onsdag 27 november 2013

"Varför berättade du inte det roliga?"

-Varför berättade du inte roliga saker, frågade husse när jag läst upp mina senaste blogginlägg för honom efter middagen. (han lyssnar bäst då, mätt o nöjd...)

Ok då, Så här var det:

Som sagt, det hade lagt sig en del snö på gården när vi kom dit i fredags. Vi hade ett full-lastat Kapet (hästtransport) med på släp, och allt skulle lastas ur i Omlastningen, som finns i byggnaden som innehåller även Lilla Stallet, vedbon och uterummet.

För att ta sig ner dit så var vi tvungna att åka genom grindstolparna, förbi ridbanan och en bit till. Helt omöjligt med sommarhjul på ekipaget--- vi blev fast halvvägs knappt. Vi och vi,,, jag var inne och gjorde nåt viktigt (minns inte vad, men viktigt var det) så husse tog ekipaget och "laddade" i snön tills det tog stopp.

Hörde ända in i huset vinandet från däck som spann ner i marken,,, ja ni vet nog hur det låter när man kör fast och gasar som en idiot... (f´låt husse) för att kunna röra sig framåt.

Men att stanna där halvvägs, och köra grejorna på pirra eller skottkärra i snön,,, nej det går icke.
Så husse hämtade traktorn!

Han skulle dra hela långa ekipaget: traktor-bil-hästtransport fram till Omlastningen. Sen, efter att vi lastat av, skulle han dra runt hela alltet, med tom transport, tillbaks till parkeringen. Sagt o gjort!

Jag satte mig vid ratten och rattade tills vi hamnade rätt för dörren för Omlastingen. Sen tömde vi Kapet, och så var det dags att vända hela alltet. Det betydde att vi var tvungna att köra runt en stor vända på baksidan av lagårn, för man vänder inte på en femöring med de här, inte.

Jag sa till husse, att det här går ju utmärkt! Sa till honom att "jag tutar om det strular" och jag kom ihåg att vrida på tändningen och starta så att jag skulle kunna ratta o bromsa ordentligt (ni har nog märkt att det är ur-tungt utan tändning...) Lilleman fick sitta i baksätet den här gången, inte i bak, och han var mycket nöjd med detta. Husse drog på med traktorn, och vi harvade runt i sakta mak- jag tog ut vändningarna ordentligt och vi gled runt lugnt o fint på baksidan av lagårn, där det var nästan en dm snö.

Så hände det! Plötsligt lossnade linan, och husse fortsätter i sakta mak med sin puttrande traktor, medans jag och ekipaget bil-Kapet står där helt ensamma ute på gärdet...
Jag tutar! Och tutar!
Han fortsätter i godan ro (han är ju lite lomhörd, selektivt hörande kallar jag det)
Jag fortsätter tuta hej vilt! Han pinnar på lugnt o fint, och jag ser honom försvinna bortåt Lilla Stallet, helt förvissad om att jag hänger med.

Så vänder han sig om för att kolla att jag "går igenom grindstolparna" och upptäcker mig då, långt borta, vilt flaxande med armar och tutande! Ja bilen tutade, då alltså... jag svor mest.

Husse, han bröt ihop av skratt! Det måste ha sett väldans roligt ut... Så vände han traktorn och vi fick fast linan ännu en gång och jag kunde dras i säkerhet på gårdsplanen. Sen bytte han till vinterhjul på hela ekipaget.

Var det roligt? Ja husse tyckte det. Jag gillar inte de här äventyren när jag ska vara med och köra o greja o ha mig.

Ännu ett exempel på det, är när snöbladet skulle tas ur Kapet. Det var stort, tungt o eländigt att få in där (jag satt i bilen och gjorde nåt viktigt medans husse lastade in det, minns jag nu...) och hur få ut det? Jag kom som vanligt med en massa förslag på säkerhetsåtgärder innan bladet skulle tas ut. (extra stödben på hästtransporten mm mm mm mm). Då sa husse: -Kan du gå in och hämta bilnyckeln? Sagt och gjort, man är ju hjälpsam. När jag kom ut, en halv minut senare, hade han dragit ut bladet med traktorn redan.

Så mycket för goda råd... han har kommit på att det ofta blir bättre om jag är ur vägen.

Så här fint är det vid Östersidans Färjeläge i Fiskebäckskil vid 16-tiden... då husse kommer med färjan från Lysekil.






tisdag 26 november 2013

Pellets, snöblad och kraft i arm

Helgen som var ja, på gården, där fick man bekänna färg. Visa vad man gick för, visa att träningen gett resultat.

