måndag 16 december 2013

Ont i hela jag...

Nu märks det minsann att man inte är pur-ung längre. De här intensiva veckorna med att packa, bära, köra, bära, packa upp bohaget har minsann tagit på både kropp o själ.

En sak är klar: Hade jag inte gått ner alla de där kilona så hade jag inte orkat detta. Att släpa på alla de där kilona, som man inte ens orkar lyfta nu ens, ja inte ens hälften orkar jag bära på... Hur i hela friden klarade man att röra sig? Nej det gjorde man inte... man orkade inte nåt. Man orkade ta sig kortast möjliga sträcka, och man hade ont. Man mådde sk*t helt enkelt!

Nu har jag också ont, i hela kroppen. Men det beror på att jag packat, burit o hållit igång i flera veckor (vi har kört åtta vändor med Kapet,... hur många utan Kapet vet jag inte...) Och att jag gått och gått med Lilleman på ön, och dessutom varit på Step-Up/styrketräning varje vecka.

Det är liksom rättfärdigt "ont". Det är nyttigt ont, typ. Snart är allt på plats på gården. Sängarna var för dj* att få ut i Kapet, och sen in på gården. Men det blev färdigt i alla fall, så vi kunde sova den rättfärdiges sömn i våra härliga sängar. Snabb-bilder i mörkret...

hallmöbeln fick plats i sovrummet nu...

till höger skymtar Lillemans fåtölj...så nöjd han blev.
Nu ska jag bara hitta gardiner som passar...
Det är lite lustigt, för trots att det inte var mer än drygt ett år sen som det såg ut ungefär så här (klick), så är känslan helt annorlunda. Men det är ju inte huset som ändrat sig, utan det måste vara jag själv... eller?

Nu är det bara några dagar kvar för mig här på ön. Möblemanget består av soffa, soffbord, en liten byrå med en pytteliten TV, skrivbordet och de två stolarna... och en uppblåsbar madrass som vi sover på. Min iMac...
Tur man har den. Och lite handarbete. Och lite kvar att packa. Och skåp att städa ur. Lilleman han sover i soffan, han, trött efter helgen på gården. Där det händer saker hela tiden. Bl a så får man följa med husse ut och såga ner massor av granris att lägga nedanför ytter-trappan. Ska försöka komma ihåg att visa er... och vi har inte gjort en Ernst-fälla. Dvs knytit snören för att hålla ihop, som man kan fastna med tårna i och ramla raklång över... utan vi gör på det gamla vanliga sättet---flätar i...typ. Får väl se om nån står på öronen där sen...

Nu väntar väl snart en hund-promenad i spöregn och blåst... tar korta vändan och passar också på att gå till affären...brrrr...


5 kommentarer:

  1. Hej!
    Så skönt då har ni kanske flyttat klart till jul. Jag tog korten i måndags förra veckan och nu har vi bara lite fläckar av snö om det inte har försvunnit under natten. Fniss!
    Ha en fin början på veckan och arbeta inte ihjäl dig!
    Kram Anette

    SvaraRadera
  2. Det låter som om du verkligen har landat. Har jag rätt? Jag hoppas det, det är så mycket energi och glädje i dina inlägg igen. Måste kommentera, ovanför sängen, på bilden där för ett år sen ungefär har du en bild på Audrey Hepburn - det är den bilden där hon och jag var så lika så folk tog fel. Alltså, det var när jag var ung och fortfarande inte hade börjat bleka håret, vi var så lika så till och med jag såg likheten. Nu finns inte ett spår av likhet kvar, det vill jag liksom påpeka. Det är bara den bilden.
    Nä, inte snubbla på granris!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  3. Hej! Här har det hänt grejer. jag är inte med i allt som sker längre. Men förstår att ni flyttar tillbaka., Till samma gård? Oj, mkt känslor kan jag tro och mkt tankar hit och dit.
    Hoppas ni landar och kommer till rätta och får en riktigt skön jul . Kram Marie

    SvaraRadera
  4. Förstår att ni flyttar, du skriver nästan alltid om blåst och regn, hit hinner regnet oftast inte komma när det kommer västerifrån. Värre är det när lågtrycken kommer från Polen med ostliga vindar! Förstår att du är öm i kroppen! Här snuddar regnet oss idag enligt radarbilden! Sov gott på luftmadrassen de sista nätterna½ Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
  5. Jisses hur har ni fått plats med Gården på ön??? var det inte mindre boyta på ön ;-)
    hjälp vad saker man samlar på sig, ja man har allt mer än vad man tror! haha en gång i singellivet så trodde jag att jag kunde packa i 10 lådor jag tror än idag att sakern på något sätt förökade sig när jag låste dörren jag är helt säker på det!!!
    Förstår att det känns i kroppen, men skönt att du är så tränad efter alla promenade rpå ön och step passen!!
    Jomen två kannor kan jag nog överleva på ;-)

    kram Sandra

    SvaraRadera