torsdag 6 oktober 2016

Jamendåkörvi

Då kör vi igång igen, då!

Kära vänner, som följt mig via fb, insta och den gröna bloggen,
ni får ha tålamod med "omtagningarna".

Men vi pratar om lite nytt också, emellanåt.


Gården står där den står, bara väldigt mycket tommare än den 
nånsin varit, förutom vid inflytten 1991.

Flera lass har körts till ÅVC av vår hästtransport
KAP-et (namn pga reg.nr)
och vi har även haft en mega-stor 
container som fyllts och hämtats.


Att rensa ut, det är en läkande process.
Bara känslan att bränna upp alla dagböcker!

Här förfasas ni nog, ni dagbokskrivande...

Men nu pratar vi inte om söta små dagböcker med små lås,
där innersta drömmar gömts.

Eller vackra, med handgjort papper, skrivna
med en svindyr bläckpenna.

Nej, såna där där man skriver in allt som händer i ens hus.
I olika varianter. Några inbundna i fint låssas-läder, några
spiralbundna. Alla i storlek A5 ungefär.
Har tagit en väldans massa plats.

Allt står där i. Eller egentligen allt och inget.
Tider, namn och plats-

Tandläkare, läkare, optiker, behandlingar och undersökningar.
På alla människor.

Möten, föräldramöten, hämta-o-lämna.
På barn och ungdomar.

Vaccinationer, hovslagare, hö-hämtning, avmaskning,
veterinärbesök, djursjukhusbesök, tävlingar, träningar,
löshoppningsträning, utställningar.
På hästar. Och i vissa fall hundar och katter.

Väder och vind.
Temperatur, första frosten, första snön, 
tranorna kommer,  tranorna flyttar.

Telefonnummer till personer som jag inte har en susning
vilka de är. Telefoner som är borta för länge sen.
Adresser till folk som dött eller flyttat.

Lösa lappar med påminnelser och telefonnummer.

Födelsedagar.... dödsdagar....

Och, ja, jag har bränt allt!



Jag har stått mitt ute på gårdsplan, vid bränn-tunnan,
och rivit ut blad efter blad och bränt.

Det har tagit flera dagar/helger, 
eftersom jag bara orkat stå en kort stund.
Och det är alltid då man tappar kryckan, 
den man har för att förflytta sig.
Att luta den mot tunnan är ingen bra idé. 
Krycka av plast smälter...

Ibland har jag suttit inne och rivit ut 
och lagt i papperskasse.

Allt har lästs/skummats igenom. 
En slags mental notering 
som genast bockats av och strukits.
Nu är det borta.

Och det är en slags katharsis.
Uppdämd psykisk energi som får utlopp
och lämnar en känsla av 
upprördhet, men oändlig lättnad.

Mitt nya mantra är att försöka se framåt.
Med de förutsättningar som finns nu.

Gamla minnen, dom som är värda att vårda,
finns kvar längst inne i mitt huvud ändå.
(Eller i släktträdet på min Ancestry-app.... 
världens bästa att notera viktiga datum i...)

Och, medans jag kommer ihåg det:
är det något ni undrar över, så fråga gärna!



5 kommentarer:

  1. God rensning Marianne! Nu har du utrymme för det nya. Varmt lycka till med "nya" gården ��

    Kram Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Elisabeth!
      I återvinningens tecken, alltså... ;-)
      kram

      Radera
  2. Ett avslut är alltid början på något nytt!

    H. Livingwithmycamera
    Den vill inte godkänna mig utan vill nödvändigt att jag kommenterar som lillakamomilla...

    SvaraRadera
    Svar
    1. aha nej det blev rätt ändå. könstigt...

      Radera
    2. Teknikens under, du vet---;-)
      Känner mig taggat att ta tag i nåt nytt.
      Kanske t o m min digitalkamera...som vilat så länge så länge...

      Radera