Jösses vad man känner sig stark när man flyttar en 170 kg tung pelletskamin på två personer med ett styck pirra/kärra.
här ser ni lite av salen, som ska renoveras till jul... med uddamöbler o gammal tapet

Pelletskaminen, det var den vi hämtade i Stockholm då vi precis köpt Kapet, den har stått i salen och väntat på att få komma på plats i sovrummet.
Där har tidigare stått en rörspis, se inlägg om den här  (det fattas visst en bild,,,hmmm). Och så satte vi dit en braskamin av äldre modell som vi fick inhandla snabbt på Blocket för att ha nåt att elda i så länge, tills vi bestämt vad vi ville ha.



En pelletskamin har vi funderat på länge och till slut hittade vi en, på Blocket givetvis... Det är en Extraflame Ecologica länk till deras hemsida här och vi fick tag på en i ljusbeige med de snygga keramiksidorna.



Nu ska den på plats här i sovrummet, och det ska bli så spännande att se (och känna, såklart) hur den fungerar. Tanken är att den ska kunna ställas in för svalare temp nattetid och kunna brinna i ett dygn el nåt sånt. Slippa lägga i ved hela tiden,,, Men som sagt, det får vi se hur det blev.


Är i alla fall nöjd med de keramikplattor som vi lagt tidigare,  och det rör som går ner under grunden för att få in friskluft (den "drar" mycket luft den här) och det rör som ska upp till skorstenen. Väggen bakom är klädd med sk Minerit, som är eldsäkert. Braskaminens rör är alldeles för tjocka, (det svarta som kommer ner och har en plastpåse på sig..) så det ska på mindre rör här istället. Här har tidigare stått en tung rörkamin, så under grunden ligger stora bautastenar precis här under. Så man behöver inte vara orolig att pelletskaminen försvinner ner, under...

Det är stor skillnad på rökgaserna. En braskamins rökgaser är över 300 grader varma, en pelletskamin är ca 125 grader. Det gör att vi kanske måste förminska skorstensröret för att inte få kondens. Men enl sotaren ( ja man ska helst ha en specialist som kollar innan man ställer in en sån här) så ska vi köra en säsong och kolla hur det funkar först.

Braskaminen (något lättare än pelletskaminen) körde vi också ut på pirran, två personer starka, och lastade det på traktorskopan och körde iväg den till lagårn,,, f v b sen till en granne som ska ha den...

Så fick husse också sitt efterlängtade snöblad. Fick ju tag på ett i grannbyn, men det var såklart sålt. Däremot hade fanns där ett annat. Ett ännu bättre, med en sk is-riv. Så det släpade vi in i Kapet och körde hem. Nu kan alltså husse riva bort is och sen skrapa bort med bladet, som var stort, kraftigt och bra. Nu har vi alltså ammunition mot den eländiga isbana som brukar bli på parkeringen framåt våren, då det börjar smälta o frysa om vartannat. Detgårbradethär...

måndag 25 november 2013

En magisk helg på gården

Helgen på gården blev helt magisk! Ni som följt mig genom åren, vet ju att jag inte är nån vän av snö, vinter, jul, advent och sånt. Jag är höstmänniskan som gärna vill ha halvvarmt, halvkallt och halvdåligt väder. Typ.

Men när vi närmade oss Falbygden i fredags kväll, så insåg vi att vi säkert kommer att få se lite snö.
På ön hade jag bara sett några vilsekomna snöflingor i luften, frusna vattenpölar och nån minus.
När vi kom allt närmare, så växte snödrivorna i strålkastarskenet...
Och när vi svängde ner för backen mot gården, med det fullastade Kapet på släp, så utbrast jag: Herreje, vilken tur att vi åker åt rätt håll! Va mycke snö!!!
Att åka nerför backen var ingen match. Uppför hade varit helt omöjligt! Sommardäck på ekipaget...

Våra underbara grannar hade skottat på parkeringen innanför grindstolparna, som tur var, så vi kunde ställa bilen o Kapet där. Vi lastade ur det allra nödvändigaste (släpar alltid kylväska med kylskåpets innehåll bort o fram varje gång).

In i de nyfixade hallen, å så fint det blev när vi byggde in den fula trappan, och snabbt höja värmen. Upp med alla grejorna i kylen, på med Gårdsutstyrseln (termotights, ulltofflor och stickad tröja) och så en djup suck av välmående. Äntligen helg!

Eftersom klockan var ganska mycket, så satte vi oss vid köksön, tände några ljus och planerade helgen. (vi skriver lista på vad som ska göras, för att det är så trevligt att stryka saker när dom är gjorda). Sen kröp vi till kojs för att stiga upp väldigt tidigt lördag morgon. Det är så skönt att gå upp tidigt, tidigt och äta frukost.

Då såg vi verkligen hur det såg ut!

