tisdag 1 november 2016

Efter första frosten

Så kom frosten. Den allra första, sen vi kom tillbaks hit till gården.

Det blev inga ny fina fotografier av vackra höstlöv med frostkanter,
men som tur är så finns att välja från tidigare år.

Här på datorn, och på iCloud (i molnet, backup-systemet)
finns bilder från början på 2011.

Så jag visar er från förr istället.
Samma ställe, från två håll...

2011


2014

Nu går jag bara och väntar på att få besked om jag
har infektion i höftledsprotesen, eller inte.
Och när jag ska operera mig igen.

Första gången jag bytte höftled, 2007,  så ringde de på torsdagen och
 sa att jag skulle opereras tisdagen därpå.

Nu hoppas jag att jag får något längre framförhållning.
Vill försöka få upp så mycket som möjligt, tömma
alla flyttkartonger som vi haft med från ön.
Det är ju bara jag som vet var saker ska vara... ;-)

Nu har lägenheten på ön tömts helt, förutom lite städmaterial,
så nu känns väldigt skönt. Allt är här.

Även om jag inte har så mycket ork, och
svårt att gå, så blir det ändå lite gjort här på gården.

Jag har ett "kontor", a-room-of-my-own, precis som jag hade på ön.
 Ett litet rum
med fönster åt två håll. 
Rummet är renoverat med tapeter i mörkt brunt, nästan svart och
orange löv-mönster. En favorit.
Ni ska få se hur det ser ut, när det är allt är på plats.

Så här såg det ut när det var matrum förut.

Skönt att få en plats för skrivbord, min iMac och mina grejor.
Har ju en del intressen och därmed prylar för dessa.
Böcker och tidningar. Pärmar och lådor.
Min bra-iga skrivbordstol som jag klarar att sitta
förvånansvärt länge i, och som har armstöd.

Bokhyllor runt väggarna, en kakelugn 
som man inte eldar i och härliga mjuka mattor.

6 november kom snön 2014. Utsikten från mitt "kontor".
Fönster mot baksidan, dalgången med eken
och där växthuset står.
Och mot framsidan och vägen. Ser bilar åka förbi en bit bort.
Inte så man störs av ljudet, utan mer som en svagt susande.

På ön kunde det vara helt knäpptyst. 
Så man trodde man blivit döv på stört.

Här hör man skogen och den är aldrig helt tyst.
Träden skaver mot varandra.
Just nu har vi besök av domherrar (och domdamer) och de sitter i
de två stora syrenerna vid grinden. De är så små och söta, och 
deras kvittrande, kvirrande, känns väl igen.

Ska försöka hitta nåt bra ställe att hänga ut fågelmatarna...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar