måndag 25 november 2013

En magisk helg på gården

Helgen på gården blev helt magisk! Ni som följt mig genom åren, vet ju att jag inte är nån vän av snö, vinter, jul, advent och sånt. Jag är höstmänniskan som gärna vill ha halvvarmt, halvkallt och halvdåligt väder. Typ.

Men när vi närmade oss Falbygden i fredags kväll, så insåg vi att vi säkert kommer att få se lite snö.
På ön hade jag bara sett några vilsekomna snöflingor i luften, frusna vattenpölar och nån minus.
När vi kom allt närmare, så växte snödrivorna i strålkastarskenet...
Och när vi svängde ner för backen mot gården, med det fullastade Kapet på släp, så utbrast jag: Herreje, vilken tur att vi åker åt rätt håll! Va mycke snö!!!
Att åka nerför backen var ingen match. Uppför hade varit helt omöjligt! Sommardäck på ekipaget...

Våra underbara grannar hade skottat på parkeringen innanför grindstolparna, som tur var, så vi kunde ställa bilen o Kapet där. Vi lastade ur det allra nödvändigaste (släpar alltid kylväska med kylskåpets innehåll bort o fram varje gång).

In i de nyfixade hallen, å så fint det blev när vi byggde in den fula trappan, och snabbt höja värmen. Upp med alla grejorna i kylen, på med Gårdsutstyrseln (termotights, ulltofflor och stickad tröja) och så en djup suck av välmående. Äntligen helg!

Eftersom klockan var ganska mycket, så satte vi oss vid köksön, tände några ljus och planerade helgen. (vi skriver lista på vad som ska göras, för att det är så trevligt att stryka saker när dom är gjorda). Sen kröp vi till kojs för att stiga upp väldigt tidigt lördag morgon. Det är så skönt att gå upp tidigt, tidigt och äta frukost.

Då såg vi verkligen hur det såg ut!

I Lilla Stallet har vi nåt som vi kallar Omlastningen. Det är ett rum där kartonger och kassar o sånt hamnar, innan det sorteras och packas upp inne i bostadshuset eller i någon av de andra byggnaderna.

Varje helg kommer ett lass från ön, och jag är ju så himla redig att jag skriver på kartongerna vad de innehåller, och vart de ska... Låter bra i teorin, funkar sisådär i praktiken, hihi...

Lilla stallet. Spår efter skottkärran,,, jag håller på att köra in grejor från omlastningen...

skulle nog klippt ner denna busken innan snön kom...

växthuset skymtar där borta... Lilleman-spår---

vad mysigt det är när det lyser på gården igen

det syns att det är en rullstensås...

Vad vi gjorde sen? Ja det får ni läsa om imorgon, tror jag... Det handlar om pellets, däck och snö, igen.

7 kommentarer:

  1. Visst är lantlivet mysigt! Er flytt verkar välorganiserad med omlastningsrum :) Här har vi inte fått en endaste snöflinga! Men det är jag inte ledsen för, när den kommer hit brukar det bli med besked!
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
  2. Tänk att ni flyttade "hem" igen och vilken tur att hemmet fanns kvar!
    Det verkade ändå som om du trivdes rätt ok på ön...............men jag förstår dig.
    Det är inte lätt att bryta upp.
    Jag kan fortfarande längta tillbaka till vårt lilla radhus, där vi hade det så mysigt...............

    Här har vi ingen snö alls, sol och klarblå himmel även idag och nästan lite vårkänsla i luften.

    Ha det fint min vän,
    Kramar Anneli

    SvaraRadera
  3. Åh vad mysigt! Vad härligt att ni är så glada över att återvända. Verkar vara ett riktigt paradis, den där gården! Märks det att Lilleman är glad över att återvända också? Kram!

    SvaraRadera
  4. Ååå, nu låter det glatt om dig! Så skönt! Och vackert, jag tycker det! Det kommer att bli bra det här!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  5. Vilka ljuvliga bilder!
    Kram /Maria

    SvaraRadera
  6. wooow vad snö!!! vilken kontrast mot kusten! idag har det varit ett strålande väder annars är det nästan goare med nö och minus är vind och plusgrader, ännu värre med vind och minus grader!
    Jag la lille N i vagnen idag och tog mig en rejäl runda... alldeles rosig om kinderna efter det och lite mör i kroppen, härlig känsla! sen blev jag irriterad på kaminen, grrrrr den kan banne mig göra mig galen och på dåligt humör... skiten tog sig inte... skam den som ger sig och troligtvis har varit en pyroman i tidigare liv! Nu är det varmt och gott och elden håller jag fortfarande i liv!!!

    Kram Sandra

    SvaraRadera