I Lilla Stallet har vi nåt som vi kallar Omlastningen. Det är ett rum där kartonger och kassar o sånt hamnar, innan det sorteras och packas upp inne i bostadshuset eller i någon av de andra byggnaderna.

Varje helg kommer ett lass från ön, och jag är ju så himla redig att jag skriver på kartongerna vad de innehåller, och vart de ska... Låter bra i teorin, funkar sisådär i praktiken, hihi...

Lilla stallet. Spår efter skottkärran,,, jag håller på att köra in grejor från omlastningen...

skulle nog klippt ner denna busken innan snön kom...

växthuset skymtar där borta... Lilleman-spår---

vad mysigt det är när det lyser på gården igen

det syns att det är en rullstensås...

Vad vi gjorde sen? Ja det får ni läsa om imorgon, tror jag... Det handlar om pellets, däck och snö, igen.

fredag 22 november 2013

Presenter till en karl... megajobb...

Om en månad fyller husse år. (alldeles innan jul, stackarn). Det där med presenter till en karl, hur svårt är inte det?

Frågade vid frukosten i morse (det var han själv som sa att "nu är det en månad kvar tills jag fyller...")
vad han önskade sig.

Svaret jag fick, mycket hjälpsamt, var att "det jag vill ha, det köper jag mig"... Hur räpigt är inte det, va? Precis som om jag inte skulle lyckas köpa nåt han gillar, då eller?

Som den där fina barnboken som han tjatat om i alla år, den som han läste o läste och älskade när han var liten. Som jag letade efter i antikvariat och på nätet och äntligen fick tag på för en hutlös summa (för en liten barnbok då alltså).

Blev han glad? Javadskajagsäga... mer lite så där besvärad... eller hur ska jag säga? Glad men... Nu var ju inte den där barnboken bara en skröna, nu var den ju verklig... Den packade jag ner bland alla andra böcker,,, den närsynta noshörningen...(Lägga ner så mycket energi...)

Sen kröp det fram här i morse att han önskade sig ett snöblad till traktorn, ett som sitter "bak-till". Det lät betydligt enklare, och mer lätthanterligt, bara söka på Blocket. Hittade ett i grannbyn, gårdens alltså- nära o bra, bara att hämta med Kapet. Hoppas det finns kvar... Klart mycket enklare än att söka på nätet efter en närsynt noshörning...

Jag har grunnat lite på hur jag ska fortsätta det här med bloggandet framöver. Och ja, ni ser ju hur det blir. Lite ditt o datt som vanligt. Och så fortsätter jag att skriva om mig och mitt liv, var det nu än är nånstans...

Bilder? Det får bli lite nytt från gården så länge...
hagarna är stora och härliga och spännande




torsdag 21 november 2013

Som en lååååång semester...

Ni känner säkert igen känslan? Den man har när man är iväg på en sån där semesterresa långt bort, kanske till främmande land. Man är hänförd, man känner sig härligt avslappnad, lite så där kanske nyvaken och ljuset, ljuden och dofterna är annorlunda.

Man går omkring med ett saligt leende på mornarna, när man vaknat upp och inser att man är på bästa semesterplatsen, och man har långt långt kvar tills man ska packa väskan och bege sig hemåt igen. Man tänker inte ens på det, man har packat upp allt och hängt in i garderober och lådor och väskan ligger gömd långt under sängen...

Kanske äter man lite annorlunda än man brukar, man testar nya rätter, nya måltider, nya drycker och så hittar man ett nytt sätt att motionera. Promenader kanske. Eller nåt annat spännande och nytt, som gör att man tänker att "oj vad jag mår bra!".

Sen när det gått några veckor (eller dagar...) så börjar man tänka lite på det därhemma. Man börjar fundera lite på att kanske skulle man ta och göra om i köket/rummet/fönstren/trädgården? Bland de märkliga växterna som finns på semesterorten hittar man favoriter som kanske, kanske skulle passa hemma i trädgården, den där trädgården som så länge varit försummad där hemma...

Ja ni kanske känner igen det där? Det tillfällena då semesterkänslan överskuggas av det där hemma. Att man börjar längta hem lite... lite,... Att visst är det underbart med semestern, havet, dofterna, maten ja allt det som man inte har så mycket av hemma...

Men att hemma är ändå hemma...



Det är så det är
Vi liksom kände att detta, här på ön, är ett underbart, fantastiskt ställe, men ändå inte vårt HEM. Vårt hem är den där gamla gården som vi var så himla nära att sälja, så nära så nära...

Den där gården som vi har bott i över tjugo år, som vi har upplevt så mycket i...  vi höll på att verkligen "göra bort oss",,,  tanken på att någon annan skulle bo där kändes overklig.

