torsdag 21 november 2013

Som en lååååång semester...

Ni känner säkert igen känslan? Den man har när man är iväg på en sån där semesterresa långt bort, kanske till främmande land. Man är hänförd, man känner sig härligt avslappnad, lite så där kanske nyvaken och ljuset, ljuden och dofterna är annorlunda.

Man går omkring med ett saligt leende på mornarna, när man vaknat upp och inser att man är på bästa semesterplatsen, och man har långt långt kvar tills man ska packa väskan och bege sig hemåt igen. Man tänker inte ens på det, man har packat upp allt och hängt in i garderober och lådor och väskan ligger gömd långt under sängen...

Kanske äter man lite annorlunda än man brukar, man testar nya rätter, nya måltider, nya drycker och så hittar man ett nytt sätt att motionera. Promenader kanske. Eller nåt annat spännande och nytt, som gör att man tänker att "oj vad jag mår bra!".

Sen när det gått några veckor (eller dagar...) så börjar man tänka lite på det därhemma. Man börjar fundera lite på att kanske skulle man ta och göra om i köket/rummet/fönstren/trädgården? Bland de märkliga växterna som finns på semesterorten hittar man favoriter som kanske, kanske skulle passa hemma i trädgården, den där trädgården som så länge varit försummad där hemma...

Ja ni kanske känner igen det där? Det tillfällena då semesterkänslan överskuggas av det där hemma. Att man börjar längta hem lite... lite,... Att visst är det underbart med semestern, havet, dofterna, maten ja allt det som man inte har så mycket av hemma...

Men att hemma är ändå hemma...



Det är så det är
Vi liksom kände att detta, här på ön, är ett underbart, fantastiskt ställe, men ändå inte vårt HEM. Vårt hem är den där gamla gården som vi var så himla nära att sälja, så nära så nära...

Den där gården som vi har bott i över tjugo år, som vi har upplevt så mycket i...  vi höll på att verkligen "göra bort oss",,,  tanken på att någon annan skulle bo där kändes overklig.

Men nu så! Besluten är tagna. Vi återvänder! Och nu är halva vårt hem redan tillbaks på gården igen. Och resten följer efter,,,,


Ett privilegium, det att kunna testa på nåt nytt, som att flytta iväg och känna sig för lite... och att kunna komma hem igen.

5 kommentarer:

  1. Jag tycker ni har varit modiga. Modiga som flyttade iväg och prövade något nytt: Modiga som erkände för er själva och för hela bloggvärlden att "borta bra men hemma bäst"! Lycka till på gården igen! Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
  2. Härlig känsla! Då vet man att nu blir det så här, nu krånglar vi inte mer, nu är vi hemma. På gården alltså. Man ska göra som man själv vill och känner och inte som man tror att andra kan tycka. Bra handlat!
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Härligt att ni ändå testat och skönt att veta var man hör hemma ;) :)
    Kan tänka mig att det kan bli så där, vi kommer nog sälja vårt hus när alla barnen flyttat hemifrån, och köpa oss lägenhet inne i Uppsala, men nog är jag lite rädd att jag kommer sakna att bo i hus… Hoppas det blir pengar över till en sommarstuga ;)
    Underbara bilder!
    Kram /Maria

    SvaraRadera
  4. Oj!!! Men härligt att följa hjärtats röst!

    SvaraRadera
  5. Åh jag ryser! Så fint du skriver, och så sant! Så himla bra att ni lyssnade till era känslor. Det är inte alla som gör det utan trycker ner dem, sväljer dem som taggtrådsbollar som river dem i magen. Som aldrig kommer ut i andra änden utan ligger där och skaver i all oändlighet. Det är så himla dumt! Jag är så glad för er skull att ni hann ändra er innan ni sålde gården - det är mycket bättre att ändra sig medan man fortfarande kan! Kram och ha en fin helg!

    SvaraRadera