onsdag 8 januari 2014

Tillbaks till verkligheten.

Så var det slut med den där långa långa ledigheten.

Många är de som startar nya året med nya vanor,
kanske uppfyller gamla drömmar eller nyårslöften.

Och så vi då, som gillar att ha fasta rutiner och 
veta vad man ska göra,,, gå efter klockan o sånt...
Ja det är Lilleman och jag det.
Varje dag vid tiotiden så börjar han tjata på mig.
Vill gå ut och gå.
Det har inte varit så viktigt när husse varit hemma
men nu när han är iväg och jobbar, och det är vanlig
vardag, ja då ska man ta på sele och gå promenad.
Helst långt. 

Så nu har jag i två dagar fått ta på mig reflexjacka, 
mössa, vantar och kängor och trampat iväg ut i skogen.

Här finns nästan bara stora vägar med tung trafik
eller små skogsvägar och stigar.

Det är skogen som gäller för oss nu, skogen och gärdena.

Vilken omställning mot på ön, där vi haft asfalterade gångvägar,
trottoarer, belysning och hus och människor (och hundar)...

Här är bara "vildmark". Men en vildmark som jag känner väl
och där jag känner varje träd och buske och sten och stig och
det är härligt att känna sig hemma. 

Men det hade inte gjort nåt om det inte regnat...

Igår var vi uppe på en kulle här i närheten.
Vid foten av kullen stod för länge sen en lada, en sån
där spännande och förfallen lada med rostiga redskap,
och som lockade barnen att gå in och upptäcka...
vilket givetvis var helt förbjudet. Farligt farligt.

Efter en storm så hade ladans tak rasat, och så småningom
så flyttades maskinerna bort och resterna av den grå ladan
forslades bort. Jag är lite ledsen över att jag inte har
någon bild på hur det såg ut där. Man var dålig på att fotografera
sånt på den tiden, innan digitalkameran. Då skulle man ta kort
på folk och semestrar,,, typ. Inte släpade man dit kamera för att ta 
kort på en förfallen lada... Så var det då, för sisådär en femton-tjugo år sen...

Nu så är det bara en kulle...

4 kommentarer:

  1. Haha jag minns rullarna 24 eller 36 man satte i kameran och drog framåt när man klickat en bild, inte en chans man kunde radera då! Hade man tur kanske hälften av korten var dugliga...

    Inget vidare med pinnen men f'låt din beskrivning fick mig att småskratta... En tapir :-) hoppas det känns bättre idag!
    Idag är jag hemma så nu står jag med uppkavlade armar, havregrynsgröt redo t tre killar som jag köra till hockeyn så fort de svalt och den som inte äter får inte åka med... Nä då så farlig
    Är jag inte!!!

    Kram Sandra

    SvaraRadera
  2. Gott att ha sina gamla vanliga stigar att gå på och där det finns lite träd så det inte blåser så mycket. Ja, du nämnde ju att husse är kvar några dagar på Skaftölandet så då vet han hur vädret är här.
    Tacos - då är jag nog den enda som aldrig äter det! Det har så klart hänt och blir jag bjuden så äter jag så klart. Men jag har inte kommit så långt ännu....jag får göra ett försök!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  3. Ja, det är skönt med rutiner.
    Känner igen det där med tiden innan digitalkameran ;)
    Kram på dig!
    /Maria

    SvaraRadera
  4. skönt när rutinerna är här igen... och skönt måste det vara att få gå i skogen igen
    kram, Rosa

    SvaraRadera