onsdag 5 oktober 2016

Hem till gården, igen och igen...

Vad tror ni?


 


Ska jag dra igång den här bloggen igen? 


Efter att mitt konto kapats så jag inte kunde komma åt mina två bloggar, 
så tappade jag lusten för detta.
Och...
Är inte bloggandets tid förbi?

Är det inte så att alla har sån tidsbrist att man bara instagrammar 
(instant, det säger en hel del... )
ögonblicksbilder,
och man Twittrar små minimeddelanden 
eller så fejsbookar man eller snapchattar och guvetallt----

Men jag har ju så himla mycket tid över, så jag återgår till mitt bloggande, 
jag liksom STRUNTAR i vad andra gör, tycker och tänker.


Tro nu inte att vi är tokiga, (för det är vi nog) men vi har varit ännu en 
kort-vända på ön och är nu, ännu en gång, i flyttningstagen.

Tillbaks till gården. 

Det var ju ändå ingen som ville köpa den, när vi nu gjorde oss till 
och lade ut den på försäljning... igen.

Tror att gården vill att vi ska bli kvar. 
Och nu när vi har fått smått i familjen, 
(ja inte vi, utan det har blivit två barnbarn) 
så tror jag att gården kommer att gilla att höra trippandet 
av små fötter framöver.

För den visar nu sitt allra bästa ansikte för oss.

Rent, fint och städat i de flesta utrymmena (en hel, stor container till tippen) 
och nu finns det PLATS! 
och rymd och rummen är tomma och väntar på nya idéer.

Rosenbuskarna har varit fulla av rosor i sommar, 
och mina frösådda perenner har mått så gott. 
Den stora blomsterbädden jag gjort utanför vårt fönster 
har nu nästan bågnat av blommor. 
Sånt som jag aldrig haft tidigare. 

Höstanemoner! 
Hur många höstanemoner har jag inte grävt ner 
under de här 25 åren som vi har ägt gården? 
Nu, när vi inte skulle bo där. DÅ passade det-

Sen har det ju blivit lite förändringar i både mitt o husses liv.  

Det kan jag ju berätta om i några inlägg, att berätta hur och varför o sånt.




Vi säger väl så då----

jag fortsätter blogga ett tag, så får vi se.





2 kommentarer:

  1. Hej så kul att du är tillbaka, både här och där och få läsa om dej igen! Vi känner oss väldigt tokiga här också, vi på ostkusten! Så ni är inte ensamma!! Min blogg ligger i träda, men tittar in på andras i bland! Blev så glad att läsa ett livstecken från dej. Vi hörs!
    Kramar från Finas mammis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!!! Vad roligt att du hittade till mig igen. Det var ju ett tag sen... Men visst är bloggandet ett lite roligare sätt att "prata av sig?" Och på nåt sätt så finns mer att visa och skriva om när man bor på gården. Hälsa Fina! Kram!

      Radera