onsdag 27 november 2013

"Varför berättade du inte det roliga?"

-Varför berättade du inte roliga saker, frågade husse när jag läst upp mina senaste blogginlägg för honom efter middagen. (han lyssnar bäst då, mätt o nöjd...)

Ok då, Så här var det:

Som sagt, det hade lagt sig en del snö på gården när vi kom dit i fredags. Vi hade ett full-lastat Kapet (hästtransport) med på släp, och allt skulle lastas ur i Omlastningen, som finns i byggnaden som innehåller även Lilla Stallet, vedbon och uterummet.

För att ta sig ner dit så var vi tvungna att åka genom grindstolparna, förbi ridbanan och en bit till. Helt omöjligt med sommarhjul på ekipaget--- vi blev fast halvvägs knappt. Vi och vi,,, jag var inne och gjorde nåt viktigt (minns inte vad, men viktigt var det) så husse tog ekipaget och "laddade" i snön tills det tog stopp.

Hörde ända in i huset vinandet från däck som spann ner i marken,,, ja ni vet nog hur det låter när man kör fast och gasar som en idiot... (f´låt husse) för att kunna röra sig framåt.

Men att stanna där halvvägs, och köra grejorna på pirra eller skottkärra i snön,,, nej det går icke.
Så husse hämtade traktorn!

Han skulle dra hela långa ekipaget: traktor-bil-hästtransport fram till Omlastningen. Sen, efter att vi lastat av, skulle han dra runt hela alltet, med tom transport, tillbaks till parkeringen. Sagt o gjort!

Jag satte mig vid ratten och rattade tills vi hamnade rätt för dörren för Omlastingen. Sen tömde vi Kapet, och så var det dags att vända hela alltet. Det betydde att vi var tvungna att köra runt en stor vända på baksidan av lagårn, för man vänder inte på en femöring med de här, inte.

Jag sa till husse, att det här går ju utmärkt! Sa till honom att "jag tutar om det strular" och jag kom ihåg att vrida på tändningen och starta så att jag skulle kunna ratta o bromsa ordentligt (ni har nog märkt att det är ur-tungt utan tändning...) Lilleman fick sitta i baksätet den här gången, inte i bak, och han var mycket nöjd med detta. Husse drog på med traktorn, och vi harvade runt i sakta mak- jag tog ut vändningarna ordentligt och vi gled runt lugnt o fint på baksidan av lagårn, där det var nästan en dm snö.

Så hände det! Plötsligt lossnade linan, och husse fortsätter i sakta mak med sin puttrande traktor, medans jag och ekipaget bil-Kapet står där helt ensamma ute på gärdet...
Jag tutar! Och tutar!
Han fortsätter i godan ro (han är ju lite lomhörd, selektivt hörande kallar jag det)
Jag fortsätter tuta hej vilt! Han pinnar på lugnt o fint, och jag ser honom försvinna bortåt Lilla Stallet, helt förvissad om att jag hänger med.

Så vänder han sig om för att kolla att jag "går igenom grindstolparna" och upptäcker mig då, långt borta, vilt flaxande med armar och tutande! Ja bilen tutade, då alltså... jag svor mest.

Husse, han bröt ihop av skratt! Det måste ha sett väldans roligt ut... Så vände han traktorn och vi fick fast linan ännu en gång och jag kunde dras i säkerhet på gårdsplanen. Sen bytte han till vinterhjul på hela ekipaget.

Var det roligt? Ja husse tyckte det. Jag gillar inte de här äventyren när jag ska vara med och köra o greja o ha mig.

Ännu ett exempel på det, är när snöbladet skulle tas ur Kapet. Det var stort, tungt o eländigt att få in där (jag satt i bilen och gjorde nåt viktigt medans husse lastade in det, minns jag nu...) och hur få ut det? Jag kom som vanligt med en massa förslag på säkerhetsåtgärder innan bladet skulle tas ut. (extra stödben på hästtransporten mm mm mm mm). Då sa husse: -Kan du gå in och hämta bilnyckeln? Sagt och gjort, man är ju hjälpsam. När jag kom ut, en halv minut senare, hade han dragit ut bladet med traktorn redan.

Så mycket för goda råd... han har kommit på att det ofta blir bättre om jag är ur vägen.

Så här fint är det vid Östersidans Färjeläge i Fiskebäckskil vid 16-tiden... då husse kommer med färjan från Lysekil.






9 kommentarer:

  1. Hahhahaaa jag det var roligt! Hehhee jag önskar jag hade varit där och sett det! Fast så bra som du berättar ser man det framför sig väl ändå. Hihi! Man kan ha mycket kul du! Hahha det får mig att tänka på en julafton när min pappa precis kommit in från snöskottning för att fika och det ringde på dörren. Det var en kille som kört i diket. Snäll som han är gick min pappa ut igen och skulle ta traktorn och hjälpa honom upp. Och körde i diket han också! Snön hade blåst över vägen och ingen visste var vägen var för plogen hade väl kört fel han också. Jag tog ut hunden för att se hur det gick med det hela och förväntade mig nästan att se en sur pappa i traktorn men han var så glad så! Lite äventyr har väl aldrig skadat någon, antar jag! :-) kram!

    SvaraRadera
  2. Ni verkar ha väldigt roligt där på gården, det händer liksom lite mer saker och jag tycker det låter roligt, det är sånt där som man borde filma. jag ser nästan husse sitta där och vissla i godan ro medan han körde förvissad om påhänget......
    KRamar

    SvaraRadera
  3. Hahahahahaha jag skrattar, det där var roligt! Jag skulle nog vara som Husse, den som står och skrattar åt det hehe
    men jag gissar att du skrattar åt det idag :-)
    Låter som ni kommer få det bra på gården!!
    kram Sandra

    SvaraRadera
  4. hahaha… ja varför berättade du inte det där roliga??? =) tänker lite på Långben, som tappar husvagnen där på julafton ;)
    Känner igen mig i såna där historier, det ska bara funka, punkt slut ;)
    Det är ändå härligt med såna här upplevelser- efteråt. Man har saker att minnas och skratta åt tillsammans =)
    Kram på dig!
    /Maria

    SvaraRadera
  5. Ja lite roligt var det ha ha mitt i eländet
    ha en fin advent
    kram Rosa

    SvaraRadera
  6. Åh, tack! Nja så där attans svårt var det inte, men man ska ju få tummen ur och komma igång. Och ha tålamod att vänta på att alla färglager ska torka osv... ett projekt som alltså tar längre tid än man vill att det ska göra;-)
    Men hoppla hoppla! Här händer det grejjer ser jag! Märker att det var ett tag sedan jag var här senast (har haft alldeles för mycket att göra på sistone).
    Vad kul att ni ska tillbaka till gården! Som jag skrev till dig när ni flyttade till ön, så kändes det väldigt främmande att göra den resan. Men du och jag är ju också i så olika faser av livet, och när våra barn är utflugna vet man ju aldrig vad för idéer som mannen och jag får ;-)
    Vem vet, ni kanske köper ett litet torp på kusten så småningom, och får det bästa av två världar? :-)
    Fin helg till dig, kram

    SvaraRadera
  7. Härlig berättelse du berättar, kul att husse ville att du skulle ta med den! Jag har också suttit i bil som bogserats och linan har lossnat, men då har det alltid varit mitt fel!!!
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihihi kan tänka mig det hihihi!

      Radera
  8. Vilka äventyr på landet!
    Har det varit snö hos er där ute i falbygden.
    Här har vi nått stort på gång kanske eller så får vi väl bo kvar;)
    Kram Anette

    SvaraRadera