lördag 4 januari 2014

Vissa saker ändrar sig inte...

Bästa platsen i vårt hus?

Om man frågar Lilleman, så är det nog trappan.
Eller "på Bron" som jag säger.

Granriset nedanför trappan är bra
att torka fötterna på. Men inte populärt
för hundar. Det sticks i tassarna.

Där sitter han gärna och ser ut över ägorna.
Den skruttiga grinden kommer att tas bort
till våren och vi klurar på vad vi ska ha för staket
istället för det enbarmligt fula fårstängslet.

Det har funkat att hålla barn o hundar från att
ge sig ut på stora vägen, men numera så gräver
sig Lilleman ut, om han vill gå ut... så det har 
liksom tappat sin funktion. Och barnen är numera
så stora... och barnbarnen får barnen hålla reda på,
eller hur?

Lilleman har ärvt Rottis plats.

För er som är nytillkomna läsare så
var Rottis en hund som gick bort alldeles
för tidigt, men han var en fin uppfostrare
till Lilleman under den första tiden.

Lilleman till höger, Rottis till vänster. December 2011
tre månader gammal, så himla liten o söt

4 kommentarer:

  1. Svårt att välja staket .....kanske gärdsgårdsliknande
    ha en fin helg
    kram Rosa

    SvaraRadera
  2. Här skrev jag nyss en lång kommentar och så bara försvann den... grrr!!! Här har vi också en skruttig gammal grind, men när det kommer en ny vet ingen förrän efteråt, som jag brukar säga efter Emil i Lönneberga. Den står i alla fall på gubbens attgöralista, och hans lista är lååååång! Så söt han är där Lilleman, namnet passar verkligen på honom!
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera
  3. Nämen så mamma råkade ut för samma sak som gjorde hos henne häromdagen! Dumma Blogger! Åh vad söt och liten Lilleman var... och Rottis, kan tänka mig vilken fin vän han var. Jag var så rädd för hundar när jag var liten och den första hund som jag vågade bli kompis med var en rottis som hette Emma. Hon var min sommarkompis hund och ibland fick jag äran att vakta henne när de åkte bort. Då hämtade jag henne i stallet och sen cyklade jag och hon sprang bredvid. Det var lycka det! Så skönt för Lilleman att vara hemma igen och att allt är som vanligt. Det är nog det bästa som finns. Kram, Josefine

    SvaraRadera
  4. Så fina dom är när dom sitter bredvid varann. Tänk att få ha en förståndig Rottis som uppfostrare. Det kan ju inte annat än bli bra.Lilleman är en lycklig hund.

    Kram Margareta

    SvaraRadera