Men nu så! Besluten är tagna. Vi återvänder! Och nu är halva vårt hem redan tillbaks på gården igen. Och resten följer efter,,,,


Ett privilegium, det att kunna testa på nåt nytt, som att flytta iväg och känna sig för lite... och att kunna komma hem igen.

onsdag 20 november 2013

Aubergine eller Avocado?

Fina namn på färger. Goda att äta.

Testar att göra ett litet inlägg med hjälp av iPhone-appen idag (söndag). 
Har blivit lite ovän med den efter jag laddat ner nyaste versionen till iPhonen, men vi är på god väg att bli vänner igen efter några omstarter.

Det gick inget vidare så jag fortsätter på datorn (idag tisdag), men det gick först inte heller.... jamenva är det med teknik o mig nudå, vi som brukar vara så goda vänner?

Här är i alla fall  bilden som jag skulle visa er...

Initierade besökare på den här bloggen ser att det är en bild från 
köket på gården.

Vi har varit där ofta nu, den sista tiden.
Det beror på att vi flyttar dit igen 
i mitten på januari.

Jo, vi lämnar lägenheten på
berget, på ön, för att flytta tillbaks
till urskogen.

Varav detta, undrar ni säkert?

Jo helt enkelt för att vi längtade hem.

Jag är ingen kustmänniska, jag är inte
bästis o bundis med havet och båtar, jag
är en enkel country-girl.

Vi har kommit fram till detta under
en lång process och det känns helt rätt.

Så nu vet ni vad jag gör 
när jag inte är på blogg, fb och insta o sånt.
Jag packar,,, 
Och Kapet, det kör vår hem
tillbaks där det hör hemma.
På gården!

Hur går det nu då med bloggen, den som stått
o stampat så länge?

När jag vet hur jag ska göra, så blir det så...
men det lutar åt en ny en


torsdag 7 november 2013

Vilket kap vi gjort, det där Kapet...

Idag hann vi i alla fall med en lagom-prommis
emellan regnsjoken, ja det är ju inga skurar, utan
håller på nån timma, och så lite uppehåll och så vidare...

Passade på att handla avocado här nere i byn, landets bästa
avocado-handlare. Ännu inte en enda förstörd eller halvdålig
avocado har inhandlats i denna butik. Är stor-konsument
av just avocado, och även sugar snaps och isbergssallad.
Alla grönsaker är i god vigör här...

Vikten verkar ha stabiliserat sig, och håller sig nu, som
vid midsommar-tid, runt sextifemkommanåt. Det är jag nöjd med.
Ett helg-"mys" kan lägga på ettkilonått, men det är borta framåt
onsdan igen...
grönt är skönt.
blomkålsmos och färsbiffar med cantadou-ost,
sallad och brysselkål 


Jag fortsätter på Step Up på torsdagar, ja mycket riktigt framåt
i kväll alltså. Längtar!

Förra torsdan bidde det inget, för då hade vi ett litet uppdrag 
med en hämtning i Stockholmsområdet med Kapet- vårt
nyligen införskaffade häst-släp. 
Vad vi hämtade? Det berättar jag senare...

Det var absolut ett kap, det hästsläp-inköpet. 
Som dessutom har reg nr KAP ***.
Fult som stryk, gammalt och avställt och såg ut att
vara bortom all räddning, och nästan gratis.
Sen pysslade husse nån timma med det, åkte till besiktningen,,,
och vips! så stod vi där med ett fult, men helt ok släp som får användas
i två år till... minst... och som har både bromsar, ljus, fronturlastning 
och en baklucka som jag kan stänga själv (många av de här gamla 
är ur-tunga och kräver två personer för att få upp).

Varför häst-släp? Joooooe,,,, vi tänkte först hyra en container för att
få iväg allt skräp och gammalt byggmaterial från gården. 
Men efter att ha kollat vad det kostade 
(jag skulle alltså inte köpa containern, bara hyra,,, och 
det som skulle slängas var sorterat...)
så insåg vi att ett släp av nåt slag skulle vara bättre för att köra iväg
grejor med.  Och häst-släp är höga o bra, och som sagt, det är både
dörr, fronturlastning och bak-lucka. Så det är lätt att köra grejor.
Kanske även hästar, hihi, men det blir inget mer sånt för mig ändå...

Vi har ju varit så enormt rediga och sorterat allt 
som ska till tippen/ÅVC.
I vår gamla lösdrift (hästarnas alltså) har
vi nu en mini-ÅVC med skyltar på väggarna
så man vet var man ska lägga metall, brännbart,
glas, papper osv. Ja ni fattar säkert.
För vidare befordran till kommunens ÅVC,
nu då i Kapet, framöver.

Här hemma på ön, där regnar det,,, 
och Lilleman han snusar i soffan
och jag läser inredningsmagasin
och dricker te och myser...