ni har gjort en fantastisk insats, tro inget annat! Men det är ju alltid så, de som är missnöjda de hörs. Det är mer intressant att dra upp negativa upplevelser i medier och det är lättare att skapa diskussioner kring barn som har farit illa, än de som faktiskt har haft det bra.

    Massor med kramar till dig!

    SvaraRadera
  2. Du och din man ska ha en eloge för vad ni har uträttat! Beundrar verkligen de som orkar ta hand om andras barn och behandlar dem som sina egna. Ni är guld värda för dessa barn! Och att du fortfarande bryr dej när de nu är vuxna, det visar ditt goda hjärta. Miljoner kramar till dej! Finas mammis

    SvaraRadera
  3. Ja det är så typiskt att de som skött sig illa ska kasta mörker över dem som skött sig bra! För det är ju verkligen underbart med människor som ni, som tagit dessa barn under era vingar med allt jobb, pengar och känslor det innebär! Håller med föregående "talare" och uppmanar dig och gubben din att sträcka på er. "Era" barn är lyckligt lottade! Stor kram!

    SvaraRadera
  4. Du och husse har hjärtan av guld!! Jag beundrar er som gjort detta och alla andra familjer som gör detta....

    Jag överlevde båtturen på "Lasse Dahlqvist" igår men det gungade en hel del och regnet vräkte ner! God mat!
    Lite sjösjuk, inte visste jag att om man har en bra balans så har man lättare för att bli sjösjuk, det sa "kaptenen" i baren till mig!
    Kanske därför jag aldrig hade stödhjul när jag lärde mig cykla eller kanske var det envisheten redan där hehe

    Kram Sandra

    SvaraRadera